Gabriel; ..skojj! Jag; javisst för dig! |
där på trottoaren du stod framför mig
när du kalalde mig hora,
där på trottoaren för en vecka sedan.
en gång var vi vänner,
vi blev mer än vänner,
för att sedan tappa allt och fly.
jag kännde mycket för dig vännen,
du var en sån rolig spillevink som fattats.
allt blev fel vi sa inte ett ord.
åter orden började flyta,
som om allt började om,
dock när dina händer kom närmre,
allt föll!
tårarna rann,
för dig?
kanske.
mitt liv kändes fel,
allt jag sa och gjorde blev fel,
det hörde jag från er alla!
en dag jag rättade till allt,
försökte leva med alla,
men då blev jag stan´s hora.
mannen som gav mig det ryktet,
hade inte sett mig,
vänner föll pladask för hans ord om mig.
på skojj?
kankse för er,
men inte för mig.
dagarna gick,
ryktet flöt på,
kände nu bara att jag visste
vilka som var vänner.
men det sårade mig så,
DU kallade mig det,
du har varit min vän,
du hade fått reda på så mycket.
för en vecka sedan,
sa du det din sista gång,
jag gick,
du förstod mig inte.
att du inet ens förstod,
trots jag berättat att vår humor,
inte hör ihop längre.
du är som dem,
jag är som...
jag är bäst!
vänner som du sa
sviker inte.
du svor att inte svika!
gav dig låten,
låten som förklaring,
du visste innerst inne vad jag ville.
det vet jag.
Gabriel,
du sa:
- ..på skojj!
- ja visst för dig!!
dina ord:
- du är den minst horiga tjej jag vet, det var på skoj!
(dem ekar i mitt huvud)
jag vet att du inte menade,
vet att du ångrar dig.
vad händer,
kommer vår vänkap leva vidare?
(trots att vissa sår läker saktare.)
|
|
|
|
