Kallblodigt mördad del 1 |
Nu är det ett helt åt sedan, ett helt år sedan jag förlorade den som betydde mest..
Ett helt år sedan jag Beatrice Stenvall förlorade min alldra bästa vän.. Nelly Granqvist..
Hela tiden går jag runt och tänker att allt är mitt fel, att de är mitt fel att du inte finns hos mej här längre. Mitt fel att jag inte hann stoppa honom..
Nu tänker ni säkert, vad pratar hon om?
Jo, det ska ni nu få höra..
Alltihop började den 11 juli 2009.
Jag och Nelly satt på en av dom gul,blå bussarna på väg in till stan..Klockan var just efter 10, vi bestämmde oss att fara rätt tidigt för att hinna med alla affärer.
Det var nästan inga människor på bussen. Bara en ung tjej med en vit,svart barnvagn och en gammal tant som försökte få sin vita pudel att sluta skälla åt en hund utanför bussfönstret. Hon lyckades inte särkligt bra..
Som vanligt var Nelly på ett strålande humör, hon pratade glatt om hur roligt det skulle bli med en dag på stan.
Efter det som känns som en evighet är vi äntligen framme vid busshålplatserna mitt i stan.
Nelly föreslår att vi ska börja på Gina Tricot för att hon hade sett nån snygg tröja på internett som hon bara var tvungen att köpa..
Stan var redan rätt full med folk än om klockan var lite.
Nelly som alltid varit den av oss 2 som sett bäst ut och alltid fått den kille hon ville ha. hon hade på sig ett par svarta tights som satt väldigt bra på hennes smala långa ben & ett svart linne med en text på, vad det stod lade jag aldrig märke till eftersom det stod med så små bokstäver. Utan på hade hon en svart skinnjacka som passade väldigt bra till de andra kläderna.
Hennes ljusbruna tjocka hår hade lagt som en fäll över axlarna. Och runt om de stora bruna ögonen hade hon lagt på ett lager mascara. Hon hade aldrig sminkat sig särkligt mycket. Det behövdes inte,eftersom hon hade så mörka ögonfransar ändå.. Hon var verkligen vacker där hon gick med sin vit nya gucci väska och ett par svarta Converse
Att jämnföra mig med henne var inte lönt. Själv hade man tunt svart hår, ett par pösiga jeans och en svart,vit randig tunika. De var min favorit tröja. Jag hade fått den av Nelly på min 15-årsdag. Mina ögon var små och alldeles blåa. Jag själv hade aldrig varit någon som sminkade sig särskligt mycket. Bara lite mascara och eyeliner. Det räckte gott och väl. Jag hade aldrig varit lika smal som Nelly vilket jag tyckte var rätt jobbigt, Men enligt henne så var jag det vackraste som fanns. Och än om jag själv inte tyckte det så vet jag att hon menade vad hon sa. Hon var så ärlig, och sa allt hon tyckte..
När vi hade gått runt på stan, in & ut i massor affärer så bestämmde vi oss att gå och äta lunch. Eftersom Nellys pappa äger en av restarangerna mitt i stan så var det ingen tvekan att vi skulle gå dit. Det var den bästa av alla restauranger. Dom gjorde den bästa pizzan i hela stan. Och det tyckte både jag & Nelly. Vi tog alltid samma pizza. Det var huset special. Den bestod av annanas,championer,skinka,salami & kyckling..Och vi fick alltid äta där gratis, och det var ju ett extra plus.
När vi kommer in på Lastrada som Nellys pappas restuarang heter så är det mindre folk än vanligt. Vid den bruna nya baren sitter bara en gammal gubbe som jag direkt förstår att det är en alkoholist. Framför honom på den blanka bar bänken står redan 3 tomma stora ölglas och han är i full gång att trycka i sig ett fjärde.
När vi går förbi honom viskar Nelly tyst i mitt öra.
- Tragiskt!
Jag bara nickar och vi går vidare. Lite längre in i hörnet vid det "runda bordet" som jag & Nelly alltid brukar sitta vid så sitter en kille.. Jag tittar på killen och sedan på Nelly. Att hon redan har fallit för honom eller iallafall är vääldigt nära syns på långt håll. Jag får nästan stöta i henne för att hon ska sluta gapa och titta bort innan det blir riktigt pinsamt. Vi går bort mot den svarta disken där Omar står redo för att fråga om vi ska ha samma som vanligt?
Vi bara nickar och han ger tummen upp..
Jag säger till Nelly att det inte är särksilt svårt att beställa här. Man behöver inte ens säga något för att det ska förstå vad man vill. Hon skrattar till och säger något som jag inte riktigt kan tyda. Men jag tror att hon menade "eller hur" eller nått liknade.
Vi sätter oss bara några bord ifrån "killen" som Nelly kallar honom. Nelly nästan sittar på honom och jag ser hur otroligt röd hon är i ansiktet. Hon tar upp en penna ur väskan och ska just till att skriva något på en av dom lila servetterna, när någon plötsligt knackar henne på ryggen..
Vad tycker ni, ska jag forsätta? (:
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | Ensammast - 17 apr 11 - 14:27- Betyg:  | | Ja fortsätt,himla bra! | | blackgirl - 12 apr 11 - 00:02- Betyg: | ja nu vill jag veta ;)
ha de <3 |
|
|
|
