Isolde [4/?] |
Isolde
Mamma öppnade dörren och sprang ut till bilen som kom inkörandes. Jag såg på håll hur hon kramade sin pojkvän Erwin och sedan kramade Simon som såg lite besvärad ut.
Erwin hade mörkbrunt hår och en riktigt snygg solbränna. Han bar ingen t-shirt, säkert bara för att skryta om sina magmuskler. Ibland äcklades jag lite av honom och hans självsäkra sida. Det värsta var att jag hade hört honom ha sex med mamma, jag rös av bara tanken och kunde inte alltid släppa den när jag var omkring honom. Erwin var också väldigt falsk och kunde le och skratta fastän han var på tjurigaste humöret någonsin. Jag störde mig på sådana personer – vad mer finns att säga? Jag gillade inte min mammas pojkvän, det är väl ganska vanligt antar jag.
Sen den där Simon. Han var en riktigt schyst person som man hade kul med. Han hade fått sitt utseende från sin mamma, som tydligen hade dött i någon olycka när Simon var en liten bebis. Han var smal och spinkig, men stark och utstrålade personlighet. Han behövde ingen snygg kropp för att se sexig ut. Hans personlighet gjorde allt. Och hans ansikte! Vad ska man säga? Hur snygg får man vara? Han hade två grönbruna ögon som alltid liksom log och såg lyckliga ut. Hans underbara läppar var perfekta till ansiktet och han visade många tänder när han log. Tänderna var lite sneda och inte direkt perfekta, men det var bara charmigt. Hans lite krokiga näsa var av perfekt storlek jämfört med resten av ansiktet och han hade ett födelsemärke precis under sitt vänstra öga. Håret ska vi bara inte prata om. Det hade en sådan där perfekt ljusbrun hårfärg(inte så där typ grått som vissa har) och han hade lite morgonrufs. Han var en riktig snygging helt enkelt, men vad ska man göra? En låtsasbror är en låtsasbror och en låtsasbror är väl en bror liksom?
Erwin öppnade bagagedörren och mamma dök i för att hjälpa till att bära. Hon skuttade fram och tillbaka och var väldigt hyper. Erwin log mot henne, men jag kunde inte vara säker på om det var ett falskt leende eller inte. Jag fick plötslig lust att bli en varg, de kan se på människan om de ljuger, man känner det i sin kropp. Det var mycket härligare än att bara försöka lita på sin syn, det var hemskt när man visste att det fanns bättre.
”Hej du. Hur har du haft det sen sist?” kom Simon och frågade med ett stort leende på läpparna. Jag log tillbaka, man kunde bara inte låta bli!
”Jag har haft det bara bra. Åh, vad det här kommer bli kul, eller hur?” svarade jag.
”Det kommer att äga!” sa han och flinade, vände sig om och tittade på mamma och Erwin. Jag gav dem också en blick. De hade fått för sig att de skulle ta en liten hångelstund, så mamma satt i bilen och Erwin lutade sig, ja nästan låg, över henne.
”Åh, måste de hålla på så där? Det känns så äckligt, jag vet inte varför men…”
”Erwin blir så falsk när han är omkring Jon och en massa folk. Till och med bara framför dig och mig!” avbröt Simon och suckade. Jag ryckte på axlarna, han var ju ganska falsk. Efter ett tag var jag bara tvungen att fråga:
”Så du menar att han kan vara INTE falsk? Jag trodde det var hans livsstil att vara sådär falsk. Varför är han sådan egentligen?”
”Han är väl nervös, antar jag. Försök att inte tänka så mycket på det. Han har alltid varit sådan. Han slutar väl snart. Annars får jag väl prata med honom om det” sa Simon och log igen. Han hade ett sådant underbart leende att jag glömde att lyssna på vad han sa. Han såg ut att vänta på ett svar så jag log och svarade:
”Mm. Men ska vi gå och säga till dem att vi kanske ska bära in några av sakerna ni har tagit med er? När kommer resten?” Simon ryckte på axlarna.
”Jag har för mig att pappa har beställt sådana där flyttgubbar och en flyttbil, och allt var färdigpackat när vi stack från lägenheten. Så… Jag antar att de kommer med grejerna snart” svarade Simon och började gå mot bilen där mamma och Erwin fortfarande hånglade. Jag gick strax bakom Simon och harklade högt när vi närmade oss.
Mamma gav mig en förvånad blick och gav sedan Erwin en lätt knuff för att kunna resa sig upp. Hon log mot både mig och Simon.
”Ja, vad är det?”
”Ska vi inte bära in sakerna?” undrade Simon. Erwin och mamma gav varandra blickar som jag inte riktigt kunde tyda(åh, varför kunde jag inte vara ett djur?).
”Ehm, det kan väl vänta lite eller vad tycker ni?” sa Erwin och tvingade sig att se på mig och Simon i stället för på mamma.
”Ja, ni kanske kan gå ut och hitta på något medan jag och Erwin… Eh…?” mamma försökte febrilt komma på något och gav mig en nervös och ursäktande blick.
”Fixar lite för maten” avslutade Erwin hjälpsamt för att dölja att de skulle ha sex. Båda två tittade ner i marken och sedan på varandra med kärleksfulla blickar. Jag himlade med ögonen.
”Ja, vi kan väl hitta på något, Isolde? Du kanske kan visa mig lite hur det är här? Eller vad tycker du?”
Jag ryckte på axlarna och mumlade fram ett ”visst” innan jag drog iväg honom från mamma och Erwin.
Hoppas ni gillade det :D
// Johanna - Belcane
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 7 apr 11 - 18:19- Betyg:  | | riktigt bra! gillar den här mer och mer! :) Mejla nästa! :) | | Edwin82Therese98 - 7 apr 11 - 18:00- Betyg: | Jättebra! :) Förlåt för att jag inte märkte den igår
för trött antagligen! Men ändå bra!
Kan inte hitta något som stör mig.
Styckeinledning har du när det lixom skiftar scen,
samtalsämne, :) | | mizzkitty - 6 apr 11 - 17:22- Betyg: | | Väldigt bra del :), fortsätt gärna :D. |
|
|
|
