17 år utan solsken. intro grej |
Det här är inte en första del, utan ett "intro" eller hur man ska säga.
En baksida på en bok kanske?
Ska se hur många som nappar på det, så får vi se om jag lägger ut resten av alla delarna, eller låter det va!
Hoppas ni tycker om det!
Kram!
"Skulle inte ens ligga med henne för alla miljoner i världen!" Skrattade jag osäkert, dom andra skrattade också.
"Det är bra Isak, visste väl att du inte hade sjunkit så lågt." Skrattade Tim och slog mig på axeln.
Hon kollade på mig utan ett ord, inte ens en min. Hon bara vände sig om och gick, långsamt. Oberört. Jag ville så gärna springa efter, berätta sanningen. Men att vara kär i fel person är inte alltid det enklaste. Det har jag lärt mig. Alla vet om det, en populär kan inte vara tillsammans med en medelmåtta. Det går bara inte. Men alla populära tjejer är så ytliga, dryga. Tror att dom äger oss killar medan dom inte är någonting för andra tjejer om dom inte hade oss. Tror ingen av oss gillar dom tjejerna egentligen, ändå hänger vi ihop allihopa jämt.
Några medelmåtta vänner har jag inte, känner ingen av dom. Det låter ytligt det också, men det är sant.
"Fattar inte att såna där jävla nördar får för sig att vi skulle trycka på dom!" utbrast Jocke påväg emot matsalen.
"Esch, är väl inget och bry sig om, går ju rykten sådär hela tiden. What to do?" Sa Tim spydigt.
"Ne men hur pinsamt är det inte då? Som om ens Isak skulle ligga med en ful person!" Sa Johanna framskuttande. Hon letade efter min hand, och tog tag i den, "Saknat dig hjärtat" sa hon och pussade mig på halsen. Pussade tillbaka henne på pannan som svar.
"Nae, du har ju Johanna liksom" Sa Johannes. "Vad gullig du är!!" utbrast Johanna.
Vad som var gulligt vet jag inte. Men såhär fortsatte vårat samtal om henne, resten av dagen. Jag sa inte så mycket, men jag nickade hela tiden.
Klockan hade precis slått halv 3, vi hade fått sluta fem minuter tidigare, och stod nu vid skåpen och plockade runt i skåpen. "Ska vi göra något idag?" Frågade Johanna.
"Jag orkar inte idag, ledsen."
"Asså, vi kommer inte kunna vara tillsammans snart, vi har inte varit med varandra på snart en månad utanför skolan Isak! Vad är det med dig? är du inte kär i mig längre?"
JAG HAR ALDRIG VARIT KÄR I DIG DIN JOBBIGA JÄVLA FAN! Hade jag lust och skrika ut, men svarade istället "Jo det är klart jag är, är lite mycket hemma nu bara.."
Och Johanna som aldrig har något medlidande (även fast jag ljög) svarade "Vadå mycket? Dina föräldrar är ju fan alltid på turner, så hur kan du ha jobbigt hemma? Tänk på mig då, som har syskon?! och mina föräldrar är hemma hela tiden, dina är det aldrig!"
"Imorgon då?" Svarade jag för att bara få gå.
"Lova snutte?"
Jag pussade henne på munnen som ett "Ja, jag lovar" så gick jag.
Hur fan kunde jag vara så dum och leva dubbel liv?
Det värsta var att alla "känner mig" som den där rika snygga killen, som ens mamma är Minela, sångaren, ni vet? Min morsa. och farsan som är skådespelare. En av sveriges mest framgångsrikaste tillochmed. Ensambarn, stort hus. Som ni förstår så har ju jag ett så himla perfekt liv utan fel? Utseende, hus, rik. Ni fattar. Det är så alla här runt resonerar, framför allt när man tillhör dom populära också. Sen får man ju inte glömma att jag är tillsammans med den mest eftertraktade tjejen i vårat plugg. Som jag föresten inte ens är kär i, aldrig varit. Ytligt, men jag tror det är rätt så ömsesidigt så har inte dåligt samvete.
Som ni läst hittils är mitt liv rätt komplicerat, visst? Som man så enkelt, enligt er, skulle kunna rätta till. Och jag antar att ni inte förstår så mycket av mitt liv, och framför allt inte det med henne. Så nu ska jag berätta.
Hon. Är en medelmåtta tjej i våran skola. Det är ganska viktigt med grupperingen. Vi har haft som ett hemligt förhållande i en åtta månader, och det är för henne mitt hjärta brinner för, och det gör det verkligen. Jag har flera gånger funderat på hur jag ska berätta för mina vänner, hur jag ska gå ut med det, men det har aldrig blivit av, hon blev tillslut jävligt sur, och sa att hon kommer berätta om det om inte jag gör det snart. Jag gjorde det inte, hon gjorde det. Hon grät när hon berätta om det framför mina vänner, hon grät när hon berätta hur det kändes att ha en pojkvän som skämdes över en. Hon grät när hon berättade att hon förlorat sin oskuld till mig, hon grät när hon sa att hon älskade mig. och jag ville bara krama om henne, men istället stod jag bara där, iskall, småflinade. ryste i hela kroppen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | Rica-san - 10 maj 11 - 20:58- Betyg:  | | Mejla när nästa kommer! Verkar mycket spännande :) | | gillardig7 - 10 maj 11 - 20:53- Betyg: | MERMERMER! D:
Jättebra. | | SoRandom - 10 maj 11 - 19:16 | | ÅÅÅH...sjukt bra! Mejla gärna nästa del! :D | | LisaHoglund - 10 maj 11 - 16:28 | | Jättespännande och bra! Fortsätt, fortsätt, fortsätt! :D | | FR3KSHOw - 9 maj 11 - 22:48- Betyg: | | fortsätt lägg ut :) verkar intressant. | mizzkitty - 9 maj 11 - 21:59- Betyg:  | | En bra del :), värd att fortsättas på :D |
|
|
|
