Nicholes Life HP-FF (Del 12) |
Hej (( Sök den här låten på youtube eller spotify, lyssnade på den medans jag skrev ^^ Hollywood Undead Paradise Lost ))
Simply how life is
Nichole
Jag stod där vid sidan av allt som hände. Ett grönt och ett rött ljus flammade runt i mitten av rummet, den gröna formeln kom från Voldemorts stav, hans ansiktsutryck såg argt ut, och lätt frustrerat. Den röda formeln kom självklart från Harry´s stav som han höll hårt med två händer. Plötsligt ett hårt pang, och en lång äldre man, med silvervitt hår och skägg, och en blå klädsel, dök upp. Professor Dumbledore! En sista blick runt om i salen. Sedan började jag springa framåt. "Lamslå," tänkte jag lågt för mig själv medans Voldemort blev tvungen att avvärja besvärjelsen. Jag sprang fort fram till Harry utan att Voldemort märkt något, tog ett fast tag i Harry och transfererade mig och honom.
Fem sekunder senare landade vi hårt mot ett golv av ek. Jag reste mig upp och drog med Harry. Jag tände min stav snabbt och trollade fram några stearinljus, jag tände dem och flyttade dem runt i rummet. Här hade jag aldrig varit förut.. Jag hade tänkt på rummet från fotot uppe i det där rummet. Väggarna var blåa, det fanns en gammal orgel i rummet och en hylla med porträtt. Harry stegade bort mot dem medans jag stoppade in trollstaven i tröjärmen igen. Märket gjorde fortfarande ont. Jag brydde mig inte värst mycket om det. I stället gick jag fram till Harry, han märkte mig inte, hans blick var helt fäst på ett foto som stått på hyllan. Samma foto som hemma.
Jag la min hand försiktigt på hans axel, han hoppade till lite lätt och vände sitt ansikte mot mig. Det var smutsigt och han hade små rispor i det. Även någon tår fanns i hans ögon. "Hur är det Harry, gjorde mörkrets... Du-vet-vem dig mycket skada?" Påpekade jag lätt när jag drog mitt finger över hans sår på kinden. "Vart är de andra," hans blick såg lite lätt rädd ut, om jag bara inte sagt `mörkrets´.. så hade han inte trott att jag var på de andras sida. "De är kvar. Jag kastade en lamslå förbannelse mot m..Du-vet-vem. Han blev uppehållen och jag transfererade dig och mig. Dumbledore tog antagligen över allt." Jag försökte få min röst låta försiktigt, vilket antagligen inte gick så bra. "Vart är vi då?" Frågade han, medans jag själv försökte ta reda på det. "Jag är inte säker, det där fotot," sa jag och pekade på fotot med vännerna. "Det finns hemma också. Det var det första som dök upp i min skalle." Han nickade bara och vände sin blick mot fotot igen. "Var de bra vänner?" Frågade han lätt efter en stunds blickar omkring på fotona. Jag skakade på axlarna. "Vet inte, jag upptäckte det innan mitt m... du-vet-vem kom." Han nickade igen. "Det där är Sirius Black, du vet min gudfar." sa han och pekade mot mannen med lätt rufsigt hår. "Det där är min mamma," sa jag och pekade på en av kvinnorna med en rund mage, "det där är min." Avbröt Harry och pekade lätt på kvinnan med det röda håret. "Du har hennes ögon," sa jag sen. Han nickade. "Där är Remus, men vem är den blonda kvinnan,?" frågade han efter en till blick på kortet och människorna på den. "Vet inte, Victoria tror jag," sa jag innan jag suckade. Min blick gled mot Sirius igen.. Eller ja.. pappa. Skulle jag berätta för Harry?
Jag gick ut ur det som jag trodde var vardags rummet och mumlade snabbt lumos. Jag började gå upp för trappan, och höll upp min klänning lite för att inte snubbla. Det såg ganska oberört ut, trots att väggarna var lite mögliga och golven lite ruttna. Jag gick med långsamma steg framåt över det knarriga golvet och fann en dörr som förfallit, eller sprängts i bitar. Inne i rummet fanns en rutten spjälsäng, en liten leksaks kvast och leksaker för yngre pojkar. Jag trodde inte det innan, men nu var jag ganska säker. Det hade varit Harry´s hem för många år sen. Jag skyndade mig ut ur rummet och ner för trappan. "Harry! Jag måste berätta ett par saker för dig, först och främst, det här är platsen där.. Du-vet-vem dödade dina föräldrar," det första sa jag snabbt och lite livligt, sedan hade jag gått över till ett sorgligt ansikts utryck och en dyster ton på rösten. Han kollade omkring i rummet, och nickade sedan lätt mot mig. "Det var här de dog, här jag levt med min föräldrar." Sa han sedan, jag nickade lätt och sa: "Sätt dig ner, jag måste berätta en sak som jag fick reda på en stund efter att vi börjat skolan igen det här året." Jag nickade mot den lite dammiga soffan. Han nickade och gick och satte sig i den medans jag satte mig ner i fåtöljen mitt emot. "Innan vi började i år, fick jag min mammas gamla svartkonst´s bok, det fanns också tusentals dagboks sidor i den. I dem stod bland annat att," jag tog ett långt andetag och pratade sedan igen. "Bland annat att min mamma - Jessicka Hawk -, Sirius Black, Remus Lupin, Victoria Linderna, James Potter, och Lily Evans, var de bästa vänner." Han nickade och gav mig en menande blick om att jag skulle fortsätta. "Jessicka gifte sig med.. Sirius," sa jag lågt, men han tycktes höra vad jag sa. "Sirius! Gift!? Med en dödsätare!?" han spottade ut orden, han gjorde mig arg..Fast det var sant. "Ja.. och.. Sirius Black.. är min far." skyndade jag mig säga innan han hann säga något mer. "Han.. och han har inte berättat ett skit för mig! Inte att jag hade en typ `syster´ i min familj, bara att jag hade honom!" Fortsatte han spotta ut. "Men Harry, han gjorde det för ditt eget bästa... Tror jag, han.. Jag har inte ens fått träffa honom!" Jag försökte få min röst att låta sorgsen, men egentligen var jag rasande. Egoistiska jävlar.
