Jag saknar dig. [Oneshot om min bror] |
Jag sitter i fönstret och blickar ut mot vägen, en bil, vet inte om den är röd eller inte. Men det spelar ingen roll, det är pappas, han ska hämta Emil, världens bästa bror. Just nu pratar han i min mobil, min walkman. Jag går in och sätter mig bredvid honom i hans rum, på sängen. Jag säger att jag vill följa med, åka till pappa.
Jag vet inte vad det handlar om än. Eller jo, mamma berättade ju i bilen påväg hem från skolan. Jag hade ju börjat gråta då, börjat hata hon där tjejen från Stockholm som bott hos oss. Hon som varit missbrukare och de, som skulle bo hos "familjehem" med oss för att sluta med det hon höll på med innan.
Han packar ihop lite fler grejer och jag sitter där och ber om att få följa med. Jag vill inte bli lämmnad här, jag vill följa med min älskade bror ju! Till slut ringer mobilen igen, Emil svarar, det är pappa. Han nickar när han pratar. Sen reser han sig upp, ger mig en kram och ger mig min mobil. Jag går ut och sätter mig i fönstret igen. Nu ser jag hur han bär ut sina saker. håller hårt i min mobil, knäcker den nästan. Han går iväg mot bilen med sin röda ryggsäck. Jag avgudar hur bra han är, hur älskvärd man kan vara. Hur kan man hata honom?
När han väl är ute, i mitten av den lilla gräsplätten öppnar jag dörren, skriker att jag vill följa med, skriker efter honom. Men hör han? Ja, han vänder sig om och säger, "En annan gång kanske," jag nickar smäller igen dörren och brister i tårar. Jag slänger mobilen i väggen Emil och mamma hade valt ut den. Jag slänger den igen. Den är trasig nu, funkar inte längre. Nu har jag din gamla mobil. Tog bort alla meddelanden. Ville inte gråta igen. Fast de var mer hemska.
Jag sparkar i ekbordet. Sparkar i väggen. Sparkar i skåpet. Dunkar huvudet mot skafferiet. Ville inte det här, ville inte något. Ville bara få vara med min bror. Men nu är han borta, eller borta och borta. Han finns inte nära. Han finns i mitt hjärta, men han är lite längre borta i verkligheten.
Något som hänt i verkligheten. Hände i september/oktober, kommer inte riktigt ihåg, trots att det känns som igår. Det känns så länge sen, fast ändå så sent som igår. Jag saknar dig. Jag hoppas du vet det.
|
| Kommentarer | | BaraLillaPella - 26 apr 11 - 18:40 | | Bra!!! |
|
|
|
