Världen med dig (Del 5 & 6) |
Japp, 2 delar i en den här gången, var tvungen att ändra om. Gick inte att läsa annars.
Och ja, jag suger på att skriva såna här scener, och speciellt då jag skrev dem. Skrev de för ca 1 år sedan ju:)
Men hope you guys still enjoy it :)
______________________________________________ _____
Han särade på mina läppar och hans kompisar visslade, ropade och skrattade.
-Fan vad jag saknat dig, sa han.
- Jag märkte det, skrattade jag.
- Har du gjort det förr?
Jag såg förvirrat på honom.
-Vad?
Han himlade med ögonen.
- Hånglat?
Jag började skratta av ordet.
- Nej, verkligen inte.
Han gjorde stora ögon.
- Då måste du vara född till det, sa han allvarligt.
Jag började skratta ännu mer.
- Tack, ifall det ska vara en komplimang, sa jag skrattande.
Han log och blev dödsallvarlig.
- Kan jag få en till?
Den här gången började jag skratta så mycket att det gjorde ont i magen.
Han drog med mig till en av skolans tjocka väggar. Jag såg frågande på honom.
Han log.
- Bättre stöd, sa han blixtallvarlig.
Den här gången skrattade jag så att jag var tvungen att sätta mig ner.
- Det är inte kul, sa han. Han lyfte upp mig så att jag stod upp och var så snäll att låta mig få luft innan han pressade läpparna mot mina ännu en gång. Han pressade mig mot väggen, jag snurrade runt så att det var han som var mot väggen. Han använde sin hand när han pressade mig mot sig.
När han äntligen avslutande hade jag ingen luft kvar.
- Tack, flåsade han.
- Varsågod, skrattade jag och pussade honom. Han tog min hand och gick fram till sina klasskompisar som gick i samma klass som han.
- Det här är min flickvän, Aileen, sa han och kramade om mig. Jag rodnade för alla hans kompisar kollade på mig.
- Och, lade han till snabbt. Gud nåde er om någon rör henne.
Jag skrattade.
- Det är krut i din tjej hörru, sa en kille.
- Dela med dig, eller hitta en likadan till oss.
- Glöm det, sa Shane. Klockan ringde in.
- Måste gå,"sa jag. När jag vände mig om tog Shane tag i mig och öppnade mina läppar med sina. Vi gjorde om samma grej som förut, fast vi stod inte vid en vägg den här gången.
Jag log och sprang iväg.
- Dreglet rinner, sa en av hans kompisar skrattande.
- Glöm det, sa Shane och slog lätt till honom med armbågen.
Jag skrattade för mig själv. När jag nästan var vid klassrummet drog någon i mig. Erik. Han drog in mig i sitt klassrum som var mittemot där jag skulle. Typiskt!
- Vad vill du? fräste jag.
Han svarade inte.
- Jag har lektion!
- Jag har sagt ifrån att du inte kommer vara närvarande, sa han.
- Vad vill du? sa jag ännu en gång.
- Han är inte bra för dig, sa han.
- Men du har ändå ingenting med det att göra, sa jag och ryckte på axlarna.
Hans ögon blixtrade till.
- Har jag inte?
- Nej? Har en lärare någonting att göra med vad en elev gör på fritiden?
- Ja, om de vill, sa han.
Jag reste mig upp och gick fram till dörren.
- Du vet, jag börjar bli rätt trött på det här. Sluta lägga dig i vad jag gör, sa jag.
Han tog tag i mig och lyfte upp mig som om jag vore en fjäder. Han satte ner mig på en bänk, och ställde sig så att han var mellan mig och dörren. Han lutade sig framåt mot mig.
- Tror du inte jag har varit med förr? Tror du inte jag har sett hur han är med andra tjejer? Tror du inte jag vet? Tror du inte jag vet hur populära killar beter sig? De kan vraka och välja bland alla, sa han, 3 cm från mitt ansikte.
- Och han valde mig, sa jag när jag försökte försvara Shane.
- Och när han är färdig med dig börjar han med en annan. Jag vet hur många tjejer han bara dragit över och sedan lämnat när han fått göra vad han vill med dem. Låt honom aldrig få det med dig, sa han.
- Varför bryr du dig?
- Jag vill inte att du ska bli sårad, sa han och fick en underlig blick i ögonen. Är du kär i honom?
Jag ryckte till.
- Va?
- Jag sa: Är du kär i honom? Älskar du honom?
Jag tänkte efter en lång stund. Jag kunde inte svara. Han tog det som ett svar.
- Du älskar honom bara som alla andra gör. Du låter honom sticka ner tungan i din hals bara för att göra andra avundsjuka. Du älskar honom inte, viskade han.
Jag skämdes. Han hade sett vad vi gjorde i morse. Och det var sant. Jag älskade honom inte.
- Om du inte gillar att jag är med honom, sa jag när jag försökte undvika ämnet. Vem ska jag vara med då?
Han tvekade en stund.
- Någon du älskar.
Men vem älskar jag. Jag älskar ingen.
- Det kommer en som är rätt för dig, sa han. Om det inte redan har kommit. Men han är inte den du älskar. Du vet det själv.
Jag kom att tänka på något.
- Du då? Har du hittat din rätta?
- Ja, sa han kort.
- Så du är gift, muttrade jag, till min förvåning.
- Nej, svarade han.
- Va?
- Min rätta älskar inte mig tillbaka. Och jag får inte henne heller. Hon vet inte ens att jag älskar henne, sa han sorgset.
Jag såg rött.
- Vem är det så ska jag ta och banka lite vett i henne, muttrade jag.
Han åstadkom något mellan en fnysning och ett skratt.
- Du skulle bara veta, sa han mystiskt.
- Varför har du inte berättat för henne?
- För jag vill inte att hon ska känna sig tvingad att älska mig.
Han såg på mig. Jag väntade att på att han skulle säga något, men det gjorde han inte, utan fortsatte att se på mig.
Till slut stod jag inte ut.
- Vad är det? Frågade jag honom.
Han svarade inte. Jag viftade med händerna framför honom.
- Ska jag ringa 112?
Han skakade på huvudet men sa ingenting.
- Jag blir galen! Säg något, sa jag.
- Aileen, sa han.
- Ja?
- Jag ska lova att lämna dig ifred om ... sa han.
Jag ryckte till.
- Om?
Han tog tag i mina axlar och såg djupt in i mina ögon.
- Detta är viktigt, så svara ärligt.
- Okej.
- Jag ska lämna dig ifred om du kommer till mig om någonting har hänt, sa han.
- Jag lovar, svarade jag helt ärligt.
- Bra, sa han. Han satt och tittade in i mina ögon. Jag tittade in i hans. De var förtrollande. De var smaragdfärgade. Jag hade kunnat stirra in i dem för evigt. Men de dolde något, jag kunde se det.
- Du har så vackra ögon, sa jag.
Han skrattade. Till slut skakade han på huvudet och reste sig upp. Jag ställde mig upp. - Tack för pratstunden, sa han och öppnade dörren. Jag gick ut samtidigt som det ringde i klockan? Men vi hade ju bara varit där inne några minuter.
Resten av dagen släpade sig fram och jag tänkte på samtalet jag och Erik haft om och om igen. På lunchen kände jag ännu en gång armar runt mig. Jag kände det direkt, jag tyckte om honom, men inte mer.
- Hej sötnos, sa han.
- Hej, svarade jag.
- Kan man få en till? viskade han i mitt öra.
- Inte här!
Av någon andledning så skämdes jag, och var inte säker på Shane.
- Som du vill, sa han. Jag väntar på dig efter skolan. Vi går hem till mig. Ok?
- Okej, svalde jag.
Jag hade helt tappat min matlust och åt bara ett äpple.
- Vad är det med dig, Aileen? Nu när du har fått din drömkille och allt, frågade Star.
Jag låtsades att jag inte hade hört henne.
Hon suckade och gick.
Resten av dagen var en plåga. Jag fasade för tiden då den var slut. Men till slut var det den ändå.
Shane väntade som han hade sagt på mig. Vi steg in i hans svarta bil och åkte hem till honom. Han öppnade dörren och gick in. Jag steg in.
Han stod alldeles stilla ett tag. Sedan hoppade han med full fart på mig. Bokstavligt.
- Jag... vill... ha dig, sa han mellan kyssarna. Nu.
- Shane jag... protesterade jag.
Han fumlade med sina byxor. Jag försökte gå iväg men han tryckte ner mig igen.
- Gå ingenstans.
- Shane..
Han tystade mig.
Han hade fått av sina byxor och började dra av mina.
