Nicholes Life HP-FF (Del 18) |
Ojjjjj då :P Den kom visst inte ut igår.. Men kan bero på att jag "ugglade";] framför wow och jag inte hann skriva så mycket :S... Lamslå är INTE en förbjuden trollformel ;]! Nu ska jag sluta babbla :D Åh vad glad jag blev! :D Tack SingingAires! Själv kan jag läsa första delen jag skrev och klia mig på huvudet som en apa och flabba ur; "Var jag verkligen så dålig?".. ^^
Det är inte så att jag hatar dig, det är så att jag helt enkelt inte älskar dig.
Nichole!
Dagen flöt som sand genom öppna fingrar, fort alltså. Eftersom Dane var ny hade jag visat honom några saker, han hade bara dragit mig från biblioteket, så han var ingen bokmal i alla fall, skönt. Men var han en snobbig kille som älskade att leka..? Just nu var vi påväg till kvällens middag, Rachel var av någon anledning fortfarande sur på mig, antagligen... Eller det var väll självklart. Rachella, ja det är hennes "äkta" namn, satt själv på ett ställe vid bordet med ett lyckligt flin i ansiktet, skadeglatt menar jag. Jag satte mig ner på en tom plats vid bordet, och släppte ner min svarta axelväska bredvid mig. De flesta var inte här än. Dane satte sig bredvid mig och tog till sig av en halv stek, okej jag kanske överdriver, men han tog ganska mycket mat. Det som förvånade mig mest var att han hade ett bordskick, jag tänkte vara ironisk och klappa händerna, vilket jag inte gjorde. Jag tog själv åt mig av mat, någon kall sallad, två sorter paprika, tomat, sallatsblad och gurka. Jag brukade inte gilla sallad men det såg gott ut så jag provade, jag brukade inte prova heller.. Jag knöt fingrarna runt den gyllene gaffeln och spetsade en bit gurka. Det smakade gott! Kallt och vattnigt, så som både frukt och grönsaker ska vara när man äter det.
Efter en stund reste jag mig upp tog min väska, och väntade på att Dane skulle stoppa det sista på sin tallrik i munnen, han skyndade sig, sedan ställde han sig fort upp, tog sin ryggsäck och följde med mig. Självklart skyndade han sig, jag skulle ju visa honom quidditch planen.
Med små steg gick jag ut för portarna och bemöttes av en kall vind, jag huttrade till, drog manteln om mig mer och tag tag i Dane´s arm. "Kom", mimade jag och drog honom med mig nerför stentrapporna och bort från Hogwarts. Gräset hade en lite mer orange färg nu, och det började verkligen likna hösten. "Där", sa jag så högt jag kunde eftersom vinden drog med orden. "Där är det," sa jag igen och pekade på quidditch planen med de sex målen. Han nickade, och drog genom det otroligt perfekta svarta håret. Jag suckade lätt, men vinden sög upp det direkt. Tack och lov för vinden. Vi fortsatte gå tills vi kom till ingången, han skyndade sig in på planen medans jag stod kvar i öppningen där vinden inte kunde dra med mig. Han kollade på mig och visade med handen att jag skulle komma. Jag skakade på huvudet. Det var mörkt och jag gillade inte Quidditch, dessutom kom jag just på att Slytherin hade träning så här dags.
Jo de hade träning, när Dane väl fått ut mig på plan och upp på läktarna susade de ut genom den rysligt kalla vinden för att träna. Dane kollade intresserat på, medans min blick letade sig efter något, eller någon. En blond figur med tjock mantel, högt uppe såg på mig, och jag såg tillbaka, tills jag upptäckte att jag stirrade på honom och att det faktiskt syntes att jag gjorde det, jag drog min blick i från honom och fortsatte kolla på deras träning. "Kan man gå med i laget?" Frågade Dane högt. "Vet inte, fast jag tror inte det. Det har ju redan varit uttagning i år." Sa jag och ryckte på axlarna, samtidigt som jag drog manteln tätare omkring mig. Laget framför oss dykte mot marken och försvann in i dimman som svept omkring landskapet. "Jag går och frågar." Sa han, och innan jag hann säga något hade han sprungit i väg nerför läktarna. Jag tror inte han vet vad `går´ är. Antagligen så är han bättre på att springa, i alla fall efter vad jag sett.
Jag började själv störta ner för läktarna för att hinna upp till slottet och göra mina läxor. När jag hunnit ner för läktarna kunde jag inte se något förutom vit dimma runt om mig. "Peka åt norr", sa jag efter att ha lagt min stav i handen. Den pekade mott norr, och jag gick i den riktning slottet gick, lätt flinande för mig själv. Någon tog tag i min axel, och av ren reflex vände jag mig om och riktade trollstaven mot personen framför mig och skrek lamslå, lika snabbt som det tar att skrika Avada Kedavra, och för motståndaren att falla död till marken. Lycklig över att jag inte skrek det gick jag långsamt fram till personen med staven i högsta hugg, han var inte medvetlös, vad jag kunde se så var det Slytherin lagets lagkapten. "Förlåt," mumlade jag, och sträckte fram handen. Han kollade äcklat på mig och ställde sig på egen hand upp. Jag drog fort bort min hand och stod spikrakt. "Jag har en fråga, eller mer ett krav." Sa han, jag skakade på axlarna och nickade. "Visst," sa jag. "Lämna Malfoy i fred, du stör honom med din närvaro." Jag snörpte på läpparna och blev storögd. "Stör jag honom? Då kan du hälsa honom att glömma mig och dra åt helvete," Jag slängde bak håret samtidigt som jag vände mig om och gick. "Nichole?" Ropade en mörk röst, Dane så klart. "Här borta." Skrek jag tillbaka. "Eh.. Det är lite svårt att se." Jag suckade och försökte hitta någon, när jag tänkte ropa på Dane igen, ramlade jag in i någon.
Jag for mot marken och gned hårt på min panna. Jag kunde inte riktigt urskilja killen framför mig, och jag ville inte skrika på Dane ifall det var han. Snart möttes jag av ett par isblå ögon. "KAN DU INTE SE DIG FÖR!" Skrek jag mot Draco som redan stod upp. "Klart jag kan, jag har bara en känsla för att falla för dig." Jag himlade, reste mig upp och slog till honom igen, inte med all kraft, men en hel del. "DANE!!" Skrek jag igen. "Här borta, .. Eh, öst!" Ropade en mörk röst tillbaka. Jag suckade och gick iväg in i den så ljusa, men täta dimman. Så fort Draco var ur synhåll tog jag upp min trollstav och sade peka mot norr. Den pekade åt norr och jag gick åt öster.
Plötsligt gick jag rakt in i läktarens sida, och blev liggandes där utan att fatta ett dugg. Någon tog tag i mina armar och lyfte upp mig. "SE DIG FÖR!" Sa en mörk röst ironiskt. "Tyst!" Sa jag och skrattade lätt. "Kom vi går till slottet." Fortsatte jag, Dane nickade och vi följdes åt genom den täta men mjuka kvällsdimman. Han höll sig nära mig, antagligen för att inte komma bort. När vi kom upp till portarna var de låsta. Jag suckade vände mig mot Dane och bad tyst för mig själv att han inte skulle hata mig. "Lova att inte hata mig för det här." Sa jag tyst. "Hata dig för vadå?" Frågade han. "Jag är en dödsätare," sa jag. Han skrattade. "Hahaha, bra skämt." Jag flämtade till. "Det är sant!" Skärrad över att han inte trodde mig, och faktumet att Mörkrets Herre var tillbaka, var nog inget han trodde på. "Har du sett dig själv? Du är smal som en sticka, ynklig och liten, du skulle ALDRIG passa som en dödsätare." Jag kollade storögt på honom. "Tror du på mig om jag säger att min mamma är dödsätare, hon har barn med Lucius Malfoy, och har aldrig svikt Mörkrets Herre." "Min farsa har pratat om Malfoy, han sa att Malfoy tog hans framtid från honom, för att sedan dumpa den i dynga, fråga mig inte vad den framtiden var, för jag vet inte själv." Sa han, och jag blev bara mer förvånad.
Efter en stund, när vi bara stod där, lutade jag mig mot väggen och åkte ner mot marken. "Om du inte tror på att jag är en dödsätare, så vad tror du då om det här?," Jag vecklade up vänsterarmen samtidigt som jag virade min kappa mer omkring mig. "Lumos", sa han högt och pekade mot mig, han flämtade till när han såg märket och ramlade bakåt. "Men, m-men, du, du är ju god!" Jag suckade, klart jag var "god", men jag var ondare än han kunde tro. "...." Jag kom inte på vad jag skulle säga. Det blev tyst en stund, sedan sa jag. "Om jag var ond, skulle du vara död för länge sen." Han flämtade till, jag suckade. "Men hur ska det hjälpa oss?" Sa han sen, och såg ut att ha lugnat ner sig lite, lite. "Dödsätartransferering." Sa jag, "och det är?" Fortsatte han. "TRANSFERERING! Om du nu inte vet vad det är!" Skrek jag åt honom! Han ryggade tillbaka, sa "nox", sedan tog jag tag i honom och transfererade mig. Precis innanför portarna hamnade vi.
