Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Längtande åtrå, KOMMENTERA!

INGA SMYGLÄSARE TACK!!

KAPITEL 4

Solens strålar började lysa in genom fönstret och Katarina stönade till, hennes huvud värkte av kvällens alla drycker och hon öppnade ögonen. Blinkade några gånger och satte sig sedan förskräckt upp i den främmande sängen. Hon tittade åt sidan och såg Tommy ligga och le nöjt.
- Godmorgon! sa han lika glad som vanligt. Katarina började skaka på huvudet och reste sig upp ur sängen. Täcket föll på golvet och hon kom på sig själv med att stå spritt språngande naken i rummet. Hon pep till och ryckte snabbt åt sig täcket för att genast linda in sig i det.
- Tommy..Vad..Hur..Alltså...Vad exakt, hände igår? frågade Katarina och försökte lugna ner sig. Tommy blinkade med ena ögat.
- Du var minsann vild, skrattade han. Katarina hade lust att kasta något hårt i huvudet på honom. Han låg där med bar kropp men hade som tur sina svarta boxers på sig. Katarina kände hjärtat slå nervöst i bröstet och hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta, helst av allt åka därifrån. Tommy såg hennes osäkra och bekymrade ansiktsuttryck och satte sig upp i sängen. Han greppade tag om hennes handled och drog ner henne i sängen med en duns, försiktigt rörde han vid hennes ansikte och ville att hon skulle möta hans blick. Katarina suckade och mötte de glittrande ögonen.
- Jag gillar dig för mycket Katarina. Hur skulle jag ens komma på tanken att utnyttja en full kvinna bara för sex? Du kan vara lugn, vi älskade inte igår. Allt som hände var att vi bara kysstes och hade det mysigt, mumlade Tommy. Det kändes som en sten skulle ha lättat från hennes axlar. Hon drog lättat efter andan men höjde ena ögonbrynet.
- Vänta..Vad sa du? frågade hon förvånat. Ett oskyldigt leende spred sig över Tommys läppar samtidigt som hans kinder blev en rödare nyans. Han lutade sig närmare henne och hon kunde känna hans andetag kittla mot kinden.
- Jag sa..att jag gillar dig för mycket, Katarina Woods, viskade han hest.
- Nej, nej, nej, nej! Det går inte, utbrast Katarina förvirrat. Hon reste sig snabbt upp ur sängen och började genast rycka åt sig sina kläder.
- Du är alldeles för ung för mig Tommy, jag är ju redan 27 år gammal. Och du är inte en dag över 20, det går inte! Ursäkta mig, Katarina pratade snabbt. Hon visste inte ens själv vad hon sa. Paniken vällde inom henne, hon hade ju inte sökt efter kärlek. Och verkligen inte med någon som var så ung! Plötsligt grep Tommy tag i Katarina och tvingade henne att vända sig om och möta hans allvarliga och besvikna ansiktsuttryck. Hans ögon var sorgsna.
- Snälla Katarina, du är inte för gammal för mig. Och dessutom så gillar jag lite äldre kvinnor, snälla ge mig en chans. Varje gång du har varit i baren så har du fått mig att känna en sån glädje, men jag blev orolig att du skulle ha hittat någon då du inte har varit där på ett tag. Men så igår kom du tillbaka, otroligt sexig och hade ett så underbart leende. Jag kunde inte vänta längre då! försökte Tommy. Han smekte henne över kinden och försökte på ett leende. Katarina hade tårar i ögonen, hon kände sig som en idiot. Försiktigt drog hon sig ur hans grepp och skakade på huvudet.
- Jag är ledsen Tommy, men jag kan inte, viskade hon. Och med de orden stormade hon ut ur hans lägenhet.
Hon små joggade längs trottoaren i de kläder hon haft på sig i baren och högklacks stövlarna. Det gick inte så bra men hon ville bort därifrån så fort som möjligt. Olika minnesbilder från gårdagskvällen åkte runt i huvudet, och plötsligt flämtade hon till vid ett minne. Hon stannade, flåsade och slog sig själv på pannan.
- Mathew, sa hon lågt och bet sig hårt i läppen. Varför hade just han sett henne i fyllan? Och tillsammans med en bartender? Varför var han tvungen att vara ute den tidpunkten och stöta ihop med dem två?! Hon drog ett darrigt andetag. Jag måste prata med honom, men jag vet ju inte var nånstans han bor i detta kvarter, tänkte hon. En våg av skam och ånger sköljde över henne, kinderna hettade till trots att ingen var där. Lite för sent att börja skämmas och rodna nu när det är en ny dag. Katarina började långsamt gå vidare och spanade mot alla radhus. Hon måste hitta Mathew, hon kan inte låta honom gå och tro att hon är en slampa som dricker sig i fyllan varje helg! Det skulle inte vara något vidare om resten av gänget på arbetsplatsen fick en sån uppfattning också.
.....
Doften av stekt bacon och ägg fyllde lägenheten, Mathew hade varit i duschen och stod nu framför spisen och stekte frukost. Han var in lindad i en vit handduk och små droppar vatten rann då och då ner i ögonen på honom, eftersom håret var fortfarande vått. Han hade sovit fruktansvärt bra efter sin natt promenad, men tankarna hade ännu inte släppt iväg Katarina. Och nu var tankarna som en stormvind, hela tiden mindes han hur bartendern Tommy och Katarina hade varit i fyllan och hållit om varandra. Och dendär retsamma och självbelåtna minen som Tommy haft klistrat i ansiktet förrän de gick hem till honom. Mathew rynkade irriterat på pannan och kände sig..avundsjuk?
- Fan! Du kan ju inte vara kär i en kvinna som tydligen springer efter olika män hela tiden, muttrade han surt för sig själv. Precis efter han hade sagt det, hördes en låg knackning på ytterdörren. Han höjde förvånat ena ögonbrynet och gick med långa kliv mot dörren.
- Katarina? sa han chockat och lämnade med öppen mun. Halsen kändes strax torr och hjärtat tog ett extra skutt. Hon stod där i sin röda urringade tunika, Mathew hade svårt att låta bli att se rakt ner i den. Han harklade sig och gjorde en gest med handen så hon skulle komma in. Katarina steg försiktigt in i hallen och log osäkert mot Mathew.
- Ehm, ursäkta att jag bara sticker mig in såhär..Men jag tror vi behöver prata om igår kväll, sa hon blygt. Mathew log retsamt inombords. Jaså, nu hade den prydliga kvinnan kommit tillbaka.
- Okej, kom in till köket. Sätt dig fast, jag håller på att göra frukost. Hungrig? mumlade Mathew. Han studerade Katarina när hon satte sig ner vid bordet, hennes mulligt kurviga kropp gjorde det svårt för honom att koncentrera sig på matlagningen.
- Nej tack, jag vill inte tränga mig på.
Hennes röst lät spänd och hela kvinnan satt rak ryggad, som om hon var rädd på att hon skulle gå sönder vilken sekund som helst. Mathew la fram en tallrik åt sig själv och la lite mat på den. Han tittade än en gång frågande mot Katarina som skakade lätt på huvudet.
- Vill du ha en kopp kaffe då? Det lämnade över, sa han med ett snett leende.
- Åh kaffe skulle verkligen sitta bra nu, sa hon trött. Mathew hällde snabbt upp en kopp kaffe och la ner koppen framför henne, han satte sig ner på stolen brevid Katarina och kunde inte slita blicken från henne. Tänk att Katarina Woods satt i hans kök och väldigt tidigt på morgonen. Med mycket heta kläder som kryddade hans fantasier. De mötte varandras blickar och Mathew höjde snabbt båda ögonbrynen och log. Jag måste sluta försöka flörta med henne, tänkte han frustrerat.
- Så, Ms Woods. Vad ville du tala om då? fråga han prövande. Katarinas kinder blev en aning rödare och hon svalde ljudligt.
- Om igår kväll eller natt. Jag antar att jag var ganska full och kanske sa något som jag inte borde ha gjort? Vad vet jag. Men jag ville bara försäkra dig om att det händer mycket sällan att jag drar till baren alldeles ensam eller går hem med någon för att spendera natten hos den personen. Jag är inte sån, vet inte ens varför jag gjorde det nu plötsligt. Jag hoppas att du inte har fått fel uppfattning om mig, berättade hon. Hennes kinder hade blivit eld röda vid dethär laget. Mathew kunde inte låta bli att le retsamt.
- Ja du, det såg inget vidare ut igår. Men det är lugnt, alla vill väl ha kul ibland! svara han och blinkade med ena ögat. Katarina pustade ut men var fortfarande misstänksam.
- Och du, jag hoppas att du inte berättar det här för de andra kollegorna i skolan? Det kan väl stanna mellan dig och mig? fråga hon oroligt. Mathew log snett och låtsades bita sig fundersamt i läppen. Tillslut nickade han.
- Okej då, bara om jag får bjuda på middag nån kväll, sa han och chockade sig själv. Katarina blinkade förvånat.
- J-Javisst, stammade hon fram.
Både Mathew och Katarina satt en lång stund och såg på varandra. Båda var nog lika chockade att han hade sagt något sånt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5)
LittleHoney - 9 maj 11 - 19:44
jakktar, kan bero på att vi Finlandssvenskar skriver på ett annat sätt än ni i Sverige.."lämnade över", alltså menade att exempel ; matrester kan lämna över, så andra får också.
Jakktar - 8 maj 11 - 21:37
Det är bra (: men jag fattade inte "det lämnade över"?
jagkanintegunga - 8 maj 11 - 21:22- Betyg:
Riktigt bra! Vill ha fortsättning! :D
Aliki - 8 maj 11 - 18:18- Betyg:
jättebra :) man vill veta vad som händer hela tiden

Skriven av
LittleHoney
8 maj 11 - 16:18
(Har blivit läst 80 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord