Vacker ( kap.1 ) |
Vacker
Kapitel 1
Jag kände allas blickar på mig när jag klev in i klassrummet. Första dagen efter att jag varit hemma i nästan 5 veckor. Eller, varit hemma och hemma, har varit runt och kollat efter nya plastik operationer och genomgått en. Mammas högsta önskan, att jag skulle bli liggandes under kniven. Jag rös till, usch vad hemskt det där lät.
- Välkommen tillbaka Sam.
Jag log och drog mina böcker tajtare mot bröstkorgen.
- Tack Yvonne, sa jag och gick och satte mig bredvid Olivia.
Jag kollade ner i bänken och försökte ignorera alla som stirrade på mig, varför brydde dem dig överhuvudtaget? Det ända jag opererat den här gången av ögonbrynen, det var väl inte så farligt? Det var bara ett enkelt lyft och lite noppning, ingenting att sitta och glo på. Men jag vet att de visste, att det inte var första gången jag opererat mig.
- Idag ska vi prata om människans utveckling och framtid, jag vill ha olika slutsatser när lektionen tar slut tack!
Så fort hon vänt sig om mot tavlan sprang alla tjejer fram till mig och studerade mitt ansikte.
- Det blev ju skit snyggt ju! Önskade att jag också fick operera mig så där, sa Hanna med ett leende på läpparna.
Jag svalde hårt, borde jag ta det som en komplimang?
- Tack, viskade jag.
Olivia sa åt dem att gå och jobba och sedan satte vi oss i ett grupprum där vi kunde vara ensamma. Olivia och jag har varit bästa vänner sen lekis, hon lagade min barbiedocka när huvudet gått av och som tack sa jag att vi skulle vara bästa vänner, och det är vi även idag. Olivia är väldigt vacker, långa svarta ögonfransar, svart lockigt hår, knall blå ögon och smal, elegant också.
- Jag hatar alla som klänger som apor på dig, du är väl för fan ingen robot heller!
Jag suckade.
- Vissa tror det, men jag ser ju i för sig inte äkta ut heller.
Hon blängde på mig och gav mig det där besvikna blicken.
- Du är jätte fin, skit i vad resten tycker!
Jag ryckte på axlarna och kollade in i spegelbilden i fönstret, visst, jag var vacker. Brunt, rakt och blankt hår, ljusgröna ögon, hjärtformat ansikte, perfekta läppar och lång hals. Lite större bröst en dem flesta på skolan, men inte överdrivna och smal var jag också. Jag kände mig ändå så falsk, lite drygt hälften av mig var äkta. Jag är 16 år och är redan falsk, underbart bland fjortisarna, och kanske killarna också. Jag vet inte hur många dejter jag varit på det senaste åren. 100? 200? Jag har inte en aning.
- Vad tror du om människans utveckling?
Jag ryckte på axlarna och kom tillbaka ifrån tankarna. Jag var inte speciellt förtjust i biologi, men har man MVG i det så får man väl fortsätta med det.
- Ja, vi får väl tro på Darwins teori?
Hon skrattade och tog fram ett kollige block och en stift penna ifrån hennes guldiga svea väska.
- Men seriöst nu, vad ska vi skriva?
Jag tog av mig den bruna skinnjackan och la armarna kors över bröstet.
- Skriv att Darwins historia låter trovärdigare än vad kristendomens gör. Han kunde bevisa hur utvecklingen påverkades medan de kristna bara kunde säga att gud skapade allt själv.
Hon började skratta och lutade sig bakåt mot ryggstödet. Hon slog en hand i bordet och flummade.
- Vad? Flinade jag.
- Du är kristen och säger så, det var kul!
Jag skakade på huvudet och ryckte åt mig kollige blocket och skrev själv.
Vi är enade att tro mer på Darwins teorier än någon annans. Han kunde bevisa och forska om genmanipuleringar, livet utveckling och hur det påverkade oss. Då trodde folket bara på gud och allt det där. De säger att gud skapade jorden på 7 dagar och sedan utvecklade år, månader, veckor, dagar, minuter och sekunder. Darwins upptäckter visade sig vara senaste nytt för naturvetenskapens värld och med hjälp av dem har vi kunnat fortsätta att forska vidare. Idag pratar man mycket om de upptäckter han hittade och fortsätter söka efter framtida visioner.
Jag kastade blocket på henne med ett leende på läpparna.
- Klar!
Hon suckade och började läsa igenom det jag skrivit, då och då höjde hon ögonbrynen.
- Jaha, MVG + då.
