Kära bror- en saga om smutsig kärlek-del 1 |
Jag satt i hans knä och höll honom i handen. Världens finaste pojkvän.
Ja. Han hade faktiskt presenterat mig som sin flickvän och inte sin syster för sina vänner. Det kändes fint. En varm känsla marinerad i stolthet växte sig allt större i bröstet.
Jag vet vad ni tror. Hon är så desperat att hon tar sin egen bror. Det måste vara något fel i hennes huvud. Hon måste blivit utsatt för övergrepp som liten. Föräldrarnas fel.
Men det är inte så. Jag lovar. Jag vet att jag kan få andra killar med annorlunda kromosomer och ett annat DNA. Men de andra killarnas händer är alltid hårda, svettiga och för uppenbart insiktade på de intima ställena.
Så var inte min bror.
Han hade blek hud. Jag ville bara röra vid den. Känna om den var så kall som den såg ut eller om den var varm. Jag ville känna i varje hudveck, i varje liten klyfta, bara dra händerna över hans kropp och känna att den var min. Hans kropp var mycket slank, men absolut inte mager . Han hade alltid det rufsiga håret åt alla håll som om han inte brydde sig. Den tjocka luggen hängde ner i ögonen och han brukade blåsa på det för att det skulle lägga sg ur vägen.
Flickor tyckte om honom. Och det var ju inte så konstigt. Han hade säreget utseende. En rätt stor markerad näsa som gav honom den karaktäristiska manligheten, de höga kindbenen och de klotrunda ögonen omringade av täta, långa svarta fransar som ändå gav honom en feminim touch.
Han tilltalade alla de yttre sinnena men även ens själ.
Och här satt jag i hans knä och höll hans hand alldeles varm och lycklig.
Han log åt mig och Fjäderlätt kysste min tröjklädda axel. Jag tittade på honomöver axeln och en varm blixt gick genom hela kroppen. Han hade så otroligt gröna ögon.
-'Hon är söt din flickvän' sa en av hans kompisar lite halvhögt. Han hette Daniel och verkade vara en rätt snäll kille. En sådan som gillade att mysa på morgonen och fiska ute med en nära vän. Men han var ju förstås inte som min bror. Han kom inte ens i närheten av den imperfekta perfektionen.
- 'fast det ska erkännas att ni är rätt lika varandra till utseendet ändå.' Det var en kille som hette Martin som sa det. Jag var rädd för honom. Det var något med honom som jag inte gillade. Han verkade alltid ha en baktanke med allt han gjorde. Och om det någonting jag inte tål så är det utstuderade människor.
Dessutom, vart fick han ifrån att vi var lika? Det var vi ju inte, inte dte minsta. Jga med mina mandelögon och råttfärgade hår.
Jag såg hur Bror undvek frågan noga genom att vända sig mot en vacker flicka som hette Maria och fråga om hon hade ciggaretter. Det hade hon. Hon sträckte fram paketet med Paul Maul mot Bror, han tog en, sen sträckte hon det mot mig. Jga ver på väg att ta en men Bror sköt undan paketet.
- Hon röker inte.
-'Hon kan väl tala för sig själv' Sa Maria med humor och ironi i rösten. Hon fick inte prata så mot bror. Jag bestämde mig för att jag inte gillade henne. Hon var alldeles för söt, alldeles för smal, alldeles för perfekt sminkad, alldeles för...alldeles! Och som hon läst mina tankar lutade hon sig fram mot mig och sa:
-'Oroa dig inte stumpan. Jag ska inte ta honom ifrån dig. Jag gillar inte snopp'
Jag svalde generat och tittade ner i marken. Jag kände Brors armar runt mig och värmen från hans bara armar. Hans lukt gjorde mig alltid så vimsig. Helt vimmelkantig av åtrå.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 17 maj 11 - 17:59- Betyg:  | | riktigt bra! mejla nästa! :) | | Rica-san - 17 maj 11 - 17:49- Betyg: | | Braa *_* Mejla nästa? | | Mizz_andersson - 15 maj 11 - 23:26 | | Bra! Vill gärna följa den här och se vad som händer. =)Maila! | | YouAndMi - 14 maj 11 - 21:34- Betyg: | | Meeer! :D | | eraaijka - 14 maj 11 - 20:45- Betyg: | | Kommer det en fortsättning? :) |
|
|
|
