Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Nicholes Life HP-FF (Del 16)

Hallå xD! Nu är det så att jag spelar ganska mycket när jag väl spelar, ni kan ändra det genom att ge mig en shietbra kommentar :D

Nichole!


Dagarna kvar på lovet hade gått snabbt. Ute hade det skiftat till en vit nyans, självklart hade det snöat. Men inte riktigt så mycket än, fast ju mer längre up vi åkte på tåget mot Hogwarts, så låg snön tätare. Jag hade somnat till någon timma, och när Hermione väckte mig så blev jag först förskräckt av en skugga i fönstret. En skugga som inte var någon annans än min egen. Jag så hemsk ut. Det gjorde jag fortfarande. - Svarta ringar under ögonen, (alla mardrömmar antagligen.) ett blekare ansikte än vanligt, och ett ovårdat hår. -

Jag visste inte om vi var framme än, men att tåget stannade sade nog en del. Jag ville inte kasta en blick ut ur tågfönstret heller. Ville inte se om vi hade stannat mitt ute i ingenstans, eller om vi hade blivit stannade. Sanningen kan ibland vara hemsk. Jag reste mig upp och kollade ut genom kupé dörren medans Hermione sa "Vi är ju inte framme än." Med lite skärrig röst. Ute i korridoren stod flera och kollade sig misstänksamt omkring. Andra stack ut sina huvuden. Plötsligt en våg av skrik och flera människor i svarta klädnader. Ärret i armen sved.

Jag kunde inte motstå det. Jag kunde till och med höra herren´s kalla skratt för att han äntligen, kanske skulle få döda Harry Potter. Jag försvann snabbt in i kupén. Låste dörren så fort jag kunde och gav dem alla varsinn hjälplös blick. Ron kollade mot Hermione, som hade sin blick på Ginny. Harry stirrade på mig. Innan de märkt det hade jag grabbat tag i dem och deras koffertar, var vi borta därifrån. Jag hade svikit herren igen.

Jag kunde känna hur verken i armen började försvinna. Hur mörkrets herre krossade hela tåget ihopp om att hitta Harry Potter. Hur han visste att Harry Potter inte var där. Han skrek så högt. Det kom fram som en isande kyla till oss. "Nichole.. Vart tog du oss?" Sa Ginny förskräckt, kanske trodde hon att jag var ond. Som jag var. "Ett ställe där han aldrig kommer att hitta oss, kan tyvärr inte säga, tack vare Harry, och mig själv." Skyndade jag mig fort att säga. Innan jag stoppade undan trollstaven. "Använd inte era stavar, han hittar oss.. kanske då." Jag rotade omkring i fickan och fick upp en tändsticksask. Jag tände en och leta mig fram till ett stearinljus och tände det. Det blev lite ljusare. Fast det räckte inte. Jag fortsatte tända ett par, och plötsligt var det ljust och mysigt. "Vi sover här inatt, så tar vi oss till Hogwarts så snabbt vi kan i morgon." Sa jag medans jag gick över mot en av de tre trasiga sofforna, ihopp om att kunna bädda dem någorlunda. Jag drog av mig min långa kappa och la utansidan nedåt och den mjuka päls sidan uppåt. "Jag kan sova på golvet," sa Ron efter någon minut, jag hann se att han sneglade på Hermione, antagligen menandes att hon skulle få sova i en soffa. Vilket hon självklart gjorde. Bredvid mig. Ginny fick, självklart inte för Ron sova bredvid Harry. Så de sov i varsinn soffa, Ron på golvet, och jag och Hermione sov i en soffa. Det var varmt i rummet nu. Tack vare stearinljusen.

Jag vaknade tidigt morgonen där på. Men öppnade inte ögonen. Någon höll i min arm, min vänstra arm. Handen var lite skrovlig. "Men Albus, hon hjälpt ju dem från du-vet-vem." Sa en Kvinnlig, bestämd men också rädd röst. "Minerva har rätt. Man trotsar inte Mörkrets Herre, det vet alla dödsätare, då dör man." Sa en mansröst. Vars också lät bestämd. "Hon är en dödsätare, och fast hon inte vet det, farligare än hon tror.." Det gick en stund, allt var tyst, sedan tog Professor Dumbledore tala igen. "Vi tar dem tillbaks till slottet. Där kan de vila ut."

Jag somnade om och när jag vaknade igen låg jag på min säng, som jag haft i två månader nu, den i prefekternas sällskapsrum. Jag steg upp, jag hade alla kläder på. Jag kröp ur kläderna och la dem på sängen. Sedan gick jag lugnt ut ur mitt rum och in i badrummet. Jag hade en sorts verk i hela kroppen. Fast jag inte visste vad det berodde på. Jag satte på badkaret med hjälp av trollstaven. Efter några minuter var det uppfyllt och jag kröp i. Ganska försiktigt satte jag mig i det aprikos doftande badet. Det luktade gott och det var varmt.

Jag tror jag höll på att somna, när jag plötsligt kom på att vi har lektion.. Ganska snart. Jag klev fort upp, drog åt mig trollstaven från kanten av det vita karet och svepte framför vattnet med den. Vips var det borta. Jag skyndade mig att dra en handuk om mig, och vrepte en om håret. Jag skyndade mig ut ur badrummet, och in till mitt sovrum. Min blick letade sig fram till klockan på skrivbordet, den var halv nio. Fort satte jag på mig mina kläder, knästrumpor och kort kjol, och en ljusgrön blus, och så klart den dumma svarta kappan med de mörkgröna kanterna. Jag skyndade att ta tag i min väska och gå ut i från rummet. Nu satt Draco i fåtöljen.. Helt blåslagen. Jag skulle bara gå förbi, utan att bry mig...

LoL dåligt slut.. Men har slut på fantasi.. :] Eller typ.. Jaja.. Comment please <3..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
JennnyJ - 27 apr 11 - 19:39
Åh. den var verkligen jätte bra, jag gillar att du lägger till detaljer som många inte tänker på och jag gillar verkligen hur du tar hennes "förvandling" från ond till god i lagom takt, till och från får jag faktiskt påminna mig själv med att inte bli svartsjuk på din text, jag gillar din fantasi och jag kan bara tänka mig hur otroligt mycket bättre du kan bli! (det är bra nu, det är de verkligen, men du har kapacitet att bli ännu bättre, tro mig!)
/JvJ

Skriven av
Edwin82Therese98
20 apr 11 - 23:10
(Har blivit läst 44 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord