Försvinner i ett regn. |
Regnet smattrar hårt på fönstret, det är dags nu.
Han reser sig från sin stol placerad framför hans dator, som ger ifrån sig ett lågt surrande ljud. Skuggan som kastas igenom rummet är snabb i hans långsamma rörelser, han packar ner saker i en ryggsäck. Så, klar här. Ut i hallen där han med sega rörelser tar på sig slitna skor, en svart rock och drar sin stora luva över huvudet. Han ler.
Dörren ger ifrån sig ett tyst gnällande ljud när den unga mannen öppnar den.
Ute öser regnet ner och färgar marken mörkare, han går ensam mot sin destination. Ingen är ute. Det är som om döden vandrat genom staden. Framme, ryggsäcken lägger han på mossan muren är klädd i.
Han väntar, tillsammans med regnet. Det dröjer en stund. En hand landar på hans axel och han vänder sig om.
En kvinna, minst lika ung som han själv ser på honom med genomträngande ögon. Hennes blick säger allt, han ler återigen och nickar. Kvinnan går nära honom, lägger luvan på hans rygg. Hon stryker ömt hans kind och lägger sina läppar på hans hals.
Tänder vassa som rakblad skär i honom, bryter upp minsta lilla de möter. Röda floder bildas och leker längst sin väg.
Datorns varma ljus dör, rummet mörknar. Försvinner i ett regn.
|
|
|
|
