frågande själ |
med stockad hals utan tår längs min kind.. minns bara min blodiga kropp..bara bitter ihop trots att hatets glöd nu slocknat..jag var den unge krigarn ingen trodde fanns..visst.. nu e d längesen men ångesten tycks bestämt sig stanna kvar.. de bloddiga kläderna äro borta för längesen.. hel i skinnet bara ärren kvar..men kan aldrig riktigt leva nöjd..bara mitt blod som droppar får mej lugn..bara en saftig snort i näsan får mej glad-- alla säger fan vad stark du e..men vem fan har någonsin sagt jag älskar dej..en kram nä kanske en klapp på ryggen.. alla så rädd för mej vem skulle tro jag skrivit detta ensam å svag..ingen skulle tro d var jag..så jävla ensam stark haha.. sårbar vågar knappt skratta.. fanns en tjej på detta forum som gav hopp i den grå dagens cement hon växte upp som enVACKER BLOMMA i min dröm.trots att jag ej känner henne..kanske blev hon rädd när hon förstod att jag var en som kom från baksidan av murarna..hur många skulle våga se mej i ögonen..vem skulle vilja höra min röst viska..nej fan skall nog fly nåra sekunder..för att sedan åter känna skammen..missbrukarens jävla röst men jag har varit drogfri ett år å ska fan inte fly..ska fan inte heller skära mej mer trots att jag verkligen är i nuet då blodet kläder mina armar..men så kommer den jävla tanken.. tankarna e starka..undrar vad blomman jag nämde gav mej för starkare blev jag i min egen kamp..hur kan d vara såååå...
|
| Kommentarer | | ttypunderbar - 26 jun 11 - 19:49 | | grymm dikt , riktigt bra ! |
|
|
|
