Aldrig ska jag glömma (Del 2) |
Här har ni del 2, dock lite kortare denna gången.
- Vilka är det där? sa hon chockat.
- Dem är de andra bandmedlemmarna. Det är Johannes. sa han och pekade på killen med axellångt ljusbrunt hår.
- Sen har vi Magnus. fortsatte han och pekade på han med svart kort hår.
- Och tillslut har vi Andreas och Carolina. avslutade han och pekade på den resterande två.
- Hej! sa dem alla 4 i kör.
- Hej. sa Sofie blygt.
Det blev tyst en stund och helt plötsligt drar Carolina iväg Micke en bit.
- Vad gör Sofie här? frågar hon
- Lång historia. Hon satt i den parken där vi spelade, så när ni hade gått så gick jag fram till henne och pratade med henne. Sen lät jag henne följa med hit så berättade hon vad som hade hänt. förklarade han.
Han berättade allt för henne för Sofie hade sagt att det var okej.
- Nej men herregud! utbrast Carolina sen.
- Så det är därför hon är här. sa han sen
3 månader senare
Det var ett tag sedan Sofie träffade Micke och bandet för första gången. Hon bodde för tillfället hos Micke i Åstorp och där trivdes hon. När bandet repade och hade spelningar så fick hon för det mesta följa med. Hon hade lärt känna dem allt bättre för varje dag som gick. Micke hade gjort som han lovat, hjälpt henne med allt som hon tyckte var jobbigt. Det var hon otroligt tacksam för.
Dem var på väg till Västra Götaland, närmare bestämmt Göteborg, för att ha spelning. Andreas körde bussen, dem andra 4 kollade på film. Sofie satt bara och kollade ut genom fönstret.
- Vad är det Sofie? frågar Johannes och kollar på henne.
Hon suckade. Hon ville inte berätta att hon fortfarande tänker på det som hänt.
- Inget. ljög hon
- Ljug inte! Jag ser att det är nåt. Du vet att du kan prata med oss om det är nåt.
- Jag vet. Det är jag otroligt tacksam över.
Bussresan fortsatte under tystnad. Efter en stund så somnade Sofie.
- Sofie? viskade Micke.
- Mm.
- Vi är framme.
Hon öppnade sakta ögonen och gäspade.
- Vi börjar packa in så länge, du kan komma när du känner för det. sa han och gick.
När dem hade gått så tog Sofie upp sin dagbok och började skriva.
" Det känns bättre nu när man har någon som bryr sej om en. Jag trivs faktist jättebra här. Bättre än att vara hemma och bli slagen och sånt. Här kan jag göra lite som jag vill utan att få massa skit för det. Här har jag det bättre. Och jag tror att jag håller på att bli kär i Micke, han är en sjukt fin kille, både inombords och utseende mässigt."
Hon hörde att någon kom så hon stängde boken och la ner den i väskan igen.
Hoppas ni gillar det!
|
| Kommentarer | | SoRandom - 12 maj 11 - 20:22 | super!
mejla gärna nästa del :) | | Rica-san - 12 maj 11 - 18:41 | Bra! Bara en fråga: Kände Carolina Sofie redan? Hur visste annars Carolina hennes namn?
Kanske bara jag som har missförstått...
Annars super! |
|
|
|