Jag skrattade och ryckte tillbaka det. Kanske inte MVG, men ingen sur Yvonne i alla fall. Jag kollade ut genom det öppna fönstret och såg hur killarna spelade basket utanför. Hampus var snyggast, halvnaken, brunt rufsigt hår, lite brunblåa ögon. Sen kom Fredrik, åtta magrutor, havsblåa ögon och svart hår. Jag har faktiskt spelat basket själv, men innan jag började plastik operera mig. Jag saknade det, att känna känslan när man sätter varje skott på matcher. Jag kunde gråta ibland över att mitt liv såg ut som de gjorde, men jag uppskattade det som var bra med det, precis som mamma lärt mig. Ibland ville jag bara springa, springa långt härifrån. Ta ett tåg som går till något konstig ställe, bygga ett hus mitt ute i skogen och bo där bland trollen. Jag var tvungen att kväva ett skratt, vilka konstiga fantasier jag har.
- Vill du dra ut?
Jag nickade och packade ihop mina saker, jag orkade inte med den här tråkiga skoldagen. Jag vet inte varför mamma tvingade mig att går till skolan på en fredag när man nyss kommit hem. Vi smög oss förbi Yvonnes kontor där vi lämnade lappen innan vi sprang igenom korridoren och ut till killar på basketplanen.
- Har ni plats för två till? Skrattade Oliva och slet av sig sin militär gröna jacka.
Dem vände sig om och log stort.
- Men Sammie är tillbaka och är snyggare än någonsin!
Alla flinade och både Hampus och Fredrik kom fram och kramade mig.
- Allt bra? Frågade Hampus.
Jag nickade och tog av mig min jeansjacka och kastade den på marken. Jag hade ett ljusrosa linne under och ett par korta jeans shorts. Jag såg hur alla killarna sneglade på mig i smyg. Jag var kanske deras dröm tjej, inte för att jag vill vara det men man kan inte förändra deras ögon.
- Jag är med Fredrik så får du vara med Hampus, sa Olivia och gick iväg till andra sidan planen.
- Okej, men ni kommer få stor stryk!
De flinade och matchen började med ett inkast. Nu passar ingen mig, “ någonting kan ju gå sönder “ , jag suckade och gick och satte mig på ett pingis bord som stod precis innantill. Olivia spelade mycket basket och var nästan lika duktig som Hampus, inte riktigt. Men hon var säkert bättre, men det ville jag inte erkänna, eftersom jag gillade Hampus väldigt mycket.
- Ger du redan upp? Frågade Fredrik som stannade bollen.
Jag ryckte på axlarna.
- Ne, pallar bara inte just nu.
Han nickade bara till svar och sköt en trepoängare, men han missade. Spelet fortsatte medan jag satte mig själv i tankar. Många har frågat hur mina föräldrar hur dem tillåter att jag som inte ens är 18 får plastiskopereras. Jag brukar inte lyssna speciellt noga på vad de svarade, jag tror inte jag vill veta. Det kanske är en överdrift att folk kallar mig Miss Perfekt, jag långt därifrån. Jag är känslig, blir arg för det mesta och skiter fullständigt i vad folk säger om mig.
- Men kom igen Sam, va med!
Jag skakade på huvudet.
- Jag tror jag har huvud värk.
- Botox? Skrattade en utav det längre killarna, honom har jag nog aldrig sett.
- Nej, huvudvärk bara.
De ryckte på axlarna och la fokusen på spelet, JÄVLA BÖG! Ville jag skrika, men det kom aldrig för sig, orka tjafsa om en sån sak. Jag tog fram min iPhone 5, som kostat en förmögenhet eftersom den inte släppts än, och messade med pappa.
“ Kan du hämta mig efter skolan? “
Jag stoppade ner den i väskan igen, jag orkade inte ta bussen idag, jag kan skylla på operationen. Många har frågat hur allt det här började, när jag ville operera mig, det började första gången i sexan, då en kille jag gillade då kallade mig fet. Jag var inte speciellt tjock, rätt så normal faktiskt, men jag tog väldigt illa upp och kom hem gråtandes. Mamma sa att jag kunde få plastik operera mig om jag ville, och hur mycket vägrade jag där? INGENTING, jag ville väl vara snygg, man har definitivt ingen hjärna på mellanstadiet. Sen så fick jag väl ett beroende när folk började kalla mig snygg och sexig o.s.v. Idag kan jag nästan säga att jag ångrade allt det där, jag skulle vara vacker utan alla operationer, men det är något jag kommer få undra under hela mitt liv.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Rica-san - 16 apr 11 - 00:15- Betyg:  | | Bra story! Skulle gärna vilja ha lite mer beskrivning! Bra skrivet i övrigt! |
|
|
|
