Bakom dom dåla skuggorna . Del 3. |
* Eeeh...okej, jag börjar bli...dum i huvet tro ja*
Sanna funderade inte mer på det, utan fortsatte och trodde fortfarande att det var hon som var knäpp !
Imorgon skulle skolan börja...*fyfan*
- Sanna, vart är du?!
- Men tat lungt, jag måst väl få ta mig ner från trappjäveln.
Mamma mular nånting.
-Så, nu är jag här, vad äre för mat?
- Pannkaka.
*Mums* Äntligen.
Efter maten;
-Jag går upp igen, ropa om du vill nånting, säger Sanna.
- Jadå, säger mamma mumlande, väldigt okoncentrerad eftersom hon läser tidningen.
Jag gick upp för den långa snirkliga trappan igen.
*Fyfan vad drygt, haha, man får kondis iaf* Skrattar sanna för sig själv.
Jag undrar om jag kanske skulle gå ner förbi min nya skola.. *blä föresten*
Jag tog på mig gympaskorna, och min puma jacka, - MAMMAAAA!
-Ja?
-Jag tvär sticker förbi skolan en sväng!
-Gör det!
Jag drog igen ytterdörren med en smäll.
En svart yta drog sig längs våran gammla stallbyggnad.
Jag frös till...*vad faaan....*
Jag for in efter i stallet, perfekt plats för en häst tänkte jag.
[K]Sanna, hade i hela sitt liv älskat hästar, hon hade ridit sen hon var 5. Och älskade det lika mycket då som nu
Det behövs bara en stor renovering, lite penslar och shiet, suckar jag för mig själv. . .
Jag stelnade till när jag såg skuggan igen...
|
|
|
|
