Parasit. |
Följer du samhällets oskrivna regler och lagar, är du en i mängden. Samhällets lilla hora.
Går du emot samhället och strömmen, går din egna värld, är du utstött, mobbad. En parasit. Är det inte bättre att försvinna till en värld där allt händer?
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
I en lägenhet någonstans vinklas en persienn upp. Ögon med starkt hat glänser i skenet av en gatulampa och följer människorna utanför. Parasiten följer, Parasiten hatar. Men hungern är större och tar över. Den sliter i kroppen. Men Parasiten står kvar, väntar. I bakgrunden surrar tyst en dator och värmer med sitt sken tillsammans med en tv. Skratten från den ekar.
Nu kan Den gå, människorna är borta. Parasiten vänder sig om och går mot dörren. Dags att handla. Rasslande nycklar, en harkling och snabba steg som studsar mellan väggarna.
Butikens ringklocka plingar till och ögon riktas mot Parasiten, ögonen vet. De ser det på Den. Det är en av dem, samhällets parasiter. Den har hittat ut ur sin håla. Och ska nu skaffa föda. Parasiten lyfter upp en korg och går med sega steg mot hyllorna.
Bröd, smör, ägg... Mjölk också. Den tänker inte, vet vad som skall hem och var någonstans det finns. Ögonen följer, ögonen ser, ögonen tänker. Den vet nog. Den vet hur hatad Den är.
"De där gör inget vettigt."
"Att de orkar sitta så dagarna i enda."
"Vad har Den på sig?!"
Den har hört det mesta, orkar inte bry sig. För Parasiten kan försvinna när Den vill, till ett ställe där den blir någon. Där Den inte bara är, det är ett ställe där Den har ett namn och ett liv.
Parasiten kallar det stället för Hem.
Korgen är full. Dags att betala och Den går snabbt mot den kassa med minst Ögon och människor, rullbandet startar och varorna radas upp.
- Det blir etthundratrettiofem kronor, tack.
- Ja... Parasiten ger tjejen i kassan tvåhundra kronor.
- Sextiofem kronor tillbaka och kvitto.
Ett påtvingat och falskt leende skiner fram hos henne och Parasiten ger ett likadant tillbaka. Den gillar inte människor eller verkliga livet. En Parasit hatar det livet, den världen.
Parasiten vill inte leva bland samhällshoror, den sorten förstår inte, den har ett språk Parasiter knappt förstår. Det är bara andra Parasiter som förstår.
När Den betalat och lagt ner allt i en kasse beger Den sig mot utgången som plingar precis som ingången gjorde. På parkeringen står några Horor som följer Parasiten med blicken och flinar elakt. Inga ord kommer ut munnarna, bara blickar, flin och tankar.
Men Parasiten har lärt sig att ignorera, Den vet hur. Den har anpassat sitt liv och lärt sig alla sneva och tvära svängar denna värld har.
|
|
|
|