"Jag följer med dig just nu," sa jag, helt ovetande att jag hade en mask över ansiktet. "Du kanske ska ta bort den där först?" Sa han och pekade försikigt mot mig. "Sant," svarade jag och drog med staven framför ansiktet. Sedan drog jag med honom genom mörkret, ned till fängelsehålorna och den mörka väggen. Han mumlade något ohörbart för mig, och vi traskade in. "Jag har inte varit här på evigheter." Sa jag tyst. Han höll i min hand och jag lät mig dras med honom upp för trapporna. "Oroa dig inte, du kan sova här uppe," sa han tyst. När vi kom in i femte årets pojksovsal, låg flera av killarna från slytherin där, bland annat Gregory, Vincent och Blaise, vad jag trodde de hette. "Där är min säng," sa han tyst och ledde mig fram till en stor mörkgrön säng med fyra stolpar. "Dane är det du?" Frågade någon. "Har du inte fattat att vi sover vid den här tiden?" Frågade någon igen. "Ner under sängen!" Sa Dane snabbt men tyst, jag gjorde som han sagt och kröp under sängen, och precis då jag också kravlat in med min fot tändes ett ljus. "Ey, förlåt Blaise, jag blev utelåst," sa Dane skrattandes. "Du tog dig in som en hederlig slytherinare antar jag." Sa Blaise, och jag kunde verkligen höra, att han flinade. "Klart," Sa Dane lite ironiskt. "Vi får la sova dårå," Hörde jag sedan Blaises mörka stämma säga. När det fortfarande var ljust märkte jag att jag låg på något. Jag tog fram det framför mig, samtidigt som killarna snackade. Vad jag kunde se var det en dammig röd trasa, inte särskilt lång, men väldigt tajt.
Förlåt! Men vill inte mista de fina kommentarer jag fick.. <3 Förlåt xD
Burninhell - idag kl 14:52/2maj- Betyg:%%%%%
Ohhh det här avsnittet var riktigt spännande:D Är det inte så att lamslå är en förbjuden trolldom?
Håller med SingingAries att det märks tydligt hur mycket du har utvecklats. Riktigt duktig är du och så kompetent som du är nu så tror jag att inom 10 år kommer du ha debuterat som författare.
<3
Svar: ÅH MIN KÄRA SYSTER :D Vill verkligen bli författare! Vill verkligen det, flera av mina vänner tycker att jag är riktigt bra på att skriva. Annars tycker jag själv att jag inte har någon talang xD! Modell/författare kanske är en bra kombo?
SingingAries - idag kl 12:58 /2 maj- Betyg:%%%%%
Jenny kommer du inte ihåg Jessikas gamla pojkvän från förra HPffn. Han hette ju Samuel.
För övrigt den här serien är underbar. JAg har läst allting, från den första HPffn till denna idag och det är otroligt vad du har utvecklats. Man kan inte förstå det. Jag bara längtar efter en fortsättning.
Svar: Ändå har det bara gått 1-3 månader.. Känner mig helt dum själv,
och JA! Du hade rätt på det med Samuel!
JennnyJ - 1 maj 11 - 20:30- Betyg:%%%%%
Åh min tröga hjärna kan inte koppla ledtrådarna. Men i alla fall, riktigt bra del - jag gillade det faktum att Malfoy blir distraherad av hennes närvaro - det var riktigt fint gjort :D Dane kan faktiskt (du får ursäkta mig) dra någon annanstans så att Draco och Nichole kan vara tillsammans. Han är bara i vägen. Haha. Tack förresten för din superfina kommentar! Den gjorde mig stört glad!! :D
/Jenny
Svar: Du är inte trög, du är bara bäst på att skriva, men jag dålig på att kommentera det du skriver, skriver mest bara trams i stället för något om "serien"... :S *Känner sig lite dum i huvvet*
*Flin* ^^, Delade del 18 i två "episoder" för att den kändes kort/den första alltså. Fast ah, la ihop dem :D <3 *Känner sig jääävligt smart*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 14 maj 11 - 12:05- Betyg:  | ÅH. missade visst att kommentera den här (fyskäms jenny!) den var riktigt, riktigt bra och jag känner mig ganska så dum i huvudet som inte kopplade det där med Samuel - det borde jag ju faktiskt ha gjort. I alla fall, jag älskar att du får med så mycket runtom - att det blir som en helhet i det hela. Uh. jag kan verkligen inte kommentera ordentligt just nu känner jag, så därför lämnar jag det här nu och ber tusen gånger om ursäkt - jag vet att jag har många delar att läsa och kommentera ikapp.
/JvJ |
|
|
|
