Vem försöker du lura? [23] |
Hej igen!
Jag är verkligen ledsen för att det dröjt så länge mellan del 22 och 23, men min dator har inte funegrat och jag har därför inte kunnat skriva, men nu har jag i alla fall klistrat ihop en "mellandel", en kort del som snart kommer föra oss mot något händelserikt, och nu lovar jag er bättre upptadering! Ska även försöka kontakta er om något förhindrar mig från att skriva igen.
Vill passa på att tacka er, mina underbara läsare, för alla kommentarer och för att ni håller ut trots att det ibland blir lite gap, ni är guld värda! :)<3
Det var inte speciellt kallt ute, men ändå skakade jag som om någon stod och ruskade om mina axlar med en våldsam styrka. Jag tvingade mig ner på bänken vid busshållsplatsen och slöt ögonen för att inte falla ihop och ligga orörlig på marken. Så fort jag hörde en bil närma sig ryckte jag till och slog upp ögonen, men varje gång körde bilen i fråga förbi, och snart började jag slappna av lite. Jag intalade mig gång på gång att jag inte borde vara så uppskruvad som jag var nu, jag hade ju klarat mig några dagar utan att få panikfyllda ångestattacker medan jag var med Anton, och varför borde det vara annorlunda med Carl?
För att du är intresserad av honom, dummer.
Jag hörde hur en bil kom närmre, och med ett enda ögonkast åt vänster konstaterade jag att det var Carls bil. Med en smygande lycka i kroppen reste jag mig upp, utan att skaka den här gången, drog en hand genom håret och stålsatte mig inför mötet med Carl. Om jag kunde tänka mig att han var Anton, ingen mer än Anton, då kanske jag skulle kunna ta det lugnt.
”Hej” sa han mjukt när jag satte mig i passagerarsätet, och jag kunde nästan känna hur hans röst smekte mig.
”Hej” svarade jag honom utan att darra på rösten eller göra den löjligt låg, och något stolt över mig själv betraktade jag husen som vi passerade.
Vi sa inte mycket mer men vi var båda spända och nervösa inför kvällen, men inte för att jag hade planerat att göra något speciellt med honom utan för att jag inte var säker på vad han hade planerat att göra med mig. När vi väl hade gått till hans lägenhet började han fiffla lite med låsen, de verkade krångla lite och till min stora förvåning fick jag inte panik eller någon ångestattack, utan när han mumlade något urskuldande om att han inte brukade låsa överlåset och kastade en blick på mig log jag bara lite lätt. När han väl fick upp låset gick jag in först, började dra av mig skorna och kände hur Carl for förbi mig och längre in i lägenheten där jag inte kunde se honom, och när dörren klickade till bakom mig rös jag till. Jag var inte säker på om det var bra eller dåligt. Trots att jag hade fått av mig skorna stod jag och stirrade oförstående på dörren i flera minuter, men så fort jag hörde Carls röst mjuknade jag och följde hans röst mot köket.
”Kaffe eller te?”
”Te, tack” svarade jag honom och såg mig lite nyfiket omkring eftersom jag inte varit speciellt uppmärksam på själva lägenheten sist jag varit här.
Bilderna på kylskåpet låg mig fortfarande nära till minnes, och jag kunde komma ihåg hur nedstämd jag blivit när jag trodde att Alice var hans flickvän, men det hade ju visat sig att de var syskon.
Kvällen jag varit här, den jag intalat mig själv inte hade inträffat egentligen, hade Carl kysst mig, men istället för att ha blivit sjukt lycklig och sprallig hade jag blivit livrädd och försökt sjunka genom jorden. Nu var det inte helt nytt att kyssa Carl, men samtidigt var det väldigt sprudlande och spännande. Till min förvåning insåg jag att jag hade släppt lös några av mina mentala spärrar, och, ännu en gång till min förvåning, tyckte jag inte att det var så hemskt. Jag vände mig om, såg in i Carls ögon och log mot honom, det var inte ett tillbakahållet, blygt, skyddat litet leende, utan ett brett glädjefyllt ett. Han såg förvånad ut, ja nästan chockad, men med ett kliv mot mig var jag i hans famn och snart möttes våra kyssar och alla mina tankar snurrade runt i ett enda virrvarr.
Jag vaknade av att det var obehagligt varmt, och jag fick kämpa med att pressa upp ögonlocken som klibbat ihop lite diskret. När jag väl återfått min syn blinkade jag några extra gånger för att vara säker på om jag såg rätt, och sedan vände jag huvudet åt min vänster och fick se en sovande Carl. Det rös till av välbehag i hela kroppen, och när jag insåg att värmen enbart kom från honom var det inte lika påträngande och jobbigt längre. Jag log svagt för mig själv, blev medveten om hans arm som låg över min bara mage och bestämde mig för att inte göra något åt den. Jag flyttade lite lätt på huvudet för att få något mer andrum, såg mig lite diskret om i rummet och gick igenom gårdagen. Ångrade jag något? Nej.
Vi hade, tro det eller ej, bara legat och slökollat på lite olika filmer som gått på TV:n, tumlat omkring lite försiktigt i soffan och sedan hamnat i sängen när jag inte längre kunnat hålla ögonen öppna. Jag var vagt medveten om att någonstans i det där omkringtumlandet hade Carl sett frågande på mig och jag hade förstått vad han ville, men jag hade absolut inte känt mig redo, inte på flera mil, och vi hade fumlat omkring lite till innan vi lugnat ner oss igen. Plötsligt blev jag allt för medveten om värmen som Carl utstrålade och så försiktigt som jag kunde flyttade jag på hans arm, drog ner t-shirten som hasat upp mot halsen och gled försiktigt ned från sängen. Jag trippade på tå ut i köket, tog ett glas och fyllde det med vatten. Så tyst jag kunde slog jag mig ner på en stol, såg ut genom fönstret och kände mig underligt utvilad. Jag kände mig faktiskt mycket piggare än jag känt mig på riktigt länge.
Drop a comment :)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Sabbe_sabbe - 4 maj 11 - 17:36- Betyg:  | | ûberbra!:D mejla | | SingingAries - 3 maj 11 - 14:36- Betyg: | | Riktigt bra lite konstigt att läsa efter så lång tid. Mejla nästa :) | | Samme15 - 2 maj 11 - 23:54- Betyg: | | Riktigt bra :D Mejla nästa :) | | Edwin82Therese98 - 2 maj 11 - 17:55- Betyg: | Jättebra :P Men men! Tycker att det var "konstigt" att läsa igen efter så länge :P
MEN JÄTTEBRA ÄNDÅ :D <3
Mejla nästa också! (y´
Håller fast i dig så länge den här finns och hotar dig att skriva mer
/Med kära hälsningar en jätte söt liten jägare på högsta level! :D | | StuckMeInPieces - 2 maj 11 - 16:49- Betyg: | | ååh jag älskar hur du skriver mejla nästa^^<3 |
|
|
|
