Den tysta våldtäkten |
En vanlig morgon vaknade Stella till tjutet av hennes väckarklocka, hon öppnade ögon, klev upp ur sängen och drog upp rullgardinen, solen sken ute, det här skulle bli en toppendag, det visste hon.
Hon klädde på sig, det var fortfarande bara vår men hon tog ändå på sig sina rutiga shorts som slutade strax ovanför knäskålen, och det fick bli den rosa bhn med röda rosetter, ovanpå bhn drog hon ett tajt vitt linne med en texten ” just be yourself, you win on it, trust me!
Hon gick ner för trappen, in i köket, där hennes mamma hade fixat hennes favoritte i en mugg.
-God morgon gumman, sa hon med en mjuk röst
-God morgon mamma, vilket bra humör du verkar var på, har det hänt något speciellt?
Det fick hon inget svar på, istället satt hon sig vid köksbordet och bläddrade igenom morgontidningen, hennes mamma brukar alltid ha radion igång på morgonen så hon får höra nyheterna, och Stella lyssnade bara på ett öra då hon helt plötsligt blev stel i kroppen när hon fick höra att en man som följer yngre flickor, våldtar dem var frisläppt.
Då mindes hon hur de gick till, när hon och hennes kompis var påväg hem från festen, när det var en äcklig gubbe som hade följt efter dom, han hade försökt taffsa på deras rumpor. Hon rös vid den tanken, och att hon inte sagt något till sin mamma än, bara hon och hennes kompis visste vad som hade hänt den fredagnatten.
-Är han fri igen?! Vrålade hon ut utan att tänka på att hennes mamma var i köket.
-Vad pratar du om Stella? Undrade hennes mamma.
-Va? Men han, den där äckliga vidriga gubben som..som....
Nu kom hon på vad hon höll på att avslöja det! Hon orkade inte berätta allting för sin mamma, hon skulle gråta av rädsla.
Glöm det förresten! Sa hon snabbt
-Nej Stella! Nu ska du berätta vad du döljer för mig! Jag är din mamma! Säg nu! Sa hennes mamma bestämt
Stella började gråta och tillslut så berättade hon hur allt hade gått till, att det började med att den där gubben frågade vart busstationen låg, sen när han började följa efter så började flickorna bli rädda så de gick snabbare, men det var ju mörkt ute och inga gatulampor så de var chanslösa, plötsligt hade de känt hur han höll för deras munnar så de inte kunde skrika på hjälp, hur han smekte deras könsorgan efter att han knutit ihop deras händer med varandra i ett hårt snöre, hur han stönade och slet tag i hennes kompis och tvingade henne att suga på hans penis, puttade omkull henne i gräset och trängde in i henne samtidigt som Stella grät, hur han hotade Stella med att han skulle döda henne om hon sa något till nån.
Nu mindes hon inte mer, hon ville inte de, hon grät för mycket, hon skakade av rädsla, hennes mamma var alldeles skakig.
Men lilla älskade gumman! Varför har du inte berättat för mig? Har du polisanmält det här? Lilla lilla lilla älskling! Sa hennes mamma med gråten i halsen samtidigt som hon höll om sin livrädda dotter.
Jag är rädd mamma, rädd att det ska hända igen, nu när han är fri!
Hennes mamma tröstade, hon kunde inte tro att hennes dotter och allra bästa vän blivit utsatt för något så hemskt!
Dagen efter tog hon med sin Stella till polisstaionen och bad att få prata med en polis. Kvinnan bakom disken följde dem in i ett litet rum, hon bad de vänta där i några minuter tills hon hade bett konstapel Hellhoff hade tid att komma och höra vad de ville. När polisen kom in i rummet reste sig Stellas mamma väldigt fort och sträckte fram handen,
-Hej, Karin Hallgren, mamma till min dotter Stella Hallgren!
-Hej hej, jag är Karl Hellhoff, polischef på detta ställe, är det något allvarligt som hänt?
Också fick Stella berätta hela historien för polisen som såg väldigt bekymrad ut.
-Det här brottet är inte så vanligt bland yngre, men vi ska se vad vi kan göra åt detta fall, sa Hellhoff
-Inte vanligt?! Fattar inte du att min dotter har blivit utsatt för sexuella trackaserier och hot? Och hon såg för fan sin kompis bli våldtagen av ett jävla psyko som dom har släppt!!
-Ja, jag förstår att du är uppjagad och förbannad, men gjort är gjort, vi ska se om åklagaren vill ta detta till rätten!
-Dagens samhälle är en jävla katastrof!! Kom nu Stella, nu går vi!!
Karin var väldigt uppjagad och smällde igen dörren till det lilla rum där de suttit och pratat med den idiotiske polisen enligt henne.
När Stella går ut ur rummet ser hon något väldigt vackert! Det var en kille som log mot hennes tårfyllda ögon, hon var bara tvungen att få höra hans namn!
Max! Kom hit en stund! Hörde hon en manlig röst säga
Hon hoppade till då hon kände en hand på sin axel och hörde pojkens röst säga
Ursäkta mig, jag ska in här.
-Oj! förlåt! Du kan gärna få stå kvar här en stund, sa hon och rodnade.
När de satte sig i bilen påväg hem var de knäpptyst, Stella satt och tänkte på Max, åh, gud vilket gulligt namn, och vilken underbart vacker människa!
-Mamma, jag är kär, i Max, på polisstationen, jag bara måste få träffa han igen!
-Vad äre du säger kvinna?! Tänker du börja träffa killar mitt i allt det här? Snälla stella nej!
-Men mamma, jag är för fan 15 år och gör vad som än krävs för att glömma det som hänt!!!
-Nu tar vi det lilla lugna här, om den där pojken är son till den där polisen som vi pratade med så kan du glömma han! Han ska inte röra min dotter!
-Jag gör vad jag vill! Sa Stella och öppnade bildörren, steg ut och smällde igen den.
Är den bra? Ska jag fortsätta skriva?
Snälla kommentera!!!!!
|
| Kommentarer | | pangtricia - 5 maj 11 - 23:22 | Marsvin4ever - tack :)
jo,jag försöker komma på en fortsättning :)
jag jobbar på det :) | | Marsvin4Ever - 2 maj 11 - 23:02 | Mycket bra!
Fortsätt skriva! | | pangtricia - 30 apr 11 - 15:44 | | zara96 - tack :) ja, jag ska fortsätta skriva!! | | zara96 - 30 apr 11 - 15:10 | | Den är jätte bra! spänade fortsätt att skriva |
|
|
|