Vi fortsatte prata en bra stund, då och då blev han sur för att jag inte berättat allting innan för honom. "Vi kanske borde försöka ta oss tillbaks?" Sa jag hoppfullt, till min förvåning nickade han och reste sig upp, jag tänkte starkt på mammas herrgård, tog tag i Harry och försvann dit. Striden hade slocknat och mörkrets herre var inte längre där. Inte en dödsätare syntes till. Ett flertal från `Fenixordern´ var inne i rummet, till min stora förvåning, satt både Snape och min mamma där. Jag gick försiktigt, fast med ilskna steg in i salen. "Harry!" Hördes en trött, men på samma gång stark röst, jag ryste till, Harry stannade, jag fortsatte, gick in i salen och satte mig på en stol, med ett målat skräckslaget ansikte. Jag vände försiktigt huvudet mot Harry. Sirius stod med honom i armarna. Snacka om ilska i mitt huvud. Utan att tänka mig för förde jag min hand mot vänster armen och drog upp den under bordet, jag tog ett tag om trollstaven och förde den kolsvarta spetsen mot märket. En ilande smärta och flera höga knall. Plötsligt dök Mörkrets herre upp med flera av dödsätarna, han riktade direkt sin stav mot Harry och väste ur sig "Avada Kedavra," ett grönt ljus spolades mot Harry, men han var snabb, snabb som satan! En röd stråle mot en grön, det röda lejonet, mot den gröna ormen. Formlerna krockades som förut, Bellatrix hade börjat duellera med Sirius, jag kastade en väldigt snabb formel mot honom. Han av värjde den samtidigt som jag kastade en annan. Jag stod vid sidan av Bellatrix. Vi dullerade vilt. När ännu ett högt knall hördes. Ännu en gång hade Dumbledore kommit dit. Voldemorts ansikte blev ännu vitare och helt plötsligt började Dumbledore prata. "Det var dumt att komma tillbaka Tom." Han föste Harry åt sidan och tog över striden mot Voldemort. Voldemort transfererade sig tillsammans med alla andra dödsätare, och plötsligt var det så kusligt tomt igen. Sirius stod och stirrade mot mig. Jag hade sänkt trollstaven, ja, till och med skjutit in den i sidenärmen igen.
De flesta gästerna satt runt det runda bordet igen, Dumbledore var mitt uppe i ett samtal med Fenixorden, vilket jag inte riktigt kunde förstå, både Snape och mamma var med i. Mina systrar satt runt om på bordet, och hade något litet samtal med grannen. Min blick svepte mot Harry, Ron, Ginny och Hermione, Ron och Ginny hade fått tillbaka deras vanliga orange håriga ansikten, med dem satt Fred och George, alla var vi för minderåriga för vårt eget bästa. Jag tittade äcklat på folket omkring mig, blodförrädare, halvblod, och i vissa fall smutsskallar, varje gång Hermione försökte fånga min blick snäste jag bara åt henne.
Jaa.. såhär slutar den :P lite långtråkig, men wtf x´D Btw; ((Hmm, du har en stor begåvning, du kan svika lätt, ondskan har du innuti dig, jag tror det är självklart, SLYTHERIN!)) Så nu är det såhär! I 1a delen så står den markerade texten när Nichy blir placerad i Slytherin, ifall ni undrar över något. Det står ju också att hon nästan snäser "Smutsskalle" till Hermione :) ^^, Jaja Therese = Tjatig!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 8 apr 11 - 20:30- Betyg:  | men åh. jag BEHÖVER en konversation mellan Sirius och Nichole. Okej? alltså jag är helt allvarlig, min kropp BEHÖVER höra hur Sirius bryter ihop, drar henne intill sig i en kram och försäkrar henne om att han inte hade någon aning, att han aldrig skulle ha låtit henne växa upp utan en far. JAG BEHÖVER DET - okej? Underbar del och som vanligt tycker jag att historien är bra, lite mer övning i skrivandet och du kommer bli grym!
ha det bäst.
/JvJ | | Ferdos-Lina - 7 apr 11 - 21:51 | | Jag läste dom förra delarna och nu blev det spännande,mejla när nästa del kommer! |
|
|
|
