Vem försöker du lura? [21] |
(Ja, ser man på, blå text!) Tänkte att det kan underlätta om jag skriver med en annan färg ifall jag skulle få för mig att göra ännu ett inlägg från Anton igen.
Här kommer i alla fall 21a delen, ut Antons perspektv, och jag hoppas att ni gillar den! :)
Tack för alla fina kommentarer, det peppar och får mig att fortsätta! :)
Anton
Jag lutade mig lite lätt mot insidan av fönstret bredvid mig och vred huvudet mot Jenny. Hennes svarta hår låg mjukt över hennes smala axlar och hennes ögon var fästa på något framför bussen, jag visste inte riktigt om jag brydde mig om exakt vad det var hon iakttog, men så länge hon inte märkte att jag halvstirrade på henne var jag nöjd. Okej, det var rent önsketänkande att jag skulle komma undan obemärkt med att kolla på henne. Precis när jag tänkte att hon hade en otrolig uppfattningsförmåga vände hon sina isblå ögon mot mig och jag rös av välbehag. Jag tyckte om när hon tittade på mig, gillade att hennes blick vilade på mig och ingen annan.
”Det är oartigt att stirra” konstaterade hon i en ton som utifrån kunde ses som kall och frånstötande, men med det lilla leendet på hennes spruckna läppar var det mer som att hon skämtade.
Jag gav henne ett snett leende och kunde inte riktigt bestämma mig för vad jag skulle svara på det, så jag förblev tyst och såg in i hennes ögon istället. Redan första gången jag såg henne på ICA hade hon varit speciell för mig, även om jag kanske hade ett underligt sätt att visa det på. När jag insåg att vi skulle gå i samma klass hade mitt hjärta skippat lite för många slag men jag hade lyckats gömma det, dessutom hade hon varit för koncentrerad på något annat för att märka min lilla svacka av positiv förvåning. De här dagarna i fjällen hade varit obetalbara och jag visste att jag skulle ge väldigt mycket för att återuppleva dem. Även om hon inte sade något om det, inte jag heller, så hade vi kommit varandra mycket närmre under de här dagarna. Vi pratade inte så mycket och det hade besvärat mig väldigt mycket i början, men så hade jag helt enkelt förstått att hon inte pratade värst mycket över huvud taget. Det är ganska skönt när jag väl tänker på det; slippa fylla obekväma tystnader med harklingar och struntprat, egentligen.
Ett högt brummande och vibrationer från mitt säte lät mig veta att bussen hade startat, och jag kastade en blick utåt bara för att se stugorna försvinna och ersättas med vit skog.
Jag ville inte erkänna det, men jag var rädd för att saker och ting skulle förändras när vi kom tillbaka, att antingen Jenny eller jag skulle falla på grund av trycket, och jag visste att om jag väl föll fanns det inte en chans att jag skulle klara av att komma tillbaka till det här. Anledningen till att jag bytt klass sista terminen var nämligen inte oprovocerad, jag hade inte gjort det för att jag ville utan för att jag varit tvungen.
”Anton! Kolla på henne, så förbannat jävla het…” ekade Linus röst i korridoren och jag flinade brett mot honom.
”Han kan inte ha en chans på henne, hon är ju helt klart en tia” utbrast Hampus och stirrade efter den brunhåriga tjejen som passerat oss.
Det blev tyst i gruppen av killar som stod samlade runt mig efter att Hampus, den nya killen, uttalat sig. Alla stirrade tvivlande på honom, och till och med lite medlidande sökte sig in i var och varannan blick.
”Anton kan få vilken tjej som helst. Jag har sett det” sade Linus, både med stolthet för att vara min äldsta vän, och ett sting utav avundsjuka för att han blev utklassad själv.
Jag lade huvudet lite lätt på sned och lät ett nonchalant leende prägla mitt ansikte för att sedan koncentrera mig på Hampus och så slog jag ihop händerna i en uppgiven gest.
”Jag antar din utmaning” sade jag och drog en hand genom håret.
Hampus såg frågande på mig och jag ställde mig upp för att börja gå mot tjejen, för att bevisa att jag kunde få vem jag än ville ha. Hampus såg förvirrat på mig och rynkade pannan.
”Men… Pauline då…?” frågade han osäkert och Linus gav honom en förlöjligande blick, som om att det kunde varit det dummaste han kunde kläckt ur sig.
Jag vände mig om och höjde på ögonbrynen.
”Vad är det med henne?”