- Shane, varnade jag.
Han ignorerade mig. Han fick av mig byxorna. Och påföljande plagg.
- Shane..
- Shh, sa han och satte ett finger framför min mun.
Han var nu helt naken.
- Shane jag vill inte!
Han fortsatte att klä av mig.
– Sluta! Jag vill inte.
Han brydde sig inte om mig.
Jag gav honom en örfil.
- Jag vill inte sa jag! Flytta dig!
Han blev rasande. Han gav mig en knytnäve på munnen så att den började blöda. Jag började skrika.
- Käften! Skrek han.
Han gav mig ännu ett slag. Nu var jag arg. Jag började slå och sparka av allt jag var värd.
- Flytta dig för helvete! Skrek jag och fick in några slag så att han till slut flyttade sig. Jag tog mina kläder och sprang in på toaletten. Jag började gråta. Jag klädde på mig. Jag hörde genom dörren att Shane beställde något. När jag hörde nästa ord förstod jag vad. En kvinna. En kvinna! EN KVINNA! Eftersom det inte gick att utföra sina behov till mig var han tvungen att betala för någon så att han kunde göra det.
Jag gick ut ur toaletten. Shane var direkt på mig. Han tog tag i min tröja och smällde mig in i väggen, så jag lyfte från marken.
- Om du säger ett ord om detta till någon så ska jag banka dig gul och blå. Och det är bäst att du gör som jag vill i fortsättningen.
Jag spottade honom i ansiktet.
- Glöm det!
Jag fick ett slag i magen och sedan på bröstet och sedan i ansiktet.
- Förstår du inte? skrek han.
- Jo jag förstår, mumlade jag ynkligt.
Han släppte mig och jag sprang ut.
Jag ville det inte, men jag hade lovat. Och om det var någonting jag höll så var det mina löften. Om det inte gällde läxor och sånt. Jag hade Eriks nummer i min väska. Jag tog fram det och ringde.
Erik svarade.
- Det är Erik, hallå?
- Erik, jag behöver prata med dig, grät jag.
- Aileen?
- Var bor du? Frågade jag.
- På East White Way 25, svarade han.
- Jag kommer nu, sa jag och stängde av telefonen.
Jag sprang så fort jag kunde. East White Way låg bara några kvarter bort. Jag sprang fram till nummer 25, ett stort vitt hus med en röd dörr. Jag knackade på. Efter en stund öppnades dörren av Erik. Jag stod där lite tafatt medan jag rodnade och stammade.
- Jag typ… Började jag.
Längre gick det inte.
– Kom här, sa han och kramade om mig.
Jag började gråta igen. Han tog in mig och stängde dörren. Jag såg inte så mycket av huset på grund av tårarna.
Han satte ner mig i soffan och strök mitt hår.
- Aileen, vad har hänt? Sa han med en lugn och mjuk röst.
- Shane har hänt, snyftade jag.
Hans blick blev hård.
- Har han gjort dig illa? Sedan såg han blodet i ansiktet.
- Åh, herregud. Vänta här, sa han och gick ut till något som jag trodde var köket. Jag hörde att någon öppnade en kran och vatten rann ut.
Jag satt i en röd soffa med en tv framför mig.
Erik kom tillbaka med en våt trasa. Han torkade bort blodet ur mitt ansikte.
Jag halvlåg på Eriks knä medan han gjorde det.
Han såg på mig en lång stund.
- Vad hände egentligen?
Jag försökte förklara mellan tårarna men han hörde tydligen inte.
Han tog mitt ansikte mellan sina händer.
- Aileen! Ta dig samman!
Jag torkade mina tårar och försökte sluta gråta. Dumma tårar. Dumma mig. Efter en lång stund gick det, när Erik hela tiden strök mig över kinderna. Jag tog ett djupt andetag.
- Shane... Jag kunde inte fortsätta.
- Fortsätt, sa han.
- Herregud, jag kan inte berätta för dig. Du är min lärare! Utbrast jag och försökte resa mig upp. Erik tryckte ner mig i soffan igen.
- Kommer du ihåg? Du lovade.
- Men jag har ju kommit!
Han såg bistert på mig.
- Gå då, sa han sårat.
- Men… Sluta göra så där, sade jag till honom. Han satt med en snopen min och försökte se ut som om han inte brydde sig. Men han misslyckades.
- Vad gör jag då?
