Längtande åtrå |
Kapitel 2 av novellen/boken av Längtande åtrå. Jag e inte säker på att jag ska ha detta namn ännu, men vi får se om jag hittar på något bättre. KOMMENTERA GÄRNA så KOMMENTERAR jag tillbaka!
OBS, varje gång det kommer " ...." så byter det från någon annan persons perspektiv / "point of view". Typ från Katarina till Mathew
KAPITEL 2
Hans mörkblåa ögon kunde se rakt in i hennes själ, hans charmiga smilegropar som syntes varje gång han log. Som fick henne att bli knäsvag, och hans kropp, de långa benen, de breda muskulösa axlarna och starka armarna som kunde lyfta upp henne när hon föll för honom.. Katarina kom på sig själv med att sitta och dagdrömma om Mathew. Vad i all sin dar, hon hade träffat honom första dagen i en ny skola och betedde sig redan som en desperat galning. Varför skulle han vilja ha henne? En lite mullig men kurvig kvinna med axel långt mörkt hår.
- Han är nog säkert förlovad redan, mumlade Katarina för sig själv. Hon himlade med ögonen, inte nu igen. Hon kunde inte bara falla pladask för en okänd man som råkade att vara charmig och ha en manlig kropp och två mörkblåa ögon som gör hela hennes insida varm.
- Men sluta nu, sucka Katarina för sig själv. Hon satt framför datorn i sin lägenhet och försökte koncentrera sig på sitt arbete, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Hon tog upp den röda porslinskoppen med hett kaffe i och drack en klunk. Värmen av kaffet värmde hennes insida, precis som Mathews sexiga leende gjorde.
- Men ååh! stönade hon irriterat. Med en duns satte hon ner koppen och drog handen genom håret. Varför skulle detta alltid hända henne? Varför kunde hon inte ha några manliga kolleger som såg bra ut, utan att känna det lilla extra för dem? Kanske var det för att hon inte hade fått älska med någon, på en väldigt lång tid.
- 2 år sen sist jag fick känna en mans kropp mot min, viskade hon för sig själv. Katarina beslöt sig att på fredag kväll skulle hon pröva på något hon inte hade gjort på länge. Hon skulle gå till en bar, dricka sig smått full och leta efter en man att ragga upp! Och så skulle hon älska vilt med den mannen, det skulle säkert hjäpa för att få bort Mathew Lennox ur tankarna. Katarina nickade nöjt med huvudet och ett stolt leende prydde hennes läppar då hon fortsatte med arbetet.
Det hade blivit tisdag eftermiddag och Katarina satt inne i sitt kontor, i den bekväma datastolen och kollade skolans hemsida. En massa information fanns på hemsidan och också klassfoton från alla klasser. Hon kisade med ögonen då hon tittade på alla bilder. Plötsligt såg hon Mathew Lennox i en vit skjorta och svarta hängjeans vara med sin klass på ett foto. Katarina drog efter andan och studerade honom från topp till tå. Wow, en charmig lärare som såg både bra ut och visste hur han skulle klä sig. Plötsligt knackade det på dörren och hon klickade snabbt bort fotot.
- Ja, kom in! sa hon högt. I dörröppningen stod en ensam tjej med tårar som rann nerför kinderna.
- Ms Woods, snyftade hon. Katarina rynkade bekymrat på ögonbrynen.
- Kom in. Vad har hänt? frågade hon. Den långa slanka tjejen stängde dörren och satte sig ner på en stol som fanns på andra sidan kontorsbordet. Hon drog flera gånger darrigt efter andan och nya tårar vällde fram.
- Jag vet inte vad jag ska ta mig till, grät hon. Katarina lutade sig en aning framåt och la sin hand ovanpå tjejens.
- Berätta vad som har hänt. Är det nån som mobbar dig? undrade hon försiktigt. Tjejen som hade suttit med hängt huvud och gråtit tittade upp mot Katarina, hennes ögon var alldeles röda och svullna av gråten. Hon skakade på huvudet och bet sig i läppen för att inte gråta.
