Fjärilar (fortsättning på and without you..) |
Nu är dom tillbaka, dom där fjärilarna som får hela mig att bubbla och jag blir alldeles snurrig i skallen.
Och allt av att bara se dig.
Jag har inte rört vid dig i dag, inte än.
Men jag tänker sno till mig en kram efter lektionen, eller så lutar jag mig mot din axel, bara jag får nudda vid dig så dämpas behaget.
Vi sitter på en bänk, jag lutandes mot dig.
Du är så där gnälligt trött, inget som jag har något emot för då får jag se den där gulliga putmunnen när du gnuggar ögonen med en sockersöt gest.
Jag retas med dig som vanligt, gnäller på att du är "putt", mitt ord för sur som är gulligt nog för dig.
Du tittar på mig med en irriterad blick, som egentligen får dig att se så söt ut.
Jag kan inte låta bli att le samtidigt som jag lätt berör din nästipp med mitt finger, vilket är det värsta du vet, men jag får till slut se det där leendet åter pryda dina perfekta läppar.
Kommer på mig själv med att ha fastnat med blicken på dom, jag vet att jag tänkt tanken säkert hundra gånger nu men dom ser så kyss vänliga ut.
En impuls säger åt mig att smaka på dom, trycka dom mot mina, men jag skakar av mig den hastigt.
Vill inte skrämma dig, eller få dig att lämna mig, jag vill ju ha dig nära.
Du har ett fast grepp om mina handleder samtidigt som du pressar dom mot väggen bakom mig.
Jag har retats med dig igen, försökt vidröra din gulliga näsa.
Och klen som jag är fick du snabbt övertaget.
Ett belåtet leende och en röst som med kaxig ton frågar hur jag ska ta mig ur det här.
Helst av allt vill jag inte.
Men jag svarar med ett hot om att jag ska pussa dig.
Då du tror att jag inte ska våga tar den där impulsen fart igen och jag lämnar en fjäder lätt puss på din kind.
Med ett flin håller du kvar greppet om mina handleder.
Jag blir alldeles varm inombords och känner hur en lätt rodnad sprids över mina kinder.
Du ser in i mina ögon för att med ens se osäker ut och sedan släpper du taget och backar undan.
Vi har förflyttat oss mot resten av våra vänner där två av dom för en villd diskussion om något spel.
Alla tittar på dom som om dem vore utomjordingar, och fast jag egentligen förstår vad dom pratar om så retas jag med dom.
Jag vill visa för dig att jag släppt den där pussen, fast det är tvärtom.
För det är allt jag kan tänka på, vill tänka på.
Men jag ser på dig, hur obekväm du känner dig, att jag gjort dig osäker.
Men när jag dragit några skämt så skiner du upp som den sol du är, och den där osäkra, bevakande uppsynen är som bortblåst.
|
|
|
|