Jag suckade bara.
- Är det inte nu som du ska retas?
Han suckade.
- Ska du gå eller inte?
- Gå, svarade jag och reste mig upp. Han tog tag i mina händer och såg mig djupt i ögonen.
- Snälla, anförtro dig åt mig. Jag ber dig.
Suck gånger flera tusen. Men jag satte mig ner igen.
-Shane försökte få till det med mig, sa jag. Jag lät mycket svagare i rösten än jag skulle vilja.
Han stelnade till.
- Jag ville inte, fortsatte jag. Så jag sa nej. Han slog mig i ansiktet.
Erik stelnade till ännu mer. Han såg nu mera ut som en glasspinne i frysen än en människa. Undrar hur det skulle vara att slicka på honom, kom det förbi i mitt huvud. Men jag uppfostrade genast mig själv. Inte sådana tankar! Fy skäms Aileen!
- Han lät mig till slut gå och jag sprang in på toaletten, när jag var där så hörde jag att Shane beställde något. Och det var en kvinna han beställde! En kvinna! Jag skrek näst intill på slutet och var mycket upprörd.
- Lugna ner dig, sa Erik och strök mig över håret.
Jag drog några djupa andetag.
- När jag kom ut tog han tag i mig och tryckte upp mig i väggen. Han sa att jag skulle göra som han sa, och inte säga något som hänt. Jag sa nej och spottade honom i ansiktet. Han slog mig. 3 slag. Och jag sa att jag skulle göra det, sen sprang jag.
Erik satt stilla en lång stund.
- Duger det som svar?
Han svarade inte.
- Erik?
- Ja? Han ryckte till.
- Jag kommer att sluta skolan, sa jag.
Jag kände klumpen av gråt i halsen.
- Va? Varför?
Jag snyftade till.
- Han sa att om jag sa detta till någon, som jag gjorde, skulle han... jag vet inte vad, men jag kan gissa. Och nu har jag det ju.
Han såg på mig med blixtrande ögon.
- Jag ska mörda den där jäveln, sa han.
Jag kröp upp i hans famn och han kramade mig hårt och länge. Senare kom jag på hur intima vi plötsligt hade blivit. Mycket intima. I alla fall för att vara elev och lärare. Jag var inte kär i honom, missförstå mig inte. Bara.. Man kramade inte sina lärare på det sättet som jag kramade honom.
- Men du får inte sluta skolan, sa Erik.
- Jo, annars vet man inte vad han kommer göra mot mig, om han får reda på det, svarade jag.
Han böjde sig ner så hans ansikte bara var några centimeter från mitt.
- Jag ska skydda dig, om det så kostar mitt liv, viskade han.
Jag såg på det vackra ansiktet.
- Nej, viskade jag tillbaka. Det är inte värt det.
- Du är värd det, viskade han.
Detta hördes som en löjlig romantisk kärleksförklaring. Problemet var att vi inte var kära. Eller ja.. Hm. Om jag inte skulle varit så skakad skulle jag antagligen skratta åt allt detta. Vara den vanliga kaxiga Aileen.
Plötsligt föll det en tår på mitt ansikte.
Erik grät.
- Nej, sluta, viskade jag och torkade bort tårarna. - Det är inte värt det om du blir skadad.
Han kramade mig hårt.
- Jag är rädd, sa jag.
- Jag vet, svarade han. Du borde anmäla honom.
- Borde ja, men jag ska inte. Och förresten har jag inget att anklaga honom för.
- Du ska, men kanske inte just nu, Och det har du visst. Han misshandlade dig. sa han. Vi gör en överenskommelse. Skolåret är nästan slut, så du går färdigt det här året, sen kan du fundera på ifall du ska sluta. Deal?
Jag tog hans hand och skakade den.
- Deal.
Han log.
- Dessutom ska det bli kul att se vem man ska dansa på balen, log han.
Balen? Oh nej! Jag hade glömt att det snart skulle vara bal.
- Vet inte ni heller vem ni ska dansa med? Frågade jag.
- Nej, det är bara en som vet det, och det är rektorn för han gör paren, skrattade han.
- Ja, vi får väl se, skrattade jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 1 maj 11 - 22:17- Betyg:  | | riktigt bra! mejla! :) | | sztiz - 1 maj 11 - 14:59- Betyg: | | :D jätte bra del mejla?! |
|
|
|