- Snarare..trakasserat mig, viskade hon med grötig röst. Katarina flämtade förvånat till och spärrade upp ögonen.
- Trakasserat?! Vännen, har du varit till kuratorn och pratat om det? Katarina prövade le lugnande. Tjejen skakade på nytt på huvudet.
- Nej, hon lyssnar inte. Ingen här lyssnar och ingen tar mig seriöst, svara hon hest. Katarina studerade tjejen och kände sig rörd. Samtidigt arg. Hur kunde lärare och tillochmed kuratorn strunta i att lyssna på sina elevers problem? Förstod de inte hur allvarliga problemen kunde vara?
- Vad heter du? Och har du lust att prata ut om det med mig? frågade Katarina. Tjejen stirrade in i Katarinas ögon som för att se om hon kunde lita på den nya rektorn. Sedan suckade hon djupt.
- Mitt namn är Helen..Jag kan berätta om du lovar att lyssna och ta det på allvar? sa hon försiktigt. Katarina klappade mjukt Helens hand och log uppmuntrande.
- Såklart vännen, börja berätta då du är redo, svarade hon.
Det hade varit en lång dag. Klockan hade närmat sig fyra och Katarina höll på att plocka ihop olika papper inne på sitt kontor. Hon funderade ännu på Helen och hur några elaka killar varje dag hade trakasserat henne, sexuellt. En våg av raseri sköljde över Katarina och hon fattade fortfarande inte hur inga lärare eller ens kuratorn hade tagit det på allvar. Det knackade plötsligt lätt på den öppna dörren, Katarina som hade stått böjd över några papper sträckte genast på sig och snurrade runt. Raseri vågen försvann och istället sköljde en våg av värme över henne. I dörröppningen stod Mathew med en rutig skjorta och hängjeans, han lutade sig med ena armen mot dörren och hade ena benet korsat över det andra.
- Så, hur har din dag varit? frågade han med vänlig röst. Katarina lade på sig sin läderjacka och mötte sedan Mathews varma blick. De mörkblåa ögonen studerade henne noggrant, som om han letade efter några tecken på trötthet.
- Bra, förutom då det kom in en gråtande tjej som har blivit sexuellt trakasserad av killar i denna skola och ingen har tagit henne på allvar, berättade Katarina. Och spände blicken i Mathew. Han rynkade ögonbrynen och mötte hennes blick.
- Jag har aldrig hört om något sånt och jag är säker på att kuratorn har tagit henne på allvar. Vi finns ju här för våra elever! utbrast Mathew. Hans röst lät plötsligt hård och otäck, Katarina ryggade tillbaka och vände sig om.
- Jag ska åka hem nu, ses imorgon, mumlade hon och gick med raska steg förbi honom. Hon gick bestämt ut ur skolan och slog igen dörren med en smäll.
....
Mathew tittade länge efter Katarina. Hon var en kvinna som han inte kunde förstå sig på, men han kände henne knappt. Säkert skulle han förstå sig på henne efter några dagar. Mathews ilskna avtog från bröstet och han kände en varm känsla i magen då han tänkte på Katarina.
- Katarina Woods, viskade han. Än var inte deras diskussioner avslutade, det var något som var säkert. Diskussionerna hade just börjat och han skulle inte ge sig förrän han förstod sig på den nya rektorn. Som såg både löjligt bestämd ut och otroligt het i sin tajta kjol och vita skjorta. Han var säker på att hon inte alls var så allvarlig som hon såg ut. Och Mathew skulle inte ge sig förrän han hade fått reda på vad det var som fick hans hjärta att ta ett extra slag varje gång han såg henne. Katarina Woods.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jagkanintegunga - 8 maj 11 - 21:10- Betyg:  | | Jag gillar verkligen denna novell :) | | LittleHoney - 8 maj 11 - 11:56 | | tack :) | | 134643 - 8 maj 11 - 11:38 | | Jättebra! :D |
|
|
|
