På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Flickan (30)

Nu äntligen har del 30 kommit! Jag är så glad för att det är så många som gillar den här men som jag har sagt tidigare så är det ganska svårt att komma på något att skriva om i alla delar!
För alla som har glömt allt som har hänt så kan jag rekommendera att läsa dom senaste (eller alla) delarna igen eftersom den här delen liksom börjar mitt i allt! Läs nu! :)

Hugos perspektiv

- Herre gud! Är det ända som kommer från morsans mun.
Jag sätter mig ner på Gabriellas säng.
- Gabriella gå och duscha, Hugo du klär på dig! Jag ska ringa några samtal! Säger morsan och försvinner ut ur rummet.
- Vad har jag gjort för att förtjäna det här? Hör jag Gabriella säga.
Jag lägger min ena arm runt henne och stryker med handen upp och ner för hennes rygg.
- Ingenting! Säger jag, jag vet inte vad jag ska säga.
Gabriella vänder sitt huvud och tittar på mig.
- Något har jag gjort, varför skulle dom annars göra såhär mot mig? Frågar hon.
- Jag vet inte Gabriella! Säger jag.
Hon reser sig upp och börjar ta fram rena kläder. Själv går jag in till mitt eget rum och klär mig. Boxer, ett par mjukisbyxor och en t-shirt. Jag rufsar om i håret med handuken innan jag går ner.

Där nere står morsan med telefonen vid örat. När hon ser att jag kommer pekar hon mot tv-rummet och jag antar att hon vill att jag ska gå dit. Jag gör som hon vill och startar tv:n. Det finns inte så mycket på tv så jag kollar på nått tråkigt program om djur.

Jag hör steg i trappen och jag antar att det är Gabriella. Jag går ut i hallen, jag hade rätt det är hon.
- Har du pratat med Katarina? Frågar hon.
- Nej, hon pratar fortfarande i telefon.
I och med att jag säger det öppnas dörren. Jag ser hur Gabriellas kropp stelnar till och blicken i hennes ögon förändras. Jag vänder mig om, rädd för att se vem det är som står där. Det är en kille, har ser förbannad ut och stirrar på Gabriella. Jag ser att det är Jonas, som jag träffade första kvällen Gabriella var här.
- Helvete! Säger jag tyst.
Jag hör steg från köket och snart ser jag morsan stå i dörröppningen med telefonen mot örat. Hon säger något som jag inte hinner uppfatta och sedan lägger hon på.
- Så, det är här du är! Säger Jonas, fortfarande med blicken fäst på Gabriella.
Gabriella svarar inte, jag hör hur hon andas fortare och jag vet att hon är rädd.
- Vem är du? Frågar morsan.
- Jag är här för att hämta hem min syster! Säger han.
- Åh, hon finns inte här! Säger morsan lugnt.
- Hon står ju för fan där! Säger Jonas och börjar komma mot mig och Gabriella.

Gabriellas perspektiv

Jag ser honom komma mot mig, helt plötsligt stannar han. Katarina håller i hans ena arm.
- Om det är din syster du letar efter har du kommit fel, det där är min dotter! Säger hon.
- Jag ser väl för fan att det är min syrra! Säger Jonas.
Han sliter sig ur hennes grepp och går närmare mig och Hugo. Mina ben är stela och jag vet inte hur jag ska använda dom. Hugo tar tag i Jonas när han kommer. Jonas sliter sig än en gång ur greppet men den här gången höjer han knytnäven och tänker slå. Jag vet inte hur jag gör men helt plötsligt står jag mellan dom . Det smäller ganska rejält och jag känner en otrolig smärta. En smärta som får mig att falla till golvet. Jag hör ett skrik och sedan blir allt svart!

---------------------------------------- ---
Så vad tycker ni nu då? Kommentera!

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7)

Zweetisen - 29 apr 11 - 18:18- Betyg: