Nicholes Life HP-FF (Del 9) |
Hallå Hallå! Här är del 9 då, skäms på er som inte kommenterar! -_- Fortsätter inte med förtexterna nu ;) Bara för att den sista slutade VÄLDIGT spännande ;)
Min personlighet, eller mitt utseende?
NICHOLE!
Jag gick med kofferten i min hand, på vägen ner till Hogsmeade, jag skulle ta tåget hem till London under Höstlovet.Harry, Ron och Hermione skulle få komma på ett vilkor. Harry skulle ta med sig ... Tramptass? Jag skulle förvandla dem och familen Weasley till familjen Selectia. Jag hade jobbat varje helg med att göra en bakgrund för dem, som såg ut såhär: En renblods familj från Rumänien, de hade vampyr bakgrund och var inte välkomna på många ställen. - Egentligen är det sammanfattningen. Deras utseende skulle vara blekt, de skulle alla ha en svart/röd hårfärg och de skulle vara rika, och snoffsiga. Ingen skulle tänka på dem som Weasleys. Jag kom just fram till tågstationen där loket stod med sitt fluffiga moln av ånga och väntade på att eleverna skulle stiga på. Jag hade övat Mutatio Vultus besvärjelsen på Ron, Hermione och Harry flera gånger vilket inte hade gått särskilt bra de första gångerna, men jag hade till slut lärt mig. Jag var stolt över den familj jag skapat. "Ska du ha något från Godisvagnen, Nichole?". Frågade Harry och väckte mig ur mina tankar. "Visst", säger jag så muntert jag kan. Fast jag fortfarande sitter och tänker. "Du då Ron?" fortsatte Harry. "Japp!", Hermione instämde.
Hermione öppnade sin handväska och tog upp en burk ur den. Jag stirrade med stora ögon på den när jag upptäckte en skalbagge bland löven i burken. "Vad är det där?" frågade Ron innan jag hann fråga. Hon kollade sig misstänksamt omkring, reste sig upp och stängde dörren till vår kupé. "Det här är ragatan som ständigt skrev i The Daily Prophet förra året om den magiska trekampen." förklarade Hermione. "Så... Det är Rita Skeeter?... Är hon en Animagus?" frågade Harry. "Ja, och jag har dessutom förhäxat burken med en anti-kross formel. Vilket gör att hon inte kan förvandla sig till människa igen, förklarade Hermione. Fan va smart man kan vara då!? ”Hon har lovat att inte skriva på ett helt år. Tja, hon kan ju inte precis göra något åt det ändå," fortsatte hon och tittade menande mot burken. Jag lutade mig bakåt och blickade ut genom fönstret. Det regnade. Regnet studsade mjukt mot rutan och utgjorde ett lätt ljud. Jag blundade några sekunder och somnade.
"Nichole... Nichole... NICHOLE! vi är framme nu!" Ron stod över mig och försökte väcka mig. Vilket han just hade lyckats med. "Ja, ja! Jag kommer" sa jag och reste mig fort upp. Jag tog ner min koffert från hyllan ovanför och försvann ut ur kupén tillsammans med Ron, Hermione, Harry och Rachel. Månen lyste, stjärnorna glänste och en kylig bris drog förbi och trots att det regnade, var det underbart.
Jag for med handen ner till de långa läder skorna jag hade på mig och drog upp min svarta trollstav. Min blick for mot en av toaletterna på den mugglarfyllda perrongen och nickade menande åt det hållet. De följde raskt efter mig in dit. Jag tryckte in kofferterna, stängde dörren och låste den med en lätt snärt med min stav. "Okej, ställ upp er framför era koffertar" sa jag ivrigt och drog upp ena tröjarmen, (jag kunde inte riskera att göra det samma med den vänstra.) Jag fokuserade mig på först Rons utseende. - Davile Selectia, kort svart/rött hår, lång, inga fräknar och väldigt blek. - "Mutatio Vultus!" Mumlade jag och snärtade till med staven, efter någon minut stod det Davile även på hans koffert! Nu skulle det bli desto svårare. Jag hade svårt att gömma Harry´s ärr, men det hade funkat efter nästan tjugo försök. - Kort svart/rött lockigt hår, väldigt blek och lite längre än Ron var Harry´s nya utseende. Hans namn var nu Fele Selectia, vilket också stod på hans koffert efter de uttalade orden. - Hermione såg misstänksam ut när jag höjde staven och riktade den mot henne, men hon rörde inte en min. - Dissy Selectia, långt svart/rött hår, blå ögon och blekt ansikte. - "Mutatio Vultus," uttalade jag en sista gång innan hennes nya namn stod på kofferten.
Några minuter senare lite längre bort från den mugglarfyllda perrongen stod familjen Weasley (förvandlade) och väntade på oss. Jag ställde Ron, Hermione och Harry bredvid dem. De såg verkligen lika ut. Det var en hund med som jag föreställde mig var Tramptass. Hunden kollade med en skum blick på mig. Jag kunde inte förstå vad blicken ville säga, bara att den ville säga något. Jag vände mig om och började gå mot en skugga längre bort på gatan. Väl framme vid henne med hela samlingen såg jag att det var min äldsta syster, Catrine. Hennes blonda hår var som alltid långt, glänsande och hennes ljusblåa ögon var vackert klara i mörkret. Jag log mot henne när jag gick fram och kramade om henne. "Ska vi transferera oss nu då?" frågade hon skarpt när hon gick fram i ljuset av en gatulampa. Nu såg man hennes siluett bättre. Hon hade en lång läderkappa, höga klackar och ljust rosa läppar. "Ta tag i min hand Nichole", sa hon skarpt. Jag gjorde som jag blev tillsagd. "Bilda sedan kedja för att alla ska komma med i transfereringen. "Jag tog ett hårt tag om Hermiones hand och hon tog Ron´s hand i sin. Jag fick en känsla av att vilja spy när jag äntligen träffade mark igen.
Där framför mig låg den svarta Herrgården. Jag började sakta gå uppför den vita gången med hopen av människor efter mig. Försiktigt öppnade jag den stora ytterdörren och klev in. Ned för den långa svarta trappan utav marmor flög en svart korp. Någon meter ovanför marken förvandlades korpen tillbaka till sin vanliga form, mamma! Hon bar en lång långärmad, svart klänning som satt som slimmad på henne. Hennes hår var som vanligt inte uppsatt utan bara rakt, långt och svart. Bakom henne dök en annan dam upp. Bellatrix Lestrange! Hennes hår var stort, halvlockigt och hennes ögonlock var tunga och bildade ett lila streck nedanför ögat. Hon var vacker men såg just nu helt sinnesjuk ut. Min blick for runt i det kala rummet som för det mesta var svart. Några enstaka tavlor på väggarna och dörren till östra flygeln till höger, och dörren till västra på vänster sida. Det såg ut som vanligt kunde man säga. Förutom att jag tyckte mig höra mummel. Jag vände min blick mot mamma igen, hennes blick for över de som stod bakom mig. Catrine gick förbi henne mot västra flygeln, Bellatrix följde efter. När de öppnade dörren och klev in kunde jag skymta ett flertal personer. Min blick vändes automatiskt mot mamma igen när dörren stängts. Hennes blick hade fastnat på någon bakom mig. "Den här vägen" sa hon med en mjuk röst. Hon gjorde samtidigt en gest med sin ringprydda hand mot trappan bakom henne. Jag följde efter henne med familjen Weasleys smala bleka figurer, och den svarta hunden i släptåg.
På övervåningen fanns det en korridor som vek av åt var sitt håll där trappan slutade. Mamma ledde dem åt höger. Den korridoren hade mer än hundra dörrar, tätt bredvid varann, man kunde tro att rummen var lika små som en städskrubb, men de var förhäxade. På insidan var rummen stora och rymde flera personer per rum. Det fanns gästrum för alla som skulle komma. "Era namn står på dörrarna längs den här korridoren" sade mamma och pekade lätt med fingret. Sen for hennes blick mot hopen av människor bakom mig igen. "Skulle jag få låna den där hunden?" frågade hon med en så mjuk röst som möjligt. Jag vände mig om och kollade mot den. Harry blickade ned mot den och hunden upp mot honom. Det gick att urskilja en nickning från hunden och sedan ett svar från Harry. "Självklart" sade han tydligt. Sedan började han och de andra splittras för att hitta sina rum. Själv gick jag åt vänster där mitt rum ligger.
Rummet såg ut som vanligt. Svarta väggar, vitt golv, och vitt tak. Runt om i det mjuka rummet fanns små pergament papper runt om på väggarna, en plansch på Holyhead Harpies, och en på Viktor Krum. Rummet var perfekt. I hörnet stod ett skrivbord och en bokhylla stod vid sidan av den. En säng stod mitt i rummet och en stor garderob täckte en av väggarna. Jag slängde min koffert nära garderoben och mumlade "Locum" pekandes med staven mot kofferten. Locket slogs upp och kläderna började vika sig själva och placera sig i garderoben. Jag slängde min stav på skrivbordet, klädde av mig raskt och slängde mig sedan i min säng.
Jag gäspade högljutt när jag vaknade. Mina ögon for mot klockan högt uppe på väggen den var kvart över åtta. Jag satte mig på sängkanten och kollade mig i spegeln mitt emot mig. Var det verkligen jag? Så trött som den personen såg ut. Sakta reste jag mig upp och gick fram till garderoben. Plötsligt insåg jag vilken dag det var, lördag! Idag skulle de flesta av gästerna komma. Jag letade bland galgarna med klänningar. Den röda dög inte, inte heller den rosa, eller den blåa, eller den turkosa, inte heller den svarta, aldrig den vita, men där! Jag stannade vid en av mina favoriter. En mörkgrön/turkos tajt sidenklänning med en lång vänsterarm. Klänningen gick ända ner till fötterna och satt lite lättare nere vid benen. Den var perfekt för det dumma eventet som mamma hade ordnat. Jag suckade lätt, drog med klänningen och gick ur rummet mot badrummet. Det hördes ett muller av röster från nedervåningen. Förmodligen mötet om hur de skulle göra för att skaffa profetian om Harry från Mysterie Avdelningen på Trolldomsministeriet.
Ungefär en timme senare hade jag fixat iordning mig själv och nu stod jag åter framför spegeln i mitt rum. Mitt hår hade återfått sin naturliga färg, brunt och lockigt. Klänningen passade perfekt och på händerna bar jag ett par vita sidenhandskar. Jag gick med smidiga steg ut ur rummet, suckandes. I trappan mötte jag Ron i sin klädnad, en svart kostym med svarta fluga och vit skjorta under. Jag log mot honom innan jag gick ner. Mina systrar stod på rad. De såg slitna ut efter natten, gick de aldrig och lade sig i tid? Jag ställde mig bredvid dem och försökte hälsa alla de som kom välkomna. De hade med sig portföljer, koffertar och resväskor. Vissa skulle inte bara stanna under en del av eventet, de skulle stanna under hela. Jag synade mina systrar då och då. Våra klänningar såg exakt likadana ut förutom färgen. Catrines var svart, Shanilles var vit och Saras var röd.
Jag visste inte hur många gånger jag sagt ”välkommen” nu. Det var otroligt tråkigt att stå där. Jag höll på att tappa minen, hakan, ja allt som höll mig uppe när familjen Malfoy stegade in genom dörren. Tack och lov så gjorde jag inte det. Min blick var fäst vid Draco som såg perfekt ut just nu. Hans hår var kammat bakåt (inte en slinga ramlade framåt) och han hade en svart, väldigt snygg kostym. Jag välkomnade dem, precis som jag gjort med alla andra. Och jag kunde verkligen ana att Draco skulle ge mig ett brett flin när han gick förbi men han fortsatte bara gå utan att ge mig den minsta blick, var han rädd för något? Min blick hängde fortfarande kvar på honom när Sara slog till mig lätt i sidan. Jag vände mig om och såg på henne, hon var den som flinade brett. "Så det är ditt nya kap syrran?" frågade hon retfullt. Jag mötte hennes blick halvt argt, halvt roat och gav henne ett menande nej.
Det gick en väldigt lång stund sedan gick vi in i den östra flygeln. Där vi skulle serveras all mat innan det väldigt stora eventet. Ett stort runt bord prydde mitten av salen och runt om i salen fanns tavlor, banderoller i silver och ljus lite här och där. Jag gled elegant in efter mina systrar och vi satte oss två och två på var sida om mamma. Hon höll ett långt tråkigt tal, som jag verkligen inte hade någon lust att lyssna på. Istället for min blick runt över det runda bordet. Mat stod överallt och magiska stearin ljus stod lite var som helst på bordet. Min blick fastnade vid Draco och han fångade min blick. Jag vände mig fort bort och slog till Shanille lätt i sidan, hon stönade lågt och tittade menande på mig. Jag log urskuldande mot henne.
Efter ungefär tio minuter var mammas tal klart, alla fick ta för sig av både bröd, vin, sallad, vatten, kött och juice. Det fanns allt helt enkelt. Mamma åt inget av det. Hon åt knappt något, eller vänta... Hon åt ju salladen.
Haha lyckades jag göra den här lång? ;) Kommentarer annars dör jag. MIN syster rättade grammafel å så, och förresten syrran, profetian på Trolldomsministeriet handlar om Harry och varför Voldemort ville döda honom som bebis, och varför han överlev. :) och ni som inte vet, i fjärde boken står det att Rita Skeeter är en skalbagge ju :) Jaja, kommentera nu, annars dör jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Edwin82Therese98 - 31 mar 11 - 17:21 | | Nu lever jag igen ;) <3 | JennnyJ - 31 mar 11 - 12:09- Betyg:  | | ÅH. riktigt, riktigt bra. jag bara väntar på att någonting ska gå snett, eller att Voldermort ska komma, elelr att de börjar prata om Harry och allt så, så att Harry o de andra blir arga och avslöjar sig själva.. maha, min hjärna har redan börjat fundera ut vad som ska hända så det är lika bra att du fortsätter nu, nu, nu så att jag får veta vad som händer och vad som kan tänkas hända mellan Jessica och Sirius, och om alla får reda på att äldsta systern är lucius dotter! MERA MERA! /JvJ |
|
|
|
