Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

I ett virrvarr av drömmar föds längtan: 7 // HP-ff

Bättre sent än aldrig!

--------------------------------------- -------------

Kapitel 7

De första skolveckorna var intensiva och lärarna bokstavligen tävlade om vem som gav dem mest läxor. Utanför slottet hade världen börjat anta en ny färggrann skrud av orangea och röda toner. Sirius och James hade fredagseftermiddagen till ära tagit ledigt från trolldryckskonsten, och det på helt eget bevåg!
- Egentligen är det ganska konstigt att vara tillbaka här, mumlade Sirius och stirrade ut över den mörka sjön.
- Nåja, lite sentimentalt att det är sista året kanske, svarade James. Sirius grymtade i medhåll. De satt lutade mot stammen till ett gammalt pilträd. Båda var redan skoltrötta och totalt ointresserade av professor Snigelhorns lektion.
- Tror du Snigelhorn saknar oss? frågade James.
- Knappast, gäspade Sirius och såg måttligt intresserad ut. Han strök pannluggen ur ögonen medan han uppmärksamt studerade en vilsen padda som stelt hoppade förbi. Luften var en aning kylig och det närmade sig mitten av oktober.
- Otroligt fint väder idag, konstaterade han. James nickade frånvarande.
- Har du helt glömt Evans nu?
James ryckte till. Han hade inte alls glömt Lily, snarare tvärtom. Hans dagdröm involverade henne i högsta grad. Det där flammande röda håret som kändes som silke och de där gnistrande gröna ögonen. Han suckade drömmande.
- Okej, du behöver inte svara mer. Jag tror jag förstod det där svaret! Du har verkligen inte glömt henne!
- Mm..
James ryckte förstrött upp några grässtrån.
- Bjud ut henne, eller något, föreslog Sirius hjälpsamt.
- Mm, men du minns förra gången?
- Aj jo, det var ju kanske inte så lyckat.
- Nej, det var det ju inte, suckade James olyckligt vid minnet av det.
Allt hade börjat så bra, enda tills Severus Snape hade försökt förhäxa Sirius. Orsaken var en annan historia, men poängen var att James hade sett sin chans och skickat iväg en förhäxning mot Snape. Resultatet hade blivit en dansande Sirius och en Snape med rosa kaninöron. Mycket eleganta sådana, om han nu fick säga det själv. Lily hade dock inte varit imponerad. Inte på någon av dem.
- Men kanske blir det bättre den här gången, sa Sirius uppmuntrande.
- Kanske, svarade James dröjande.
Solen hade gått i moln och nu drog en kylig vind fram. De reste sig och började sakta gå mot slottet samtidigt som deras klasskamrater avslutade lektionen och packade ihop sina attiraljer.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Edwin82Therese98 - 11 maj 11 - 21:39- Betyg:
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaash =D Älskar den här, haha kändes som jag svävade på moln när jag läste den, fast kan bero på den mysiga åskan och det mjuka regnet =D Älskar åska :D Men vet inte hur jag ska beskriva att den var bra ;p Men gillar synen av Severus med kaninöron xD Rosa också XD Vilka idéer du har =D Nu ska jag spela wow... xD Försöka få fatt på en kille... (a) <3 ^^ Jaja baii! Älskar dina historier =D

Skriven av
mii
11 maj 11 - 20:32
(Har blivit läst 39 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord