Världen med dig (Del 3) |
Den här biten är underlig, det vet jag.. Men som sagt var jag inte så bra då..Inte nu heller.. Men hoppas ni fortfarande vill läsa! Ps: Ni kommer förstå vad som händer senare B)
______________________________________________ _________________
Var befann jag mig? Jag såg mig omkring i rummet. Det hade vita tapeter med struktur. En säng som stod i ena hörnet, det var den jag låg i. Tavlor med något limegrönt hängde på väggarna. I ett hörn stod en fåtölj. Och i andra änden ett skrivbord med hyllor ovanför. På ena väggen var det en dörr som gick ut mot en balkong. Det var ett stort rum. Jag sträckte mig och gick upp. Var jag kidnappad? Men om så var fallet, varför var jag inte instängd? Jag bäddade sängen, av ren vana. Någon knackade på dörren. Jag hoppade till. En man steg in. Sen såg jag vem det var, Shane. Jag andades ut av lättnad.
Shane såg besvärad ut.
– E-ehm, jag .... E-ehm… Sa han.
Jag suckade.
- Ut med det bara, sa jag och log.
Han log tillbaks.
- Jag var ute i parken inatt. Och så såg jag dig ligga där på en bänk. Jag visste inte vad som hänt eller så. Jag kunde inte låta dig ligga där ute. Du vaknade ju inte. Och jag vet ju inte var du bor så…
Han tystnade.
- Tack, sa jag och såg bort.
Vad var meningen att man skulle göra i en sådan här situation? Han sa inget och jag sa inget. Jag bara tyckte att det var pinsamt. Jag, som alltid var kaxig, tyckte det. Då var det verkligen pinsamt.
– Så… Vad har hänt?
- Inget, sa jag snabbt.
- Jag kanske är dum, men ingen idiot, sa han och drog handen genom håret.
- E-ehm, inget som jag kan berätta.
Jag ville bara sjunka genom jorden.
- Okej, sa han lite sårad. Vill du ha frukost?
- Visst, log jag.
Jag följde han med ut i köket och vi åt frukost. Pannkakor. Mums.
Vi umgicks hela dagen. När jag frågade ifall jag skulle gå så sa han alltid att jag inte skulle det.
Jag kollade på klockan. Klockan var åtta på kvällen.
- Jag får nog gå nu, sa jag.
Han tog desperat min hand.
- Nej, stanna.
- Men...
- Du får inte gå. Snälla. Du får sova över en natt till, sa han.
- Men...
- Snälla.
Jag satte mig ner igen. Jag kunde inte förstå det. Han ville att jag skulle stanna. Eller? Jag var ju svag för honom och så. Tänk om han bara utnyttjade situationen.
Jag stannade den natten också. När det var morgon försvann jag innan Shane hade vaknat. Men jag lämnade en lapp där det stod Tack!
Jag öppnade dörren tyst och smög upp på mitt rum. Jag gjorde mig i ordning och hämtade min väska, sedan försvann jag igen. Det var ju måndag. Jag gick i ett lugnt tempo till skolan. Sista biten fick jag springa. Jag hörde klockan ringa och rusade in till Fysiken som vi hade då. Jag satte mig på den vanliga platsen bredvid Star. Detta var en av de få lektionerna vi hade tillsammans.
Hon såg på mig med oro och ilska i blicken. Jag fick ett sms.
Varför var du inte hemma? Skrev hon
Måste jag vara det? Skrev jag tillbaks.
Ingen visste vem du var
Jo en
Vem?
Den jag var hos
Jag väntade på dig igår. Vi skulle ju va?!
Va?
Ja.
Okej, då. Jag visste inte om det
Hon himlade med ögonen.
Tänk med din hjärna tjejen
Haha. . .
Hon skrattade tyst men blev allvarlig igen.
Vem var du hos då?
Jag väntade med att svara.
Hallå! Skrev hon.
Jag suckade och skickade.
Shane
Hon spärrade upp ögonen.
Varför?
