Aldrig ska jag glömma (Prolog) |
Hej allihopa!
Det var ganska längesen jag skrev en Fanfic nu. Har börjat på en
som jag tänkte lägga upp här om ni gillar den förstås.
Här kommer iallafall Prologen
- Vi kan fan inte ha det såhär! skrek Sofie
- Lugna dej, vi löser det igen.
- Vadå "löser det"? Så säger du alltid men det hjälper fan inte. Det blir ju fan bara värre.
Hon var riktigt arg på honom. Orkade inte vara här, ville inte se honom. Det räckte nu.
- Det kommer ordna sej. Sa han fortfarande lika lugnt.
- Martin sluta! Det har hållt på sähär i över ett år nu och du säger bara att det löser sej men det gör du bara för att du vill ha kvar mej.
Det hjälper inte längre. Fattar inte hur jag kunde vara så dum och stanna hos dej. Jag drar nu!
Hon öppnade dörren men precis när hon skulle stänga den så började han prata igen.
- Sofie, du är fan bara 19 år, hur fan ska du klara dej, utan pengar och jobb, ingenstans att bo.
- Bara dra, jag orkar för helvete inte! skrek hon. Med dem orden sprang hon gråtandes därifrån.
Kommentera. Säg gärna vad ni tycker (kanske lite svårt efter bara prologen men
vill iallafall veta om ni kommer att läsa för annars lägger jag inte upp mer)
|
| Kommentarer | | SoRandom - 9 maj 11 - 19:55 | | Intressant! mejla gärna om det blir en ny del :) |
|
|
|
