Kärlek vid andra ögonkastet |
Jag trodde inte på kärlek vid första ögonkastet. Kärlek vid första ögonkastet existera bara i filmer. Inte änns trodde jag på att kärlek fanns. Kanske för att jag aldrig hade fått smak på känslan som alla beskrev var så underbar. Men något om kärlek verkade vara för bra för att vara sann.
Jag reste mig upp i tunnelbana och trängde bort tanken på kärlek. Med snabba steg gick jag ut på perrongen vid gamla stan, och började gå de tio minuterna till skolan. Skolan, ett fängelse. Allt som pratades hos väninnorna var killar och mode. Fanns det inget annat att tänka på? Jag suckade och fokuserade på musiken som dånade i öronen från i-poden.
Skolan tornade sig upp framför mig likt ett fängelse. Röd/brunt tegel täckte skolan, fönsterna var små och det fanns inge utrymme för en skolgård. Med ett hat i min blick suckade jag och gick med tunga steg in i skolan.
Första dagen efter lovet var alltid värst. Få känna smak av frihet mitt under fängelse tiden, för att sedan komma tillbaka.
Korridorerna var redan fulla en kvart innan klockorna skulle ringa. Jag bröt kontakten med musik och begav mig till mitt skåp.
"Elisabeth, jag träffade världens snyggaste kille i Åre..."
Redan började tjattret om killar, inte änns hann jag gå en lektion. Var det bara jag som förstod att killar var ute efter en sak med oss tjejer?
Sex, enligt vetenskap tänker killar på sex max varje 15 sekund. Hur ska det då kunna ha tid för att tänka på kärlek?
Så många frågor och ett svar räcker; kärlek existerar inte.
Jag himlade med ögonen åt mina väninnor och deras prat om killar. Med snabba steg gick vi in i klassrummet för att hinna i tid till dagens första lektion. Då såg jag det, vid min plats satt det någon. Och ínte vilken människa som helst. Ett främmande ansikte, ett a det vackraste ansikten jag någonsin hade sett var ägaren till kroppen som satt på min plats.
"Du sitter på min plats" sa jag försiktigt åt ängeln
"Din plats? Jag ser ingen skylt" svarade ängeln och hånlog.
kommentaren slog mig som ett knytnävslag. Hur vågade han? Hur kunde ett sådant ängla likt ansikte ha sådan personlighet?
"Elisabeth, sätt dig ner" hördes magisterns Larssons röst.
Fortfarande chockade över det som hade hänt satte jag mig ner vid en ledig plats.
"Vi har fått en ny elev i klassen. Richard vill du vara vänlig och presentera dig?
"Jag heter Richard som redan Larsson sa. Men jag kommer direkt från Australien." svarade Richard och tittade ut över klassen, hans ögon mötte mina och för en stund försvann all min ilska mot honom. Men när han blickade retsamt med ena ögat kom ilskan tillbaka lika snabbt som den hade kommit.
"Från Australien, men du pratar ju svenska? hördes Saras korkade röst.
Hon bemöttes av skratt från resten av klassen. Sara var känd för att inte var den smartaste i klassen.
"Pump huvud. Hans föräldrar kanske är svenskar" svarade Ludvig Sara med sin spydiga röst.
Richard skratta och gav Ludvig en road blick.
"Nu räcker det. Vi är glada att ha dig i klassen" sa Larsson och började prata om andra världskriget.
Lektionen kändes som att den höll på i en evighet innan det ringde ut till rast. Jag kunde fortfarande inte släppa Richard sätt att vara. När jag såg Richard hade jag hoppats på att det var en ängel bakom hans havs blåa ögon. En ärlig och snäll kille.
Klockorna ringde och alla skyndade sig ut ur klassrummet.
"Elisabeth?" hördes en röst bakom mig när jag stod vid mitt skåp.
Jag vände mig om och stod öga mot öga med Richard. Argt blängde jag på honom, men hans ögon gjorde att mina ben vek sig en aning. Han hade bra fina ögon.
"Är du sur för att jag tog "din" plats?" sa han retsamt och log med sina tänder som avslöjade hans perfekta raka och vita tänder.
Jag svarade inte och tittade på Richard som han aldrig hade sagt något.
"Lilla stumpan då. Är du lite lätt stött?" fortsatte han i samma ton.
