Längtande åtrå, KOMMENTERA! |
Detta är en ny novell lr bok som jag har börjat med, handlar om en kvinna som har börjat som rektor i en gymnasieskola. Och i den skolan finns en mycket attraktiv man som hon faller för men inte accepterar det själv..
KAPITEL 1
Katarina Woods hjärta bultade hårt i bröstet då hon med nervösa steg närmade sig den stora byggnaden. Den byggnaden som skulle vara den plats hon varje dag åkte till för att arbeta. Katarina hade studerat till rektor. Hon steg in i den högljudda gymnasie skolan och möttes av många nyfikna blickar och en del uttråkade och trötta också. Hennes svarta högklackade skor ekade i skolans stora korridor och hon rättade till sin tajta kjol som formade höfterna och den runda bakdelen. Längre fram i korridoren kunde hon se några lärare som gick in i ett rum, när hon närmade sig dörren stod det med stora bokstäver "LÄRARRUM". Hon knackade försiktigt på och harkla sig. Dörren öppnades genast av en lång, vältränad charmig man, i runt 30 års åldern. Hans mörkblåa ögon studerade henne nyfiket och han drog snabbt handen genom sitt svarta hår.
- Du måste vara Katarina..Woods? sa han med ett brett leende. Leendet visade en rad med jämna vita tänder. Katarina drog darrigt efter andan och slet blicken från hans leende och mötte de vänliga ögonen.
- Ja, det stämmer! svara hon. Och försökte sig på ett charmigt leende. Mannen sträckte fram sin hand och presenterade sig som " Mathew Lennox". Hon skakade artigt hand med honom och gick in i rummet. En massa andra lärarer satt vid ett runt trä bord och tittade upp från sina kaffekoppar och papper. Alla välkomnade henne och presenterade sig. Katarina kom bara ihåg ett namn. Mathew Lennox.
En kort och mullig tant i 50 års åldern kom fram till Katarina. Hon tog mjukt hennes hand och log.
- Det ska bli så spännande att ha dig som rektor och få höra om vilka framtidsplaner du har för denna skola. Våran förra rektor satt bara instängd på sitt kontor och såg bara uttråkad och sur ut, för det mesta. Och han ville aldrig hitta på något nytt och spännande för eleverna, berättade tanten. Hennes mörkbruna ögon hade blivit mörkare vid minnet av den förra rektorn. Katarina nickade förstående och log lugnt.
- Vilken tur ni fick då jag dök upp, jag har nämligen en och annan idé till denna skola, sa hon självsäkert. Tanten studerade henne och log hajvhjärtat.
- Det tror jag säkert lilla vän, sa hon. Katarina höjde förvånat ena ögonbrynet, det var som om tanten inte alls skulle ha trott på vad hon sa. Tanten visade Katarina till sitt nya kontor var hon skulle få tillbringa dagarna. Det var ett tjusigt rum, luften kändes lite instängt men det var bara att öppna ett fönster. Hon titta på det mörkbruna kontorsbordet och satte sig ner i den bekväma datastolen. När tanten hade stängt rummet till Katarinas kontor så spred sig ett lyckligt leende över läpparna. Hon hade ett alldeles eget kontor! Och det var hon som skulle få bestämma i denna skola! Hon sträckte på sig i stolen och la upp båda armarna bakom huvudet, samtidigt som fötterna hamnade på kontorsbordet. En belåten suck slapp förbi hennes läppar. Plötsligt öppnades dörren av Mathew. Katarina ryckte till, satte sig ordentligt i stolen och harklade lågt. Ett retsamt flin syntes på Mathews läppar. Rodnaden spred sig över hennes ansikte.
- Jaså, den nya rektorn har redan tagit åt sig friheten! skratta han.
- Äh..Sluta nu. Ville du något särskilt eller, M-Mathew? stamma Katarina. Fortfarande med röda kinder. Han kom in i rummet och först då upptäckte hon en bunt med papper som han bar på. Han släppte bunten med papper ner på bordet och log snett. Katarina höjde på ögonbrynen och bet sig i läppen.
- Och vad ska detta betyda? fråga hon och mötte hans glittrande blick.
- Katarina, för att du ska kunna vara rektor i denna skola, så behöver du läsa igenom dehär papprena. Här står allt om skolans regler och alla anvisningar om hur du ska agera i vissa siuationer. Vi kan kalla det för din hemläxa, svara han bestämt. Hon nickade långsamt och ryckte på axlarna.
- Bara att börja läsa då, sa hon. Och slet åt sig det första pappret.
- Lycka till med hemläxan, sa Mathew retsamt. Och gick ut ur rummet. Katarina himlade med ögonen. Han var visserligen en charmig man, men hans lite barnsliga insida gjorde henne mycket irriterad. Hon suckade och skaka trött på huvudet, medan hon började läsa skolans regler. Minnen från då hon själv hade varit i skolåldern tog fart i huvudet. Åh, vad hon hade hatat alla regler då!
Klockan hade blivit 12 på dagen och alla lärare hade samlats i ett litet fikarum. Katarina gick längst bak i kön som sakta gick framåt då allihopa skulle ha en kopp kaffe. Hon bet sig nervöst i läppen, aldrig hade hon trott att det skulle vara så många lärarer i en enda skola! Skolan var inte så stor men såklart det behövdes lärarer i varje ämnen.
- Hur har dagen gått så här långt? frågade plötsligt en röst bakom Katarina. Hon kände igen den mjuka rösten och kände en värme inom sig. Nej! Hon hade inte börjat arbeta i denna skola för att bli förälskad och trassla till sitt liv med ett förhållande. Hon skulle enbart tjäna pengar och göra det hon hade studerat till. Rektor. Ingen romans skulle komma ivägen för hennes arbete. Katarina vände sig långsamt om och mötte Mathews varma blick.
- Det har gått bra, jag har faktiskt läst ganska många sidor redan. Av den där högen med papper du gav åt mig tidigare, svara hon och log retsamt. Mathew la tummen upp och log brett.
- Duktig tjej, eller ska jag säga kvinna? sa han och studerade henne från topp till tå. Han slickade sig retsamt om läppen och blinkade. Katarina stirrade på den charmiga men barnsliga mannen och kände rodnaden sprida sig över hela ansiktet.
- Åh sluta, sa hon och vände sig om. Han bara retar dig, du behöver inte bli så knäsvag och få hög puls bara för att det råkar finnas en sexig man i denna skola som skojar lite snuskigt med dig, tänkte Katarina. Han bara skojar som vänner, inget mer. Kön rörde lite på sig och Katarina ville springa längst fram. Helst av allt gå ut ur fika rummet och in till det stora skolköket så hon kunde gå in i en av de stora kylarna för att kyla av sig. Hon kände Mathews heta blickar bränna i nacken på henne, men vågade inte vända sig om. Hon himlade med ögonen, detta var ju löjligt. De är två vuxna som beter sig som två förälskade tonåringar! I alla fall hon betedde sig som en förälskad tonåring.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jagkanintegunga - 8 maj 11 - 20:58- Betyg:  | | Åh så bra den var! |
|
|
|
