Det finns visst clowner i helvetet - 4 |
Timmar, dagar och veckor passerade. Då kom samtalet jag hade väntat på, min gamla flickvän. Hon var hysterisk.
- Var i helvete har du hållit hus egentligen?! Du fattar väl att du inte bara kan försvinna sådär! Hon skrek värre än någonsin.
- Du gjorde slut med mig. Skyll dig själv.
- Det gjorde jag för fan inte alls! Varför säger du ens någonting sådant?!
- Du slängde ut mig, det var ditt val. Hör aldrig av dig igen. Jag tryckte av samtalet och slängde mobilen på klädhögen som låg på golvet.
- Vem var det? De blåa ögonen lyste.
- Min psykiskt sjuka exflickvän. Kom hit, jag behöver kyssa dig. Jag böjde mig över henne och kysste henne på läpparna.
Jag är väldigt glad att jag satte mig på det där tåget den dagen. Jag är väldigt glad för att Angelica slängde ut mig, men visst saknade jag henne. Hon slängde ut mig, visst, men ändå. Det var ingenting jag skulle haka upp mig på, jag var ju lycklig nu.
Skulle jag leva i Stockholm med Tess i framtiden också? Jag hörde hur St. Jimmy dundrade ut i högtalarna i rummet, vände blicken mot henne och log. Det var Green Day som gjort låten men vi gillade den faktiskt, till skillnad från de flesta andra punkare.
Det gick två år, Angelica hörde inte av sig, jag flyttade in hos Tess och vi var förlovade. Detta var ingenting jag hade längtat efter innan, men nu kändes det helt enkelt bara rätt. En fredagseftermiddag satt vi framför TV:n och kollade på en film vid namn Snatch. Den var bra, Guy Ritchie gjorde bra filmer. Många skratt och mycket annorlunda.
- Vad ska vi göra ikväll, Jimmy? Tess tittade med stora ögon på mig och log sitt vackra leende, som bara fick en att smälta.
- Jag vet inte helt, vad vill du göra? Träffa folk? Vara hemma? Sticka till krogen?
- Bra fråga, jag vet inte heller... Vad vill du helst?
- Jag vet fortfarande inte! Bestäm du nu.
Vi skrattade ett tag, sedan kom vi överense om att ringa folk och dra till någon park, dricka öl och förpesta världen med våran musik. Ibland uppskattades den faktiskt och vi fick nya kontakter och ibland blev det lite krig, men sådant får man tåla ibland.
Vi plockade fram grejerna för kvällen och tog på oss kläder när min telefeon ringde. Jag gick för att svara, kollade på nummret och kände något svagt av att jag kände igen det men att det var längesedan, vilket gjorde mit tveksam för att svara. Men jag tryckte på knappen och tog telefonen till örat för att höra en otroligt välbekant röst som yttrade orden:
- Hallå? Jimmy?
Jag slängde telefonen så hårt i väggen att batteriluckan gick upp och batteriet for ut och landade under soffan. Tess kom springande för att se mig stå, frustrerad och rädd, lutad över bordet med svetten rinnande i pannan.
- Vad är det, älskling? Vem var det som ringde? Hon lade handen över min rygg.
- Min far.
- Vad är det med det, Jimmy? Det är ju fullt normalt.
Orden ekade genom mitt huvud, jag stod still och fick sedan fram ett svar:
- Han har varit död sedan jag var fem år gammal.
-----
Jag känner att jag kan förlora läsare på det här... He he. Men hur som helst så uppskattar jag om någon av er läser vidare och kommenterar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Edwin82Therese98 - 7 maj 11 - 00:52- Betyg:  | | Åhhh guuud! :O Värsta hemsökaren eller? Men det gick lite för fort, hade varit roliga om man fick lite detaljer också! ^.^ Annars är den SJÄLVKLART fortfarande bra. Diggar den starkt :] & tack för mejlet :D Något jag hade längtat efter för att vara ärlig. Men nu ska jag spela wow igen... Å visste du att mitt smeknamn är Tess? ;P <3 Men mejla nästa också, blir stöööört glad då. | | zara96 - 6 maj 11 - 23:19 | | den är skit bra! |
|
|
|
