hpff - Le, min kära, le! (del fyra) |
Känner att jag tycker om er en aning och också att jag blivit för rastlös under påsken och ger er därför ett nytt kapitel att (förhoppningsvis) njuta av ;) inte alls jättenöjd MEN det ignorerar vi och jag hoppas ni blir nöjda. ENJOY!
"Upp med er killar! Skynda er nu, vi måste hinna äta frukost innan spådomskonsten, annars ger tanten mig kalla kårar", gastade Lee Jordan från andra sidan rummet. Trött öppnade jag ena ögat och stönade högt när jag satte mig upp med hela kroppen skrikandes i protest. Jag förstod att jag borde gått och lagt mig tidigare, att jag inte borde suttit uppe med Alicia till halv två. Vi borde aldrig börjat spela trollkarlsschack. Jag vände huvudet mot Fred och såg att han klev ut ur sängen med en plågad min.
"Jag ska mörda Wood när jag ser honom", muttrade Fred medan han drog klädnaden över huvudet. Mödosamt lämnade han sovsalen, svor en lång ramsa över Oliver och lämnade kvar mig och Lee.
"Nå?" stressade Lee och stampade irriterat med foten i golvet. "Hade du tänkt ligga här hela dagen, eller?" Jag himlade med ögonen när jag reste mig upp, och några minuter senare var vi påväg ut genom porträtthålet tillsammans med strömmen av elever som även de insett att det var bäst att äta innan morgonens lektioner.
I stora salen var borden, precis som alltid, fyllda med allt du kunde tänka dig att äta till frukost. Jag satte mig tungt ner bredvid Fred som var djupt inne i en diskution med Ginny och Percy som satt på andra sidan om bordet. Långsamt bredde jag marmelad på en stor, rostad franska och stoppade den i munnen.
"Jag skriver hem till mor om ni fortsätter så här!" utbrast Percy argt, han pekade på Fred och skakade på huvudet innan han fortsatte. "Ni måste börja uppföra er innan Ginny här följer efter i era spår. Jag har redan ertappat henne med att försöka lägga stinkbomber i Filchs kontor, och vem kan hon ha fått det från utom er? När ska ni ta och växa upp egentligen?"
Fred mötte min blick och himlade med ögonen, "Percy", sade han med samma ton som en förälder har mot en femåring, "du vet väl att vi aldrig skulle göra någonting sådant. Vi har skärpt oss i år!"
"Ja, absolut", fortsatte jag och nickade entusiastiskt, "vi har verkligen mognat på senaste tiden. Nu när det är dags för G.E.T-proven har vi viktigare saker för oss än att skoja med Filch..."
"Som att göra livet surt för Snape istället", avslutade Fred och släckte det hoppfulla uttrycket som lyst upp i Percys ansikte. Percy, som tydligen tyckte att detta var droppen som fick bägaren att rinna över, slog ner näven i bordet och ställde sig upp.
"Om jag kommer på er med att göra någonting, minsta lilla sak, som på något sätt kan sätta er i trubbel kommer jag-"
"Skriva ett brev hem till mamma och berätta för henne vad ni gjort", fyllde Ginny i till allas förvåning - och vår uppskattning. Percy var högröd i ansiktet och andades djupt. Han sände oss alla tre varsin mördande blick innan han vände på klacken och gick iväg.
"Vid Merlins skägg, Ginny!" utbrast Fred och tittade vördnadsfullt på henne. "Du börjar verkligen lära dig." Hon rodnade lätt och vände ner blicken i sin gröttallrik.
Lee klappade henne på ryggen. "Det blir du som tar över när dina bröder lämnar skolan", sade han och skrattade sedan lite, "och det kanske blir du som kommer lyckas driva Filch till vansinne." Hon tittade blygt upp och log mot honom, tydligt belåten över komplimangen.
Det var, som alltid, kvavt och varmt i rummet med brasan i eldstaden bakom professor Trelawneys fåtölj. En stark arom av något obestämtbart fyllde också luften omkring oss och gjorde alla - utom de som trodde att de hade ett "inre öga" - väldigt trötta.
"Mina kära vänner", sade Trelawney med beslöjad röst, "igår vid middagstid fick jag veta att någonting hemskt kommer att hända."
"Nu börjar hon igen", suckade jag till Fred och Lee.
Hon reste sig upp ur fåtöljen och höjde sina armar så att de många armbanden skramlade, "Jag är ledsen att berätta detta men en av er..." hon gjorde en dramatisk paus och suckade lite. "En av er kommer ha en jobbig tid framför sig med. Mitt inre öga-"
"Inre öga, jo tjena!" muttrade Fred irriterat och lutade sig bak på stolen medan Trelawney fortsatte.
