Vintern lyser i dina ögon - Del 2 (kort) |
Blev inte så lång, har haft ett jobbigt läsår men ville ändå att ni skulle ha denna del.
*
A kiss makes beauty
Isabella log, lade ifrån sig den tjocka penseln och satte sig på huk intill den väldiga tigern. Kvinnans dräkt, djuprött siden, lade sig som ett täcke runt djurets man. Hon placerade en ensam kyss på dess nos, trots att den morrade olycksbådande.
Kvinnan frustade till av återhållen skratt, lade sig återigen tillrätta på sidensängen. Hennes hår, gyllenblont och indigo på samma gång, krusade sig runt hennes ovala ansikte. Hennes smaragdgröna ögon fick något längtande i sig som ingen vinterdag kunde sopa bort med sina flingor. Blicken vandrade till det missfärgade fönstret och frostflingorna den pryddes av. Det var något med vädret hade hon alltid tyckt.
”Isabella, din make vill träffa dig,” Kvinnan som trädde in i balustraden, utstrålade en blygsel som överröstade hennes budskap. Kläderna var dyra men illasittande. Isabella blottlade sitt intensiva leende som med en gång skvallrade om det hon hade på hjärtat. Hon var en förförerska och ingen kunde lägga band på hennes vilja att skapa skönhet. Flickan närmade sig motvilligt sin furstinnas karismatiska charm. Hennes blyga steg, förde henne allt närmre trots all ilska som hade viskats i hennes öron när hon sändes till hennes vagn med meddelandet.
”Kom, min kära,” Viskade Isabella i hennes öra och lade en varm arm runt hennes smala midja. Hon tog av sig ett av sina diamantörhängen och satte den mödosamt i flickans ena, röda örsnibb.
*
”Var fan är den satans horan!”
Soldaterna tittade skräckslaget på den väldige mannen som tornade upp sig framför dem. Mannen hade en auktoritär som fyllde hela hans väsen. Pistolen som prydde hans midja, var inte att leka med och det var inte första gången hans grupp av män såg honom i det här tillståndet. Isabella hörde pistolskottet och skriket som följde när en utav männen tog sig för bröstet och föll huvudstupa i sin stuvning. Hon log. Jackpott.
Hon tog ett djupt andetag och trädde sedan leende in i salen.
”Seså, make. Du behöver inte överdriva,” Hon gestikulerade dramatiskt och väntade bestämt på örfilen som följde.
Isabella log lika vackert när världen svartnade.
*
V&L
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 1 maj 11 - 15:00- Betyg:  | ÅH. det här är så stört vackert, jag älskar hur dina beskrivningar ger läsaren en så klar bild av hur karaktärerna är som personer. jag älskar dig och den här historien och jag önskar att det här var en bok så att jag kunde läsa den nu från pärm till pärm och bara fängslas av dina världar och dina magiska ord. underbart. verkligen underbart.
kram, din Jenn | | BaraLillaPella - 23 apr 11 - 18:27 | | Jättebra! |
|
|
|
