And with out you is how I disappear (svenska) |
And with out you is how I disappear, and live my life alone forever now...
En doft så bekant att ja nästan kan ta på den, söt med en himmelsk dos av dig.
Jag öppnar ögonen och ser dina underbara själs brunnar, glänsandes av liv, en nyans som man sällan ser i mina.
Det är nog därför jag gillar dom som mest, för att dom har det där lilla extra som mina saknar.
Just du är en av dom få saker som kan få mig att glänsa.
Ditt skratt och den där oskyldigt blyga uppsynen du får när du har den känslan som framkallar blossande rosiga kinder.
Eller när du bara är du.
Fast det är orättvist att säga att du "bara" är du, för du är så mycket mer.
Och jag älskar allt, var endaste del av dig.
Dom bra och dom dåliga, som jag anser inte finns, för det är du och då kan det inte vara dåligt.
Du har satt dig bredvid mig medan mina tankar har snurrat, virvlat och gjort kullerbyttor om dig.
Jag ser hur du öppnar munnen för att använda den där rösten som får mig att smälta, hur den formar ord för att sedan gå över till ett flin fast klistrat på ett besviket men dock retsamt ansiktsuttryck.
Den höga musiken blandat med mina fumlande tankar har stoppat mig från att höra.
Jag ger dig ett leende när jag tar av mig hörlurarna.
Den där blicken du ger mig talar om det jag redan vet och snart kommer få höra.
Din röst sjunger ut orden trots att dom kan ses som obetydliga.
Det är den höga musiken du klagar på som så många gånger innan, säger att det är skadligt för mig, jag bara ler.
Hur kan det vara möjligt att gör något annat i din närvaro.
Du ser så uppgivet söt ut när du ger upp ännu en gång för att du insett att det är nästintill omöjligt att bryta min ovana.
Vi sitter där ett bra tag, så länge att mina tankar hinner snubbla på sig själv.
Jag ser upp på din profil, du mezzar med en kompis, vem vet jag inte.
Efter vad som känns som en evighet av övervägande lutar jag mig mot din axel, först en aning spänd.
Men när du lägger ner dit huvud mot mitt släpper tyngden från mina axlar och jag placeras i en bubbla där allt känns rätt.
Sen lyfter du ditt huvud och jag är tillbaks i verkligheten med en känsla av missnöje.
Varför kunde inte ögonblicket av extra närhet varat lite längre.
Men mer hinner jag inte tänka innan du har dina armar runt om mig.
Jag omfamnar dig hastigt, överlycklig över din beröring, suger åt mig så mycket jag kan av din doft och utstrålning.
Men jag måste släppa taget om dig, tanken gnager i bakhuvudet.
Fast jag tvingar undan den, vill inte förstöra ögonblicket, du är min drog men en bra sådan.
Du drar dig ur mitt grepp när läraren kommer för att start lektionen, varför är dom alltid på fel ställe vid fel tidpunkt.
Jag reser på mig och går fram till bänken bakom dig, du sitter redan bredvid någon, en av våra vänner.
Men jag behöver inte vara bredvid dig för att känna din strålglans över mig, även om det skulle vara så mycket bättre.
Tankarna krockar in i varandra när jag försöker komma fram till något att säga, vill ha din uppmärksamhet.
Det är fem minuter kvar på lektionen, alltså har jag spenderat fyrtio minuter på hjärnskrynklande.
Just ja, lektionen slutar snart, nu har jag något att säga dig.
Jag lutar mig en aning närmare för att nudda vid dig, även den enkla beröringen fyller mig av välbehag.
Du klottrar ned någonting på bordet för att sedan vända dig om med ett änglalikt leende.
Vad jag älskar det leendet.
Jag framför mitt budskap och du svarar med att mima ett glädjetjut.
Så gulligt.
Sedan frågar du vilken uppgift jag ligger på.
Jag blir tvungen till att använda en vit lögn när jag säger att jag varit för upptagen med att sova för att arbeta.
Ditt ljuva skratt fyller luften och våra vänners klang stämmer in.
Men sanningen är att jag vart helt insnöad på dig, mina tankar har snurrat, virvlat, flaxat, fumlat och snubblat runt i ett moln av dig.
En sak som du aldrig kommer få veta, jag håller det hemligt.
För jag vet att du inte känner som mig.
Men det spelar ingen roll för så länge jag får vara nära dig så bryr jag mig inte om det är som kompis eller mer.
Dagen är slut och jag står vid ditt skåp, övervakande, medan du tar ut dina saker.
Jag hatar och älskar den här delen av dagen, delvis för att jag är garanterad en lång och väl behövd avskedskram.
Men också för att jag just måste släppa dig för dygnet, med flera timmar tills vi ses igen, timmar som ibland känns som oändliga.
Jag drar dig till mig med en mjuk rörelse, räd för att vara för framfusig, vill inte förstöra något.
Du besvarar med att trycka dig häftigt intill mig med ett ljudligt skratt sedan ger du mig en lätt puss på näsan.
Jag känner hur en svärm av fjärilar väx till liv, fladdrandes, skapar den där härliga känslan i magen, jag riktigt njuter av det.
Det är för att retas du gör det, du vet att jag har svårt för närhet, men egentligen aldrig mot dig.
Men jag spelar upprörd som jag brukar, och ditt skratt tar fart igen samtidigt som du går din väg.
Även jag förflyttar mig, samtidigt som jag slänger blickar åt ditt håll, vill bara se dig en liten stund till.
Du försvinner ur synhåll och jag snubblar till på stegen när jag sträcker mig efter min andra drog, musiken.
Det är med hjälp av den som jag står ut tills nästa gång vi ses.
Ett knapptryck och min favorit låt för stunden strömmar ur hörlurarna I takt till den fladdrande fjärils svärmen som du lämnat efter dig.
Och ännu en gång sprid ett leende över mina läppar.
And with out you is how I disappear, and live my life alone forever now...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Solskensglad - 13 apr 11 - 22:22- Betyg:  | | Fy fan! Du är så jävla duktig<3<3 |
|
|
|
