Ett aprilskämt på riktigt |
x och x2 har bestämt sig för att träffas, men inte riktigt vad de ska göra.
de träffas därför i en park för att sedan gå vidare dit de tycker verkar bra.
När x kommer till mötesplatsen så sitter x2 på en bänk, x2 ber x att sätta dig ner.
de pratar och skrattar lite allmänt, men sedan antar x2 ansikte en dystrare uppsyn.
Försiktigt börjar x2:
"Du, x... du vet det där aprilskämtet som du och x3 utsatte mig för?
Det fick mig att börja tänka.
Tänk OM du hade gillat mig och sådär.. jag tror inte att jag hade haft något emot det egentligen."
"eh.. vad menar du?" svarar x
"Nej men alltså.. jag liksom, blev lite glad av tanken.
Att du skulle vara intresserad av mig. Om du förstår vad jag menar." svarar x2
"verkligen? visste inte att du var lagd åt det hållit." svarar x fundersamt.
"Nej, det trodde inte jag heller.. *suck* Men det är inte så enkelt.
Jag är liksom lagd mest åt.. ditt håll." säger x2 med yttligare en djup suck.
"jag förstår... men som du vet så är ju jag tillsammans med x4..
förlåt x2.
verkligen inte meningen att såra dig. tror du att du kan härda och lämna det här bakom dig ? kan vi vara vänner ?" säger x medlidandes.
"Men menade du verkligen inget du sa? Jag blev så hoppfull!
DU KAN INTE LEKA MED KÄNSLOR SÅ!" utbrister x2
"förlåt x2!!! du vet ju att jag skämtar om nästan allt.
Det var aldrig meningen att såra någon!!.
jag visste ju inte om att du ..ja kände som du gör!
men tyvär det går inte. jag älskar x4 och vi är tillsammans.
det går inte att ändra på. snälla bli inte upprörd.
kan vi inte bara gå runt lite i stan och ja ta det lungt som vi tänkte göra. som vänner."
x2 blänger anklagande på x och gräver sedan ned ansiktet i händerna och snyftar våldsamt..
"x sätter sig närmare x2. x2... kom igen.. x2 förlåt..
ska vi äta lite lunch`?
jag vet att allt blev konstigt nu.
kan vi sätta oss någonstans och prata lungt och sansat?"
*x2 tittar långsamt upp"
*x2 och x kramas och sen går dom där ifrån som *
|
|
|
|
