2011 -03-18. 17:56 – 2011 -03-19. 12:12(redigerat) |
2011 -03-18. 17:56 – 2011 -03-19. 12:12
Du bodde inte här, och jag hade inte träffat dig förut. Jag hade bara sett dig på bild och konverserat via telefon och msn, Jag hade mötte upp dig tidigare på centralen då du hade åkt i hela 3tim bara för att träffa mig, jag, som du aldrig hade träffat förut.
När jag mötte dig på centralen hade du hade en ganska bredaxlad figur men var inte ett dugg mullig. Du sa inte mycket heller när vi satt på bussen på väg hem till mig. Jag hade gått upp 06.15 så jag var helt utmattad. Även fast jag inte sa något så la jag mitt tunga huvud mot dina axlar, kanske för att jag var trött, eller så var jag bara jävligt kåt av det långa pirret i magen jag haft under dagen. Mamma var hemma och jag presenterade henne.
Jag hittade på någon slumpmässig historia om hur jag hade faktiskt hade träffat henne i verkligheten tidigare. Vi åt, hon åt nästan lika lite som hon sa någonting, men hon var söt. Vi drog upp mot mitt rum där jag förberett med många ljus och rökelser.
Hon la sig tätt intill mig i min säng och vi började prata. Om hennes hemska barndom, om hennes hemska skola och om hennes hemska mamma och pappa. Jag la min arm om henne och tryckte henne närmre, ville trösta så mycket jag kunde.
Hon tryckte sig mot mig, och kom nästan ovanpå. Jag tog ett stabilt men bestämt tag om henne för att pressa hela hennes kroppsvärme närmare mig. Hon gav med sig och av en impuls rördes våra läppar.
Det tog inte mer än en halv sekund innan jag hade hennes tunga i min mun. Jag blev nästan rädd, i och för sig så var det ju inte första gången detta liknande hade hänt.
Kyssen blev någon slags halvhjärtad hafsig en. Det dröjde inte länge för en mamma knackade på med bullar som hon hade värmt i ugnen. Vi bara satt där, med te och var sin bulle i handen.
Jag försökte driva fram något slags oviktigt samtal om diverse saker jag inte tyckte om. Hon nickade bara och instämde med vad jag sa. Sen nästan omärkbart, så blev det midnatt, och vi båda la oss i min säng.
Jag frågade henne om vi kunde sova i samma säng, jag var för trött för att bädda sa jag.
Men egentligen så ville jag bara inte ligga ännu en natt ensam i min extra breda säng.
Jag släckte det sista ljuset och kröp sedan ner under täcket. Jag var rädd, nervös och förmodligen orolig.
Hon åkte lite längre ner i sängen och kramade om mig, la sitt huvud mot mina bröst och kommenterade något om mina snabba hjärtslag som slog 100km/h.
Mitt ben la jag mellan hennes och hon la sitt ben över mina. Hon klamrade sig så nära intill mig att det nästan knappt gick att andas. Jag fick någon slags panik Flashback, började tänka igen.
Inte tänka Clara! Inte skulle jag egentligen börja tänka igen, om detta verkligen kändes rätt, jag skulle egentligen slutat där, slutat och bara släppt tag om mig själv och smekt tillbaka lika mycket.
Men jag gjorde ju inte det, eller jag gjorde inte det i början. Jag började tänka på Sebbe, John, Flourance, Jasmine alla dom där jävlarna som hade legat i min säng och gjort precis samma sak.
Men jag släppte tillslut, tog ett stadigt tag om hennes lår och förde det längre upp mot min kropp.
Hon tryckte sig rytmiskt mot mig och jag visste vad hon väntar på. Så jag gav henne vad hon ville ha, jag sänkte mitt huvud och kysste henne på ett sådant där helhjärtat pulserande sätt.
Min ena hand letade sig upp mot hennes ansikte och strök bort det hår hon hade i vägen. Min andra hand letade ner mot hennes trosor och hennes händer mot mina bröst.
Jag kommer knappt ihåg någonting från när det hände, allt kändes så flummigt, men jag kommer ihåg att hon började andas ivrigare och jag försökte tysta ner henne så att inte mina föräldrar skulle väckas.
