Sömnens hjälpande hand |
Det är en helt vanlig dag på tåget. Människor som är på väg till sina vardagliga rutiner finns överallt, liksom tågkonduktörerna som ber folk om deras biljetter. Det är svalt i luften, för det håller just på att bli vår. Röster och buller hörs överallt, för detta är ingen speciell dag. Bara en vanlig morgon, en vanlig vardag under rusningstid.
På två av tågets säten sitter däremot två människor som knappt någonsin åkt tåg förut. De har åkt fram och tillbaka hela natten, och har ingen särskild station som de ska gå av vid. De bara åker för att slippa ifrån sin egen omgivning ett tag; de hade inte tänkt åka tillsammans, men tillsammans har de hamnat.
Omvärlden går förbi dem utan att ägna dem någon större tanke. Folk som sover på tåget är väl inte ovanligt såhär tidigt på morgonen? Till och med konduktören låter dem vara. Han har sett dem tidigare, och de har redan visat sina biljetter. Ingen som har någon anledning att störa dem finns i närheten, och under natten satt de uppe ovanligt länge och pratade.
De är inte främlingar för varandra. De har känt varandra länge, även om de inte alltid varit varandra så nära. Först för några veckor sedan tog de sig tid och började prata allt mer, och inte alltid har det varit till deras fördel. De har bråkat, och irriterat sig oerhört på varandra ibland. Men det har varit värt det, och det mesta som hänt den senaste tiden har de nu talat igenom under natten.
De har inte märkt det, men i sömnen har pojkens hand letat sig fram till flickans och fattat den. Lika mycket i sömnen har hennes hand tagit hans också, och nu lutar hon sitt huvud mot hans axel och han sitt mot hennes hjässa.
Ingen vet hur någon av dem kommer reagera när de vaknar. Kommer de plötsligt förstå varandra bättre än någonsin, och bestämma sig för att börja om på nytt? Eller kommer de låtsas bli irriterade på den andra ännu mer, medan samtalet de förde under natten alltmer förlorar sin betydelse?
Kanske kommer de bli generade. Flickan kommer vägra erkänna att hon inte vill släppa pojkens tag om hennes hand, och pojken kommer absolut inte vilja inse att det var han själv som fattade flickans hand först.
Förolämpningar och gräl, och tårar när de väl kommer hem bara för att inse hur trångsynta de varit. Igen.
Eller så går det bra, och allt som krävs är en blick från den andre för att båda ska ge med sig. Erkänna att ingen av dem vill släppa taget. Erkänna att allt båda vill är att fortsätta där de slutade.
Tåget bullrar till, och pojken öppnar ögonen.
Den här novellen finns nu på youtube. http://www.youtube.com/watch?v=J4BYRgiyKfM
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Chenso - 16 apr 11 - 19:48- Betyg:  | | Så vacker.. Jag gillade verkligen stämningen du fångat. |
|
|
|
