På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Rött hjärta med svarta prickar! del 6

Ja, nu är alltså del 6 ute också, det händer ungefär lika mycket i den här delen som i förra men den får duga, nu ur Gustavs perspektiv!

Gustav:

Jag är på väg in på Café Linnéa för att träffa mamma, Olivia och Linus. Jag öppnar dörren och kliver in. När dörren just har stängts bakom mig krockar jag med en tjej som har ryggen mot mig. Hon vänder sig om och tittar upp i mitt ansikte. Hon har blont hår och bruna ögon, ganska söt faktiskt.
- Oj, förlåt! Säger hon.
- Det är lugnt! Säger jag och ler.
Hon säger inget mer utan fortsätter ut genom dörren med en annan tjej, som jag känner igen. Jag bryr mig inte speciellt mycket om det utan går in och sätter mig vid ett bord för att vänta på mamma och tvillingarna. Det tar inte lång tid innan dom kommer inrusandes. Mamma kommer efter, hon ser trött ut.
- Guustaav! Skriker Olivia och kramar mig hårt.
Jag skrattar och kramar tillbaka, sedan kommer Linus och vill också ha en kram.
- Sätt er ungar så ska jag köpa fika, vad vill du ha Gustav? Säger mamma och går iväg till kassan.
- Bara kaffe! Säger jag och vänder mig mot mina syskon.
- Jag har saknat dig! Säger Olivia och ler stort!
- Jag har saknat er mer! Säger jag.
Mamma kommer tillbaka och frågar lite vad jag har gjort dom senaste dagarna och så.
- Hann ni räkna till tusen? Frågar jag tvillingarna.
- Nej, jag hann till 650, säger Linus.
- Och jag hann ända till 435! Säger Olivia och ler stolt.
- Ja, dom var så duktiga! Säger mamma och klappar Olivia på axeln.
En tjej kommer med vårt fika och ungarnas uppmärksamhet vänds helt till deras enorma chokladbollar. Dom tuggar och pärlsocker fastnar runt deras läppar.
- Oj, kolla Gustav! Säger Olivia och skrattar när det fastnar några pärlsockerbitar på hennes överläpp.
Jag skrattar lite. Det känns så längesedan jag var nio år, det var ju ändå tio år sedan.
- Kan inte du följa med oss hem sen? Frågar Olivia.
- Nej, jag har träning! Säger jag.
Olivias leende slocknar men det tar inte lång stund innan hon strålar av lycka igen för hon märker att hon har mer kvar av sin chokladboll än Linus.
- Vilken tid börjar träningen? Frågar mamma.
- Halv tre! Säger jag och tar automatiskt upp mobilen för att kolla vad klockan är. Den visar 13.23, alltså ett tag kvar.
- Jag vet vad vi kan göra! Säger jag och ler.
Tvillingarna ler så stort att det nästan ser ut som att deras ansikten ska spricka.
- Vad, vad, vad? Skriker Olivia.
- Shh! Säger mamma och tittar omkring sig, hon gillar inte att skämma ut sig eller när tvillingarna gör det.
- Jo, jag tänkte att vi kan gå till Helges glass! Säger jag.
- Men Gustav.. säger mamma och suckar.
Tvillingarna blir överlyckliga och ställer sig upp.
- Jaa! Säger Linus och hoppar upp och ner.
- Bara om ni lovar..att ta en liten glass! Säger jag och ler.
Dom bara nickar, jag och mamma reser också på oss. Sedan går vi ut från Linnéas. Jag håller tvillingarna i en hand var när vi går. Hela tiden går deras munnar på högvarv. Det är frågor och dom berättar vad dom har gjort på skolan. Det är konstigt hur mycket två nioåringar kan få ur sig på hundra meter. Vi går in på Helges och tvillingarna väljer varsin Twister.
- Ta en du med mamma! Säger jag.
- Det är bra, tack! Svarar hon.
Jag tar en Magnum Mandel och sedan betalar jag glassarna. Tvillingarna öppnar dom innan vi har hunnit ut från butiken och sedan tävlar dom om vem som kan äta upp fortast. Linus vinner!
- Han vinner alltid! Säger Olivia besviket!
- Men då har du ju kvar till sist! Viskar jag i hennes öra.
Hennes besvikna min försvinner fort och hon skiner upp i ett stort leende.
- Jag måste fara hem nu! Säger jag när jag har kollat på mobilen vad klockan är.
- Men åhh! Hörs det från tvillingarnas munnar samtidigt.
- Vi kommer ses efter helgen! Säger jag och ler lite.
- Men det är ju så länge dit! Säger Linus och suckar.
- Nej då! Det kommer gå jättefort! Säger jag och kramar om dom.
Sedan kramar jag mamma. Jag vinkar hej då och går mot bussen.