Efter Några minuter av nedtystat flåsande och svettiga kroppar, låg jag på min sida av sängen, pustade ut och tänkte
”fan, varför blir det alltid såhär”. Hon la sina armar om mig och både hon och jag somnade kvickt.
På morgonen vaknade jag av att hon smekte mig kropp. Det kändes så obekvämt att veta vad jag hade gjort den natten, jag var ju trotts allt inte kär i henne.
Jag satte mig upp ur sängen och smög ner till det dukade frukostbordet och försökte hålla någon slags vettig fasad uppe.
Jag hörde sedan några tunga fötter och såg dig gå ner för trappan med kläderna på. Vi åt i tystnad, jag pallade inte att åter igen driva på något samtals ämne, vad skulle jag säga?
God morgon, tack för det spontana ångestfyllda sexet igår. Det var jättejobbigt, eller inte så mycket då kanske, men nu.
Eller varför inte?
God morgon, jag är inte kär i dig, jag har ett desperat ångestfyllt behov av mänsklig närhet. Tack för att du kom, du kan åka hem nu.
Jag visste ju att jag var tvungen att genomlida en ensam kväll med henne igen, jag hade ju bjudigt in henne till söndag. Tillslut så kunde jag inte orka med tystnaden och frågade något om hon ville ha mer mat och om allt var okej.
Hon svarade att hon var mätt och att allt var i sin ordning. Det var inte mycket hon sa, men det låg någon slags charm över hela hennes tal och kroppsspråk.
Jag städade undan frukosten och ställde ner min tallrik i diskmaskinen. Efter det drog jag upp till mitt rum för att fixa mig själv medans hon tog sig en dusch.
Jag hade precis kollat runt på olika aktiviteter man kunde hitta på i centrala Göteborg när jag återigen hörde hennes steg upp för trappan.
Dom var ännu tyngre än förut och hon kom upp med gråt i halsen.
Det visade sig att hennes syster där hemma hade försökt att begå självmord och var just nu inne på akuten.
Jag omfamnade henne och sa att jag fixade buss direkt mot centralen så hon kunde ta tåget hem.
Vi satt den långa bussresan på väg till centralen helt tysta, jag höll hennes hand rätt hårt. Hon skulle ta närmaste tåget tillbaka hem och jag tänkte att jag kanske borde säga något, eller på något sätt visa hur mycket jag ogillade situationen, hur jag ville samtidigt säga att jag inte alls var kär i henne eller ville ha en slags relation med henne. Men det kunde jag ju inte säga, inte skulle jag bryta ner henne ännu mer.
När vi var framme på centralen gick vi förbi dom långa folkmassorna bredvid oss. Jag tänkte att alla som stirra säker tänkte att jag måste vara homosexuell, men dom kunde ju omöjligt gissa vad jag hade gjort den natten.
Eller varför jag höll henne så hårt i handen.
Sedan köpte hon sig en biljett och jag kunde se hur hennes långa fingrar skakade mot plattan på biljettautomaten. Jag kunde sedan se en tår falla ner för hennes kind och hon brast sedan ut i gråt, ramlade ner och jag greppade henne med mina armar för att hon inte skulle skada sig. Jag gav henne sedan ett stort omfamnande och rotade fram ett paket druvsocker i min väska. Jag visste egentligen inte hur man skulle göra när man tröstade någon som grät eller bröt ihop. Jag frågade upprepande om det var något jag skulle hjälpa henne med eller om hon ville något speciellt innan hon åkte.
Hon svarade med en klump i halsen ”nej det går bra” men ville gärna ta en cigg innan hennes tåg avgick. Ciggen tog slut nästan lika snabbt som den tändes och hennes tåg skulle avgå. Hon ville stanna längre och gav mig en blick fylld av sorg.
Jag gav henne ett kraftigt omfamnande och fick sedan en kraftig kyss som respons.
- Hejdå.
- Hejdå…
Det va nog dom mest omtumlande 18timmarna och 8minuter i mitt liv.
|
| Kommentarer | | ICAkasse - 8 apr 11 - 21:27 | Jätte bra skrivet :) Får nästan ångest
av att bara läsa det OwO vet inte varför O_o |
|
|
|
