Isolde [3/?] |
Isolde
Jag älskade när mamma var lycklig, det fick mig på så glatt humör. Skålen med jordgubbar stod på bordet på altanen och såg riktigt inbjudande ut så jag gick fram till den, stoppade ner min hand och kom upp med några stora jordgubbar jag genast slukade. Det smakade riktigt sött och gott. Jag blundade för att på riktigt känna den goda sommarsmaken och började sedan lukta för att känna den goda sommardoften. Havet luktade tillsammans med lövskogarna och det nyklippta gräset alldeles underbart och jag kunde inte låta bli att le.
”Och vad står du och tänker på som ler så stort?” undrade mamma glatt som kommit smygande bakom mig.
”Jag tänker på sommaren, det är så härligt här” svarade jag och öppnade ögonen för att se mamma i hennes vackra klänning. Hon gjorde en liten pose och väntade på vad jag skulle säga. Klänningen var kanske lite tajt men det blev riktigt snyggt när man fick se hennes kurvor.
”Snygging!” utbrast jag glatt.
”Tack, jag känner mig verkligen snygg för en gångs skull. Jag känner mig så lycklig, gör inte du det?”
Hon gav mig ett leende av guld och satte sig ner på trästolen bredvid bordet. Jag satte mig mittemot henne.
”Mamma, är du lycklig är jag det. Såklart!” sa jag lugnt och gav mamma ett leende(jag kunde verkligen inte sluta le!).
”Tycker du att det är en bra idé det här då?” undrade mamma och gav mig en orolig och besvärad min. Hon tänkte för mycket på mig. Kunde hon inte bara vara lycklig när hon väl var lycklig, i stället för att bry sig om jag var lycklig?
”Mamma, vi har redan pratat om det här. Jag tycker det är en jättebra idé” svarade jag och började pilla på en träflisa i bordet. Mamma tittade ner på min hand och sedan in i mina ögon.
”Ja, du säger ju det. Men det kommer inte vara lika fritt för dig nu längre. Du kan inte bara flyga in som du gjorde idag, förstår du? Då kommer de börja misstänka något. Men jag har tänkt lite… Skulle du inte kunna vara en hund liksom? En hund som får gå lite som han vill?”
”Men mamma, hur går det när de har hunden i koppel och sen ropar på mig?” undrade jag och flinade. Mamma var så gullig som försökte hjälpa till.
”Nej, just det. Det går ju inte” sa hon och suckade högt.
”Mamma, du får väl säga att jag vill vara mycket för mig själv för att utforska, och så får du se till så ingen följer efter. Vi har mitt fönster öppet hela tiden så jag kan ta mig in och ut som fågel, det går väl bra?”
”Åh, varför kan du inte bara vara människa? Så farligt är det väl ändå inte?”
”Jo. Att vara ett djur är så mycket givande, det vet du ju mamma. Åh, vi har ju redan pratat om det här! Jag orkar fan inte prata om det nu”. Jag reste mig upp. Mamma reste sig också upp och tog min hand. Hon drog handen till sig och gav mig en stor kram.
”Gumman, svär inte. Det låter så fult när det kommer ett svärord från en sådan vacker människa som du. Jag respekterar att du inte vill vara så mycket hemma, men försök vara hemma så mycket som möjligt nu i början, okej?”
Jag suckade och kramade henne tillbaka.
”Jag ska försöka. Jag lovar mamma”
”Så får vi prata mer om detta en annan gång, för det är viktigt för mig att du är lycklig vet du” sa mamma och klappade mig på kinden. Jag ville inte ha någon klapp men lät henne klappa mig i alla fall. Hon fixade till min frisyr lite och log sedan.
”Du är riktigt fin, det vet du va? Världens finaste unge”
”Jaja, mamma” sa jag och skakade av mig hennes händer. Det var så jobbigt när hennes känslor kom på tal, jag hatade att prata om sådant. Mamma visste det så hon släppte mig och såg sig omkring, vinden blåste hennes hår bakåt och hon kisade med ögonen. En bil åkte längs grusvägen som ledde till vårt hus. Mamma och jag gav varandra uppjagade blickar och började sedan rusa in i huset och fixa minsta saker som behövdes fixas innan vi kunde välkomna de vi väntade på.
Hmm, vilka väntar de på kan man kanske undra? Det får ni veta till nästa gång, och nu fattar ni kanske lite hur historien kommer att leda..
Vad tycker ni? ;3 Glöm inte kommentarer, fråga vad du vill och kom gärna med skrivartips eller vart historien ska leda osv osv. :D
// Johanna - Belcane
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Eme_96 - 29 mar 11 - 18:58- Betyg:  | | jag har börjat fatta nu! ;p Tycker att det är lite konstigt att hon kan förvandla sig till olika djur men lär väl fatta bättre sen! (a) Ska definitivt fortsätta läsa! Mejla! :) | Edwin82Therese98 - 29 mar 11 - 13:54- Betyg:  | Jättebra!
Tänk på stycke indelning bara :)
Lite lättare att läsa då ;)
Men jag tror jag börjar fatta en grej.
Hon kan typ förvandla sig till djur?
Eller är hon djuren? :S
Mejla nästa :D
Har inget att klaga på annars. <3 |
|
|
|
