När livet känns meningslöst |
Vad ska man göra när livet känns så meningslöst att man bara har lust att kasta sig från en skyskrapa?
Den senaste månaden har inte varit den bästa i mitt liv. Min farmor dog i början på april (R.I.P farmor). Det tog väldigt hårt på mig då hon var min absolut bästa vän. Inget kunde muntra upp mig. Inte ens hästarna eller musik.
men efter två veckor tog jag mig i kragen och åkte på en efterlängtad resa till Göteborg med min bästa, nu levande, vän. Vi gick på Liseberg och hade väldigt kul. Där träffade vi även några killar.
En av killarna heter Casper och är nu en riktigt nära vän till mig, trots att vi bara känt varandra i några veckor. Jag kan prata om allt med honom, förutom en sak. Och det är att jag gillar honom, mer än som vän. Jag är kär, helt enkelt. Jag faller inte lätt för killar. Men han är så fin så han fick mig nästan på en gång. Problemet där är att jag inte är tillräckligt fin för honom. Jag tror även att han har en liten förälskelse på min bästa vän. Och han bor i Trollhättan (jag bor i Stockholm)
Jag kan inte sluta tänka på honom och jag gråter nästan varje kväll. Han vet att jag är ledsen för något och ställer upp, men jag vågar inte säga varför jag är ledsen.
Det var dom två största problemen just nu. Det finns även en massa småproblem som är bidragande till varför jag mår som jag gör just nu.
Helt enkelt, just nu känner jag mig lika värdelös som ett tuggummi under skon.
Vad gör man när man mår riktigt dåligt psykiskt? Jag tror aldrig att jag har mått såhär dåligt förut. Har någon tips att dela med sig av är jag evigt tacksam.
(kan vara ganska rörigt inlägg, det är skrivet från mobilen, men jag tror att ni förstår budskapet)
|
| Kommentarer | | Cannedcorn - 10 maj 11 - 21:38 | Det var någon som frågade hur långt det är mellan oss. Det tar runt 5-6 timmar att ta sig dit på det billigaste sättet jag vet.
Och det är inte så lätt att berätta för honom. Han är för speciell för att förlora, och om jag berättar riskerar jag att förlora honom.
Han sa en gång till mig "Om du serut exakt som du gjorde på liseberg så kan du få vilken kille du vill." Hur ska jag tolka det? Jag vågar inte tolka det som att han gillar mig eller skulle kunna börja få känslor för mig. Jag är rädd att bli besviken.
Allting är bara så jobbigt just nu. Om det inte hadevarit för farmors död så hade jag nog berättat för honom. Men eftersom att jag är svag psykiskt så vet jag inte om jag skulle klara av att förlora honom nu. | | Evvi - 9 maj 11 - 03:32 | min mormor dog i början av december, hon va min bästa vän. det är fortfarande lika jobbigt, även om det snart har gått ett halvår.
önskar att en lisebergsresa kunde göra att jag släppte henne också, eller ett killproblem.. men allting kretsar runt henne och hennes död, och det dödar mig. | | VarEMinSocka - 8 maj 11 - 11:38 | Jag tycker att du ska berätta för honom. Även om han inte känner likadant för dig så kan det vara skönt att han vet och Chansen finns ju alltid att han känner likadant. Det är inte omöjligt att ha ett förhållande på distans och bara träffas ibland, även om det kan vara tuffare och kräva mer tålamod och tillit än "vanliga" förhållanden. Nu vet jag inte exakta avståndet mellan er eftersom jag suger på geografi, men jag känner personer som är i förhållanden med personer i andra länder som det funkar för, så inget är omöjligt.
förlåt om jag låter förvirrad och ologisk. är lite nyvaken :] | | Kavasha - 8 maj 11 - 00:46 | förstår dig precis, har vart med om typ samma. fast min person dog inte, han dumpade mig helt random bara. sen fick jag kontakt med en av jordens underbaraste människor, men han bor 40 mil härifrån. men han kom och hälsa på sin släkt här och vi hade de asbra dagarna han var här. men när han åkte hem blev det inte mer, vi pratar knappt längre.
så mitt ända tips till dig är att försöka hitta någon ny, för hur mycket ni än gillar varandra, så kommer det att bli hårt att bo så långt ifrån varandra.
men mejla om du vill prata <3 | | loveyouhoney - 7 maj 11 - 01:23 | jag tycker du ska berätta för honom. sen får du se hur
han reagerar och ta dig vidare efter det. kanske med
honom eller utan. Har tre underbara människor som dött,
det är så jobbigt, jag vet. jag har väll typ hållt mig
precis över vattenytan och väntat på att hitta någon som
kan förstå. vet inte vad som är rätt för just dig, men
lycka till! finns också, bara maila :) | | jokern13 - 6 maj 11 - 23:35 | | Det är jobbigt, men man kommer ur det. Gå till skolkuratorn/-sköterskan. |
|
|
|
