Allt kommer bli bra [oneshot] |
Springer
Mjölksyran är obarmhärtlig
Medvetslösheten kommer snart för orken har tagit slut
Bredvid vägen ligger en stringa med kvarglömd snö som vägrar att smälta bort
Månens starka ljus lyser upp vägen, som aldrig tycks ta slut
Asfalten är kall och hård mot hennes bara fötter
Men hon kan inte känna smärtan som tränger igenom hennes hud
I farten blickar hon bakåt, och bländas av månljuset
Hon faller mot den grusiga asfalten och då känner hon
Känner hur orklösheten tagit hennes kropp till fånga
Hur små fragment av sten har hittat sin smärtsamma väg in i hennes fötter
Hur huvudet precis slogs mot marken i fallet, och hur blodet nu sakta sipprar nerför hennes panna
Hon kan höra honom
Hans steg som kommer närmare
Den där hesa rösten som säger att allt kommer bli bra
Kalla fingrar drar längs hennes rygg, och hon ryser inombords
Med kinden mot marken tittar hon upp mot den bläcksvarta himlen
Tusen små glittrande stjärnor ler ner mot henne
Hon känner hans händer som tar sig runt hennes kropp och lyfter henne från den kalla marken
Hans nariga läppar kysser henne lätt på den smutsiga kinden
Hon ser upp mot den stjärnbeströdda himlen en sista gång, och ett flygplan blinkar påväg mot söderland
Dom sista tankar som far genom hennes huvud var en bön till gud
En bön om att dom skulle ha sett henne, att någon skulle ha sett eller hört
Månen iaktar honom när han sakta vänder om på vägen med flickan i famnen
Han mumlar tyst för sig själv att allt kommer bli bra, allt kommer bli bra
|
|
|
|
