Fem årstider av längtan |
Fem årstider av längtan
Det gick en vår
i takt med att löven växte och blåmesen sjöng
skvallrade din nyfikenhet om något nytt
något stort
något skrämmande och förunderligt
Det gick en sommar
vi sa adjö,
din kind mot min
jag sprang barfota och smakade livet på min tungspets
i hopp om inget regn, kanske något naivt men
bara solen värmer dig
Det gick en höst
vi skrev några brev
jag skrev om mig
du skrev om den röda jorden
som förändrat dina steg
och vidgat dem oändligt
Det gick en vinter
jag väntade
och skrev en sång om längtan
för snart, skulle du komma tillbaka
och jag, jag skulle säga så många saker
jag bara tänkt tyst för varje brev
Det gick en till vår
Jag sov bort blåmesens kvitter
och lät täcket dölja de första ljusa nätterna
en tanke hittade mig och övertygade mig om
att alla saker jag velat skriva,
skulle du inte behöva höra mig gråta
Och när sommaren kom och du sökte min hand
var mina steg för långt bort
för att möta dina, där vi tagit farväl.
Tillägnad en förlorad vänskap.
|
| Kommentarer | | Chibichibi - 5 maj 11 - 20:11 | Underbart fin dikt!
Titeln gjorde att man ville klicka in eftersom
ett år bara har fyra årstider, och när du skrev fem blir man lite förundrad
och måste bara klicka. Riktigt bra! |
|
|
|
