coraline |
Hon hade under hela förmiddagen varit tvungen att sitta på ett kallt golv bland flyttkartonger och hört sina föräldrar bråka med varrandra på nedervåningen. Hon blev belägrad utav en monumental, nästan outhärdlig tristess. Hon upplevde att hennes liv runtomkring endast skänkte tyngd och leda åt hennes själ. Hon var i det stadiet där upptäcka och utforska borde vara meningen med livet, då plaska i vattenpölar ska vara det roligaste som finns, en miljon det största talet och när man blir efterlämnad den minsta utav bakelserna en stor besvikelse. Coraline fick bara höra att hon var i vägen. Att hon skulle låta sin mamma och pappa få jobba ostört och låta bli med att stöka ner. Inte heller fick hon röra kartongerna som stått ouppackade i dryga två veckors tid. De ber henne även ständigt att gå ut och leka med sina vänner, som inte finns i deras nyinflyttade område. Och när hon leker i trädgården eller hoppar i vattenpölar som bildats regniga dagar, då får hon bara ännu mer skäll för att vara smutsig och ohövlig! Ja, Coralines liv var inte så kul. Coraline var bara till besvär.
Men en dag när hon var på upptäcktsfärd runtom i huset fann hon något som snart skulle förändra hennes liv drastiskt.. Hon befann sig i vardagsrummet, en enda stor naken yta med endast ett bord i mitten och två flyttkartonger längs ena väggen, spräckliga väggar och en öppenspis. Hon lade ifrån sig sin docka som var en miniatyr av henne själv på bordet och gick med tunga steg fram till slutet av rummet. Åskan möllrade ute så att de skitiga fönsterrutorna skakade, och de döda flugorna i fönsterbläcken lyste svagt upp i blixtrarnas ljus i det annars så mörka rummet. Hon blickade upp på en tavla hängandes ovanför den askfyllda öppnaspisen och skrev ner i sitt anteckningsblock;
"En tråkig blå pojke i en smärtsamt tråkig tavla". Hon vände sig om för att gripa tag i sin docka men upptäckte av dess förvåning att dockan var borta. -"Var är du lilla jag?" viskade hon och böjde sig ner för att kolla under bordet. Inte där. Hon tittade sig runtom i rummet och fick plötsligt syn på dockan liggandes halft gömd bakom ena flyttkartongen på andra sidan rummet, endast benen syntes. Hon gick fram och satte sig på huk. "-vad gör du här borta, hur kom du hit?". Hon flyttade på kartongen och tog tag i sin docka när hon plötsligt fick syn på en liten dörr undangömd bakom tapeten.
fortsättning följer..
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | godiie - 14 maj 11 - 11:26 | jag är ny här och vet knappt hur man svarar på kommentarer men jag gör ett försök.
jag har fått mycket inspiration av filmen Coraline ,ja. och det är meningen att man ska märka det på engång,
för då blir det roligare för dem som känner igen det från filmen. Jag hade ingen aning om att det fanns en bok, och det jag skrivit har jag skrivit helt själv
utifrån det jag sett på filmen bara:) forts kommer | | jagkanintegunga - 13 maj 11 - 16:35 | | Jag tänkte samma sak, det är väl Coraline? | | Aliki - 13 maj 11 - 01:23 | | du skriver väl om "Coraline", boken alltså? eller var det meningen att skriva den på ett annat sätt? :) annars var den bra. Men tänk lite på att isf skriva att handlingen är tagen från en annan bok, det kan bli missförstånd. Själv har jag bara läst den på engelska, men jag tycker att det kanske är lite för likt. Även fast det bara är en förkortad version. Missförstå mig inte, du skriver väldigt bra och den är bra berättad. | Rica-san - 12 maj 11 - 18:43- Betyg:  | | Bra! Mejla nästa! :) |
|
|
|
