Nicholes Life HP-FF (Del 17) |
Ojj förlåt! Har varit upptagen.. Kan man säga xD Eller typ :P Men spelat lite WoW såklart! :D Fast en kille som min karaktär hatar tyyyp fast inte jag gör blev lite förbannad på mig :P Vet inte varför ens :S :´´( Jag tycker han eh shietsnäll men han tror jag hatar honom :O *smileysattack* Ähhhh... http://images2.fanpop.com/images/phot os/6200000/James-3-james-prongs-potter-6209737-800 -1165.jpg Så kan ni ju kolla den och hur sööööötis den är! <3 ^^, Beroende här?.. Japp, glöm inte sätta ihop mellanslagen :] Jävla 50grejsimojs :P
Utnyttjare!
Nichole!
Jag vände mig om när jag stod i dörröppningen, på väg ut ur rummet. Min blick fångade Dracos rygg. Han var helt nerblodad och svår högt varannan sekund. Jag stängde dörren och hade inte gått ut. "Draco. Vad har hänt?" Frågade jag aningen förvirrad, eftersom det var exakt vad jag var. Han vände sig om och kollade på mig aningen rädd, han hade ett blåmärke på sitt vänstra öga och en sprucken läpp, vilket såg lite roligt ut. Jag fnittrade till. Han såg förbannad ut. Situationen var inte den rätta att skratta i, det visste jag, vilket fick mig att skratta ännu mer. "Det är ditt fel, varför finns du ens?" Sa han spydigt. Jag slutade genast skratta och kollade allvarligt på honom. "Jag måste försvara mig, dessutom var du under Imperius förbannelsen, vilket jag mycket väl vet." Sa jag, lika spydigt, om inte mer tillbaka. "Ska jag hjälpa dig?" Frågade jag när han vände sig framåt mot en vit, blodfläckad trasa. Han nickade utan att vända blicken bakåt. Jag trippade lätt fram och satte mig ner bredvid honom, tog upp trasan. Min blick föll genast mot hans arm, det rann blod från den. Som sen lätt droppade ner från armbågen. Jag tryckte försiktigt trasan mot hans armbåge och drog den lätt uppåt. Han svor högt, och slog lätt med armen. "Om du inte har något jävla tålamod kan jag väll lämna dig här," sa jag spydigt när han hade råkat slå till mig. Han sa inget. Jag fortsatte, utan tålamod och satte trasan hårt mot såret. Jag lade trasan i en form med en vatten, vilket sög upp allt blod från trasan och gjorde den än en gång ren. Jag drog åt mig den vänstra armen och tvättade av den. Jag släppte den snabbt när jag hade dragit trasan över märket. Det syntes helt och hållet, jag hatade det fast jag inte kunde. Jag drog blicken ifrån det och släppte trasan i vattnet igen. "Vad har hänt egentligen?" Frågade jag, utan någon som helst ansträngning. "Han torterade mig.. Hemskt... Den där ormen är hemsk.. Han torterade mig eftersom jag inte hade hunnit döda dig. Vilket han också misslyckats med." Svarade han. Jag kunde höra rädslan på hans röst. Jag satt kvar där en stund och funderade.
Jag skulle precis resa mig upp och gå, efter att inte kommit på något att säga, när hans än en gång blodiga hand tog tag om min vrist. "Gå inte... Snälla?" Sa han, och jag satte mig ner igen. Jag kollade på honom igen, hans öga var helt blått. Jag tog up tygbiten igen och kramade ut den, sedan satte jag den mot hans öga, försiktigt. Efter en stund tog jag bort den. Hans öga såg lite bättre ut. Han log mot mig.. Åh vad oemotståndligt det leendet var. Jag mötte hans ögon, de var helt enkelt också helt oemotståndliga. Helt otroligt nog kysste han mig. Jag svarade inte den först. Vilket jag gjorde sen. När jag kom på vad jag gjorde drog jag mig ifrån honom, och slog till honom med knytnäven rakt mot hans högra öga, han hann inte uppfatta något innan jag var utanför rummet, med en blodig vrist. Förbannad.
"Nichy vad har hänt?" Frågade Rachel när jag kom ut ifrån den lätt mörka stengången som ledde ut från prefektrummet. "Idiot hände." Sa jag innan jag trippade förbi henne. "Jag kysste Draco," sa jag, delvis för att det var sant, delvis för att jag inte ville snacka mer om det. Rachel skulle spy ut fula kommentarer en hel dag om jag sa att han kysste mig. "DU GJORDE VAD!?" Skrek hon ledsamt. Jag kollade förskräckt på henne. Ett par tårar började gräva sin väg ut ur hennes ögon. "Hur vågar du ens röra honom din äckliga slampa!?" Skrek hon innan hon sprang bakåt, jag vände mig om och kollade, fortfarande förskräckt, hur hon försvann in i den lilla gången bakom drakstatyn. "Hon kan vara konstig..." Mumlade jag för mig själv. Jag började i stället gå framåt, tills jag kom fram till en stor brun tavla, med noteringar på. De jag märkte var bland annat: Försvar mot Svartkonster har en ny lärare, och de första att ha lektion med personen skulle vara femte års eleverna. Den-som-inte-får-nämnas-vid-namn är tillbaka!, och en notering om att man skulle söka till quidditch om man ville hamna i laget detta år. Quidditch noteringen hade suttit där länge nu, sen första året faktiskt. Men de två första hade jag inte sett förut. Jag insåg att vi hade våran första lektion om tio minuter, vilket var Försvar mot Svartkonster.
Jag skyndade mig att gå mot alla de fantastiska trapporna som leder till de olika våningarna. Jag började känna mig sen och mina ben börja småspringa av sig själv, jag höll precis på att tappa tre pergament jag hade i handen, men lyckades precis dra ihop dem till en skrynklig massa för att jag inte skulle tappa dem. Jag gick runt hörnet där klassrummet låg, skyndade mig in och satte mig längst bak vid Slytherinarna. "Vem är det där?" Frågade Pansy som satt en bit ifrån, när en kille jag aldrig sett förut kom in i rummet. Han såg ytterst bra ut, han hade ett tjockt svart hår och en välbyggd kropp vad jag kunde se, och han gick i Slytherin. "Tror det var den nya killen som skulle börja..." Mumlade någon längre fram. Han vände sig om och flera stycken tjejer från mitt elevhem skyfflade bort personen bredvid. Ingen satt bredvid mig än. Vilket var där har satte sig. "Hallå, jag heter Dane," sa han och räckte fram handen, jag hade suttit och stirrat på honom sen han kom in, men jag räckte fram handen fort för att inte rodna för mycket. "Nichole," sa jag fort och slog upp en bok, fast jag inte kunde sluta tänka på hans otroligt formade ansikte och de ljust rosa läpparna.
Efter någon minut hade jag bara krafsat med pennan lite på ett pergament, vilket antagligen inte såg så bra ut, jag var inte bra på något, om jag ska vara ärlig. Killen som hette Dane, och satt bredvid mig hade fastnat på min hjärna, och jag satt och ritade ett par fåniga hjärtan på pergamentet. Jag väcktes ur mina innersta suckningar av att någon öppnade dörren. Hela klassen var full så jag trodde att det var våran lärare som kom in. Jag vände blicken mot dörren, som många andra redan gjort, och jag föll pladask när han kom in i rummet. Rachel skuttade glatt in efter honom och kysste honom lätt på läpparna innan hon satte sig ner bredvid honom. Han hade inte längre några sår, bara den "riktiga" blåtiran jag gav honom, om man kan säga så. Draco var en player. Det var han verkligen. Men hur han kunde utnyttja mig, eller Rachel, vad man nu ska säga, var rakt igenom elakt. Han var en player.
En minut senare öppnades dörren igen och in klev den nya läraren. Han såg lite äldre ut, runt 35 års åldern kanske? Jag hade ingen aning. Han hade ett ljustbrunt hår och var också rätt så muskulös, samma ansiktsdrag som killen bredvid mig. Till och med samma ögonfärg, mysko.
"Jag heter Samuel Edgerbron, jag är er nya lärare i försvar mot svartkonster." Sa han barskt, medan han kritiskt blickade ut över oss. "Ni ser inte så värst mogna ut." Sa han lika barskt som förut, men tillade sedan. "Ge mig namnen på tre motförbannelser." Hermione räckte fort upp handen, självklart skulle hon göra det. Smartskalle. Jag fnös, vilket flera stycken andra också gjorde, vana?.. "Ja, du där." Sa han och pekade på Hermione. "Hermione, Sir, en av dem är Impedimenta, stoppförtrollningen." Sa hon nonchalant. Jag sträckte up handen, ganska dumt men jag gjorde det. Han nickade mot mig och jag svarade kort. "Lamslå, om du vet vad det är? Den som förlamar." Jag hade tagit samma ton som mamma brukade ha. Den som om jag var dum i huvudet.. Hela klassen gapskrattade, jag kollade bara på läraren, och log lite smått. Han kollade förvirrat på mig, som om han kände igen mig. Jag skakade på axlarna och började krafsa på pergament pappret igen.
En stunds skratt och tystnad. "Någon som kan säga en tredje?" Frågade vår magister sen. Hermione räckte up handen igen. Han nickade mot henne och hon svarade snabbt. "Incarcerus, binder sig om motståndaren." Han nickade. "Då vet ni åtminstonde något." Sedan sa han. "Som ni ser har en ny pojke börjat här, det är min son, han heter Dane Edgerbron." Sedan pekade han mot killen bredvid mig. Han såg ut att skämmas, men han behöll kylan uppe och lutade sig bakåt och såg ut att chilla. "Nu får ni nog gå," sa han sen, jag flabbade till, men det hördes knappt prat hade börjat och stolar skrapades, och folk började gå utåt. Jag började prata med min nye vän, Dane, som visade sig vara en riktigt duktig Quidditch spelare. Vi pratade på medans vi gick mot vår andra lektion, trolldryckskonst.
Gash ja vet :O Slut på fantasi. thhhehherreeeseeee, SOV!!! NEJ JAG SKA LÄGGA UT DEN HÄR FÖRST MAMMA! -_-
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 1 maj 11 - 15:04- Betyg:  | Åh. dumma, dumma, dumma malfoy. Han ska ju vara med Nicole. Okej? Och jag gillar inte den här nya killen, han verkar som en underbar typ men det är bara för att lura till sig Nicole så att hans pappa (aka läraren) kan döda henne när nu Malfoy misslyckats. Men ÅH. (de e lugnt iof, för det är Malfoy som kommer komma och rädda Nicole från att bli mördad och erkänna att han är stört förälskad i henne) sedan kommer Nicole och han leva lyckliga i alla sina dagar och få sonen Scorpius. bara så att du vet. så skriv mer nu, haha.
/JvJ | | mii - 28 apr 11 - 02:00 | Bra, lång härlig läsning (: och serien du länkade till var bara för
gullig, fick lust att teckna något liknande ;) |
|
|
|
