~ du & jag + han. |
Hon sover som en bebis, men hon älskar som en kvinna. Vad fick honom att hamna i hennes famn? Allt hände så snabbt, ändå känns det som att tiden är knapp. Hon borrar in sig i hans själ med sin blick, hon fryser honom till is på ett klick. Hennes sätt att se på honom, som om det inte finns någon annan runt om. Men tiden är inte på deras sida, dom flyr ifrån verkligheten men den börjar sakta krypa sig ikapp. Han vet att hon måste gå förr eller senare, men han vill hålla om henne så länge han kan. Han hatar att hon måste lämna honom, det blir så kallt när hon går. Han älskar när hon bara är hans, utan att behöva tänka på att det kan komma en vind. Hon rullar över honom i sängen, säger att det är dags att gå för han vill ha hem henne till läggdags. Hon ser besvikelsen i hans blick, avundsjukan av att någon annan ska hålla om henne inatt. Dom har gått igenom det här så många gånger förut, ändå har dom aldrig kommit till ett slut. Han visste från början att hon redan tillhörde någon annan men han kunde aldrig ana smärtan som skulle uppstå efter bara ett par dagar. Han insåg att det inte längre är ett spel när känslor uppstår, han insåg hur det känns när ett hjärta bultar hårt. Han kan inte låta bli att undra, hur länge ska jag stå ut?
|
|
|
|
