~ Lär det någonsin sluta? |
Nu kryper smärtan in i hjärtat, det stramar åt det så hårt. Jag hittade pappret bland mina saker, jag fällde en tår för det känns som flera år. Slumpvis hitade jag bilden sparad på min blogg - det öppnade upp mitt sår. Olyckligtvis råkade jag se att det fanns mer & fler. Nu sitter jag här i min ensamhet & försöker samla ihop mina tårar, plåstra om mina sår trots att allt jag vill är att hoppa på nästa tåg.
|
|
|
|