På träningen går det inte alls bra, hur jag än gör tappar jag bollen. Dessutom har jag bara lyckats få in ett mål. Allt annat blir utanför eller rakt på en motspelare. Jag tittar på klockan, bara fem minuter kvar.
- Alla spelar urdåligt! Sluta nu, kom tillbaka på tisdag och visa vad ni går för! Det här går inte! Säger vår tränare.
Jag går ut i omklädningsrummet och hämtar sportbagen. Jag orkar inte byta om så jag drar bara jackan över.
- Öj Gurre! Ropar Adam bakom mig.
- Mh! Svarar jag.
- Hade tänkt dra in till stan och äta, lust att följa med? Frågar han.
- Visst! Säger jag och sedan börjar jag gå hemåt.

Jag rufsar igenom mitt hår med handuken. Det är alltid lika skönt att ta en dusch efter träningen. Sedan knyter jag handuken runt höfterna och går in till sovrummet för att klä på mig. Det får bli boxer, lite pösigare jeans och en t-shirt. När kläderna är på går jag ut i köket för att kolla vad klockan är. Den visar kvart över fyra. Jag hämtar min mobil från badrummet och ringer till Adam. Det tar inte lång tid innan han svarar.
- Tja Gurre! Säger han.
- Tja! När ska vi fara in till stan? Frågar jag.
- Nu! Ta nästa buss så ses vi på stan! Säger han och så lägger han på.
Jag kollar busstabellen jag har i köket och ser att nästa buss går om fem minuter. Busshållplatsen ligger en bit bort så det blir lite stressigt. Jag hämtar börsen, tar med mig jackan och springer bort mot busshållplatsen. Som vanligt för mig rullar bussen fram just när jag kommer fram. Jag kliver på och sätter mig, för en gångs skull ganska långt fram. Det beror på att det är ganska mycket folk på bussen och det inte finns så många platser kvar. Jag pluggar i headsetet på mobilen och startar musik. Den första låten är Follow Me med Uncle Kracker. Jag blundar och lutar mig bak mot sätet men är noga med att inte somna som sist. När bussen stannar inne i centrum reser jag mig upp och kliver av. Jag ser Adam stå en bit bort så jag går fram till honom.
- Tja! Säger jag.
- Tja, vart ska vi äta då? Frågar han.
- Vet inte, är inte så hungrig så nått ställe där det inte är så mycket i en portion! Säger jag.
- Okej, hm.. Subway? Frågar han.
- Visst.
Vi börjar gå dit och pratar om träningen på vägen. Det är inte så långt från bussen till Subway så det går fort att gå dit. Snart ser vi den stora, lysande Subway-skylten. Det plingar när vi öppnar dörren och vi går in.
- Hej, säger en tjej bakom disken.
Hon är inte så lång, blond och ser ganska bra ut.
- Hej! Svarar vi samtidigt.
- Vad får det lov att vara? Frågar hon och ler.
Vi beställer våra mackor och betalar, sedan går vi och sätter oss. Jag börjar genast att äta på min macka.
- Du, ser du tjejerna där borta? Frågar Adam och nickar till höger om oss.
Jag kollar dit och ser två tjejer som jag känner igen.
- Mh! Säger jag mitt i en tugga.
- Är inte hon det brunblonda Jeppes brud? Frågar han.
Jag tuggar och sväljer innan jag svarar:
- Jo, jag såg henne tidigare idag på Linnéas! Säger jag.
Adam höjer ögonbrynen och jag fattar att han vill att jag ska fortsätta.
- Den andra tjejen sprang in i mig när jag gick in, säger jag.
Adam ler lite och sedan tar han bort papperet från sin macka och börjar tugga. Jag tittar mot tjejerna igen och just då kollar tjejen som sprang in i mig tillbaka. Hon kollar på sin kompis, något förskräckt och förvånat. Dom säger något och sedan tittar även den andra tjejen på mig. Jag viker undan blicken och kollar på min macka i stället. Hela tiden hör jag tjejerna prata och fnittra. Ibland ser jag i ögonvrån att dom kollar åt vårt håll också. Jag ser att Adam tittar dit ibland.
- Alltså, ska ni stirra ut varandra? Frågar jag och dricker upp det sista av min dricka.
- Öh, va? Frågar Adam.
Jag börjar skratta och Adam slår till mig med sin tomma mugg. Sedan tuggar vi i oss det sista av våra mackor och reser oss. Vi går bort mott brickesstället, bakom tjejerna. Sedan lämnar vi Subway.
- Får jag säga en sak så såg det ut som att ni tre var typ fjorton år! Säger jag och skrattar lite.
- Vadå, får man inte kolla eller? Säger Adam och slår mig lite löst i ena axeln.

-----------------------------
Kommentera! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

dikt_flickan - 25 apr 11 - 19:24- Betyg: