Tretton andetag - Novell till Svenska B, [MVG] |
Hustaket var av vita plattor. Han skulle aldrig glömma dessa vita plattor som han gissat sig till var åttio centimeter i längd och bredd. På en av dessa plattor hade han tillbringat två timmar i väntan på sin arbetsbörda. Det var så han var tvungen att se det för att inte bryta ihop. Bryta ihop av det som han gjort och som nu skulle få ett slut.
Då, för två år sedan hade det inte varit svårt. Han visste att om inte ett skott hade avfyrats så hade han själv inte varit i livet längre. De stod där, mot varandra och han visste att det var något komiskt över det hela. Som en gammal duell i amerikanska filmer. Två män. När den första rör sig är det okej att dra pistol och skjuta. Han vann, om man nu kan kalla att ta ifrån en familjefar livet en vinst.
Han satte ihop sitt gevär. Varje del var noggrant gjord för att tillsammans sättas ihop till ett vapen, enbart gjort för att döda. Han hörde delarna klicka i varandra och tittade sedan på dödsmaskinen han hade i sina händer och smekte kolven med mjuka fingrar. Det svarta, blänkande och så otroligt vackra vapnet var häpnadsväckande. Det hade varit med honom många gånger.
Det värsta han gjort hade hänt för fyra månader sedan. Han hade vägrat röra vapnet sedan dess, tills nu. Då hade han redan tagit livet av elva människor på tjugo månader. Det hade varit både kvinnor och män men aldrig tidigare hade han varit tvungen att göra detta. Han hade haft sina principer från början. Bara onda män. Detta hade utökats till bara onda människor. För varje liv han hade tagit hade gränsen dragits längre och längre bak. Han hade dödat ett barn.
Ögonlocken brände. Nu, fyra månader senare var det fortfarande jobbigt att tänka på. Efter han gjort det där förbjudna, skjutit ett oskyldigt barn som aldrig skadat något hade han sagt att det var det sista han någonsin bragt om livet. Han hade sörjt detta barn som om det hade varit hans egen son i två månader för att sedan återvända till livet. För två veckor sedan hade han varit tvungen att göra något. Han hade gjort det förut och han visste att han klarade det igen. Den här gången var det en man som förtjänade ödet som väntade honom.
Han hade sett till att tolv människor hade mist livet på tjugo månader.
För tjugo månader sedan hade han trott det var hans eget fel. Efter detta hade folk och krav dykt upp och han hade varit tvungen att ta livet av dem av en eller annan anledning som han nu i efterhand inte förstod att han hade kunnat falla för. Pengar. Smutsiga och äckliga pengar. För att överleva själv hade han varit tvungen att först göra det men sedan hade det blivit ett begär för honom. Han tyckte om det, tyckte om att kunna leka gud. Han älskade att se sina offer titta på honom sina sista sekunder, se hur hoppet rann ur dem, när han stod bredvid dem, flinandes. Han hade själv trott att detta gjort honom stark, att han kunde leka gud. Men inte efter det som hände sedan.
Hans ögon tårades. Han hade inte tid att bli sentimental – inte nu. Detta var hans sista jobb, sista uppgift som mördare. Han skulle gå runt med en siffra inbränd i pannan. Tretton. Ett oturstal som han förtjänade för att ha gått på den sista lögnen. Mannen som nu hade fått stämpeln "nästa offer" hade testat honom för att se hur mycket han kunde göra för mannen. Mannen hade bett om en enkel sak, problemet var att det enkla kunde vara så svårt.
Det hade varit ren utpressning. Det enkla hade varit onödigt och ett oskyldigt barn hade dött.
Han hade då förstått hur många liv han förstört, genom mannen. Mannen som gick med handfängsel sju meter under honom. Han greppade försiktigt sitt gevär. Lät det vila på takkanten. Tittade in i siktet och drog ett djupt andetag. När kulan väl ven genom luften skrattade han lättat för han visste sanningen.
Nu var allt över.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Aliki - 10 maj 11 - 00:00- Betyg:  | | *.* riktigt jävla bra! jag kunde inte dra mig ifrån den och jag skulle utan tvekan kunna läsa den igen, bara för att den var så bra. | | LisaHoglund - 8 maj 11 - 01:21- Betyg: | | Oj, vad bra den var! Satt helt fängslad från första meningen och blev berörd av den. Inte alls förvånad över att den fick MVG! |
|
|
| Beskrivande ord |
|
|
fängslande |
|