"Det har visat mig saker, saker så hemska att jag fruktar att berätta dem för er, men jag måste göra er rättvisa och tala sanningen och", hon svalde hårt och svängde med armarna så vilt runt omkring sig att det fick henne att se galnare ut än vanligt. Hon slutade plötsligt, och med ena handen höjd steg hon fram till Alicia, strök henne ömt över kinden och sade:
"Arma flicka, det är så fruktansvärt... Det är allt bara så... hemskt."
Alicia satt med munnen lätt öppen och med rädslan lysande ur hennes ögon. "Vad menar du?" sade hon med darrande röst, men Trelawney skakade bara på huvudet och kvävde en hög snyftning.
En kvart senare var vi äntligen på väg ner för spiraltrapporna som ledde oss ner från Norrtornet. Professor Trelawney hade till slut gett upp försöken att återuppta lektionen eftersom hon gång på gång avbröt sig för att snyfta högt och kasta medlidsamma blickar mot Alicia som sett väldigt skärrad ut. Jag hörde hur Sir Cadogan rusade genom porträtten framför oss för att hinna fram till sitt eget innan oss, för chansen att duellera en elev var det bästa han visste. När vi nådde hans porträtt stod det tre skräckslagna förstaårselever framför det och verkade osäkra på om de skulle stanna kvar eller ta chansen och springa därifrån eftersom Sir Cadogan just tappat sitt svärd på huvudet och försökte ta sig upp från marken igen.
Lektionen i Trolldomshistoria förflöt som vanligt på väldigt långsamt. Att Binns fortsatte att mala på utan att märka om man vare sig somnade eller pratade var ingenting jag klagade på, utan det var ett perfekt tillfälle för oss prata utan att någon märkte det (eftersom alla andra ändå sov).
"Fast vi måste ju ändå få det att sluta på något sätt", sade jag eftertänksamt medan jag uttråkat krafsade ned några ord på pergamentet framför mig, "Madam Pomfrey blev misstänksam efter hon knappt fick stopp på mitt näsblod."
Fred nickade och kliade sig på hakan. "Ja, hon verkade inte riktigt tro på att jag fått den där blåtiran på en quidditchträning heller", sade han långsamt. "Vi kan inte gå till henne länge till. Om hon skriver hem är det kört för oss - mamma kommer inte släppa oss ur sikte en enda sekund på hela sommaren."
"Nästa gång får vi ta och testa det på Percy", konstaterade jag och Fred nickade, och på något sätt hade en timma gått och det ringde ut från lektionen.
"Jag tycker att vi gör det nu istället", sade Fred och grinade illvilligt. Jag tittade lite frågande på honom för att se om han menade allvar (fast självklart gjorde han ju det, vad annars?), han blinkade åt mig och springandes gav vi oss iväg till Gryffindortornet där vi antog att Percy skulle vara och låtsas viktig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | JennnyJ - 14 maj 11 - 11:56- Betyg:  | Hur kan jag ha missat att kommentera den här historien? Jag som vet att jag har suttit i tusen år och försökt välja bland alla de underbara ord jag kan för att på bästa sätt kunna beskriva den här historien. Du är grym på att bygga upp spänning och jag älskar hur du prickar tvillingarnas karaktärer precis - det är en underbar JK-anda över det hela och jag är fullkomligt förälskad i den här historien. Den här är så stört bra så att jag borde skriva flera A4 om hur mycket jag älskar den här och hur mycket jag älskar dig för din störda talang men jag vet att jag har ytterligare en del att läsa och kommentera och det gör mig rastlös, jag kan inte få fram alla dessa ord som trängs i min skalle men efter nästa del ska jag försöka göra din underbara historia rättvisa och skriva, skriva, skriva allt som jag tänker på. du är bäst, glöm aldrig det.
<3 | | Edwin82Therese98 - 25 apr 11 - 17:33- Betyg: | Som jag sa innan, tappa känslan i början :o <3
Men sen blev den jättee bra :]
Störde mig bara på "diskution"... :P Eftersom jag sitter och mumlar när jag läser, "diskussion" är det rätta tror jag! :D
Älskar den här jättemycket annars . . .
Gillar hur du skrev om Percy, precis perfekt på personen! :P ...
Kan du mejla nästa? (a) | Edwin82Therese98 - 25 apr 11 - 02:11- Betyg:  | Orkar inte läsa nu, liksom tappa känslan i början.. Vet inte varför..
Läser snart och kommenterar bättre :P
Gillar den jätte mycket annars :D | | konfettiregn - 25 apr 11 - 00:39- Betyg: | åhhh min finfina bror. bäst, precis som alltid.
är för trött för att lämna en superlång kommentar. hoppas du skickar nästa kapitel till mig över msn(a) ska fråga dig nu;)
pusss på dig din talangfulla trollkarl, slår vad om att morsan är stolt över dig! lilla favvisponken ;)<3 |
|
|
|