"Kalla mig inte liten" sa jag och blängde argt på honom.
"sa du något? Jag hör bara surr" sa han och skratta åt sig själv.
Han vände sig om till Ludvig och skrattandes gick dom iväg. Vilka idioter dom var, Jag suckade och tog mina böcker och begav mig till dagens nästa lektion. Resten av dagen kändes som en mardröm. Gång på gång gav Richard mig retsamma blickar och skrattade. Vad jag hatade honom.
Det kändes som en evighet innan klockorna ringde vid fyra för att meddela att dagen var slut för idag.
”Ursäkta om jag stör. Har du glossorna till spanskan?” frågade Richard snällt och log.
”jag tror det” svara jag chockat tillbaka. Han lät snäll!!!
”Om det inte är till något besvär skulle jag kunna få ta en kopia av dom?” frågade han och avslöjade hans perfekta vita och raka tänder.
”självklart”
”Ludvig, hör du något? De måste verkligen fixa ventilationen här inne, det bara surrar och surrar.” sa Richard med sin vanliga retsamma ton.
Bakom Richard stod Ludvig dubbelvikt och högt skrattande gick de ut från skolan. Hur kunde jag vara så dum? Självklart drev han med mig. Arg på mig själv som hade låtit mig lurats av Richard gick jag med bestämda steg mot mitt skåp och drog ut väskan innan jag begav mig från skolan. Då fick jag syn på något helt oväntat. Framför mig vid övergångstället stod Richard och hjälpte de gamla över gatan.
”Så, nu är vi över” sa Richard i en len ton mot de äldre.
”Hej Elisabeth. Förlåt om jag har varit dum mot dig idag. Jag hade ett vad med Ludvig att jag skulle vara jävlig mot någon i klassen”
”kände du Ludvig sen innan?” frågade jag Richard från andra sidan vägen.
”Vi är kusiner. Kan vi inte gå ut någon dag?” frågade Richard och gick närmare mig.
”Hur ska jag kunna veta att det här inte är något vad?”
”Du får helt enkelt lita på din magkänsla” svarade han, och nu var han bara några få meter ifrån mig.
”Hur ska jag veta att du inte är som alla andra killar? Att du kommer såra och svika när du har fått mitt hjärta?”
”Så många frågor. Det enda sättet att få reda på svaret är att våga” sa Richard som nu bara var en meter ifrån mig.
”Jag vill inte bli sårad. Jag vet hur ni killar fungerar. När ni har fått det ni vill ha drar ni vidare i jakt på en ny tjej”
Från sin plats kom Richard hoppande emot mig och putade mig bort från vägen. Precis när vi landa vid vägkanten kom en bil åkande förbi i världens fart och körde över den punkt där jag för någon sekund sedan hade stått.
Det var inte för än nu jag lade märkte till att Richard låg över mig och att våra kroppar och ansikten låg och snudda vid varandra.
”Du rädda mig” var det enda jag fick ur mig.
”Så hur blir det med dejten?” frågade Richard och mötte min blick med sina havsblåa ögon.
”Jag vill inte bli sårad” svarade jag igen. Jag hade fått en konstig känsla i magen, det kändes som fjärlirar. Var det så här kärlek kändes? Då ville jag aldrig bli av med känslan. Jag kände mig varm, lycklig och glad. Känslorna svämmade över.
”Jag är inte som andra killar. Jag gillar dig och kommer inte att såra dig.
”Bevisa det”
Han tryckte sina läppar emot mina och kysste mig försiktigt.
Då blev jag kär vid andra ögonkastet.
Jag tror fortfarande inte på kärlek vid första ögonkastet. Men efter den här dagen förstod jag varför alla ville åt den härliga känslan. Det är den mest underbarast känslan som finns. När man väl fått smaken på kärlek vill man bara ha mer. Kärlek är det vackraste som finns.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 3) | Vingspets - 9 apr 11 - 17:14- Betyg:  | Ganska bra skrivet, dock så hittar jag några små slarvfel. ;) I ena sekunden var Richard inne, i den andra hjälpte han äldre över gatan. Har sett liknande små missar i dina andra texter också. Men som sagt så gillar jag det du skriver, men läs igenom texten en gång efter att du har skrivit så att det inte låter konstigt någonstans. :)
Mvh, Vingspets |
|
|
|