Berättar på hålan
Ok
Vi tog ned mobilerna samtidigt som vår lärare såg strängt på oss. Jag log mot honom.
Fysiken slutade till slut och Star var på mig direkt.
– Varför? Nästan skrek hon.
Jag suckade.
- Jag somnade på bänken, han tog hem mig, ville att jag skulle stanna.
– Och? Sa hon ivrigt. Hon näst intill hoppade på platsen där hon stod.
- Vadå Och?
Hon suckade och knackade mig på huvudet.
- Finns det ingen här inne? Hände något mellan er?
Jag rodnade.
- Nej, borde det? Det hände inget mer än att vi blev vänner.
Hon suckade besviket.
- Vad synd, muttrade hon.
Jag skrattade och gick till caféet vår skola hade. Idag var det långrast, i hela 30 minuter. Jag köpte en dricka, apelsinjuice och en bulle. Precis när jag skulle gå och sätta mig hörde jag tjejernas suck och ett par starka armar omslöt mig. Va? Jag fattade ingenting. Sedan hörde jag en röst i mitt öra.
- Var tog du vägen?
Det här var underligt, minst sagt. Brydde han sig om det? Och varför gjorde han detta? Det kändes allt mer än bara vänskapligt. Jag kände alla tjejers blickar på mig. Vissa såg avundsjuka, vissa hat, andra längtan.
- Var tvungen att göra mig i ordning och hämta min väska, sa jag. Jag trodde inte du brydde dig.
Han skrattade lågt och mörkt.
- Klart jag bryr mig. Vi ses, min lilla flicka.
Han rufsade mig i håret och gick. Jag var helt förvirrad och hatad av andra tjejer för den delen. Men jag kunde inte låta bli att bli glad av orden han sa. Klart jag bryr mig. Vi ses, min lilla flicka. Jag log och satte mig på en stol och högg in på min fika.
Jag var glad ändå tills jag förstod vilken lektion vi hade. Matte. Det sista jag ville nu, var att träffa Erik. Jag suckade och gick in. Jag såg att han stod längst fram vid katedern. Jag såg mig omkring i klassrummet. Ingen annan var här. Jag såg på klockan. Vad hade fått mig att gå från caféet 20 minuter tidigare? Jag suckade och vände mig för att gå ut.
- Aileen, sa han.
Fan också.Var har han fått den förmågan att känna när folk vill gå ut, för att inte träffa honom. Jag släpade mig fram till honom.
Han vände sig mot mig. Han såg rasande ut. Vad nu?
– Var har du varit? Sa han och tog tag i mina axlar.
Jag såg trotsande på honom. Hur hade han fått reda på detta? Att jag sovit borta en, nej två nätter? Och vem brydde sig? Jag kunde lika gärna sovit över hos Star någon natt. Det hade jag gjort innan. Erik var en konstig typ.
– Har inte du med att göra, sa jag kaxigt.
– Jag är din lärare jag har ansvar att se till att mina elever mår bra, svarade han.
– Ja, det märks då inte.
– Vad ska jag göra med dig?
– Låta mig vara ifred?
- Bra försök. Du är kvar efter lektionen tills jag har fått reda var du varit, sa han och släppte mig.
- Så fan heller! Glöm det! Han såg ned på mig. Jag gick så nära jag kunde och såg honom ursinnigt i ögonen.
– Du har inget att göra med mitt privatliv. Även jag blir gravid, har du inget att göra med det. Jag kan knarka eller vad fan som helst, bara jag inte gör det på skoltid. Du kan inget göra åt det.
Han blev sårad. Men det var han värd. Och med de orden gick jag ut ur rummet. Han sprang efter mig, tog tag i min hand och drog med mig in i klassrummet. Han låste dörren. Vad i hela fridens namn?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | mizzkitty - 24 apr 11 - 18:21- Betyg:  | Så jäkla bra del, fortsätt. Hör gärna av dig när
nästa del kommer :). | | Eme_96 - 24 apr 11 - 12:03- Betyg: | | Jättebra mejla nästa! :) |
|
|
|