Hon var min flickvän och även den populäraste tjejen i skolan, men bara för att hon var med mig. Jag kunde hur lätt som helst få henne att sjunka till botten, kunde få henne att förlora alla sina så kallade vänner och ruttna i botten av ensamhet. Jag tyckte hon var bra att ha om jag träffade en tjej jag ville neka, hon var bra för att hon regelbundet kunde ge mig sex, hon var alltid tillgänglig och ganska korkad egentligen. Det enda jag behövde göra var att låtsas att jag lyssnade på henne ibland, charma henne om hon var ledsen och helt enkelt fortsätta vara populär. Hon var min för att hon såg bra ut, hon visste hur det gick till och sade aldrig något om när jag flirtade med andra tjejer eller någon sade att jag hade varit otrogen. Hon var för rädd för att falla helt enkelt.
”Du kan väl inte… du tänker väl inte…?” frågade han, nästan misstroget, och jag ryckte på axlarna.
”Watch me”
Jag hade fått tjejens nummer efter bara några minuter, och efter några veckor krälade Hampus i leran. Han hade gått emot oss när vi försökte få honom till att börja röka, till att börja supa med oss på kvällarna och såra tjejers känslor. Han var för vek, tyckte jag då, han var för mesig, var vad vi alla sa. Det började som all mobbning, och slutade i katastrof.
”Håll i honom då!” röt Linus röst och Daniel gjorde som han blev tillsagd, spände fast Hampus armar bakom hans rygg och höll fast.
Jag stod framför Hampus och gav honom en iskall blick.
”Vem fan tror du att du är?” spottade Hampus fram och jag lade huvudet på sned.
Trots att han visste att jag skulle slå honom, att jag skulle få honom att må riktigt pissigt verkade han vilja vara upprorisk till hans sista andetag. Han verkade vilja visa att vi gjorde något fel. Jag nickade kort åt Linus som gick upp bredvid Hampus, tog tag i hans blonda hår och drog i det så att hans ansikte var riktat mot mig. Mina ögon borrade sig in i hans, men till min förvåning såg jag ingen rädsla där, såg bara rent hat. Intressant.
”Jag är den som styr här omkring. Saker går till på mina villkor grabben. De som förstör ordningen förtjänar att straffas” sade jag och satte min hand under hans haka, men han vred undan huvudet med en våldsam rörelse.
Jag såg uttråkat på honom och drog en hand genom håret, sedan knöt jag den, lät den hitta rätt bana och kort efter att jag samlat all styrka där hördes en smäll som fick Daniel att backa ett halvt steg bakåt, med Hampus i händerna.
”Helvete Anton, vilken fullträff” utbrast Linus förundrat, och jag drog upp ärmarna på min svarta skjorta utan att kommentera vad han just sagt.
Det rann blod ur Hampus näsa, men han var fortfarande vid medvetande och spottade upproriskt mot mig. Jag himlade med ögonen, trodde han att det skulle göra saken bättre? Nästa slag träffade honom i magen, slaget därefter fick hans högra ögonbryn att spricka.
”Vad var det nu du sa igen…?” frågade jag tätt intill hans öra, och jag hörde hur han andades tungt och samlade styrka för att svara mig.
”Du är… en förbannad… jävla idiot” fick han ut och jag skakade lite på huvudet.
Jag höll upp hans hängande huvud med ena handen, slog till honom över käken och såg hur han kvävde en suck av smärta. Än en gång lade jag huvudet på sned, sedan måttade jag ett sista slag mot hans revben och i och med det slaget släppte Daniel taget om honom och han föll ner på marken, spottandes blod och kippandes efter andan. Daniel och Linus fnös roat åt honom, som om det var rätt åt honom, men blicken jag fick av Hampus fick mig att må illa, och jag vände snabbt om för att gå hem och lämna honom där.
Dagen efter började hysterin som slutade med att jag blev avstängd från skolan. Fler personer vars liv jag förstört berättade sina historier som jag var tvungen att lyssna på, och det fick mig att må riktigt dåligt. Jag hade spytt när jag väl kommit hem, duschat i tre timmar och försökt få bort allt det där smutsiga, utan att lyckas. Jag rös ofrivilligt till och drog ner ärmarna på min munkjacka. Plötsligt kände jag en hand på min överarm, och jag såg att Jenny iakttog mig oroligt.
”Är du okej? Det ser ut som om du ska spy eller något” sade hon med sin tunna röst och jag nickade.
”Det är lugnt, blev bara lite åksjuk” ljög jag nonchalant och log lite snett mot henne.
Hon verkade inte vara övertygad av mitt svar, men lät det vara och jag andades ut. Vad skulle jag göra om Jenny någonsin fick reda på mitt förflutna? Vad skulle jag göra om hon fick veta vad jag hade gjort mot så många, så många som hon skulle betrakta som sig själv? Hon kanske skulle få för sig att hon var något slags projekt för att motarbeta mitt skuldmedvetna samvete, men det var hon verkligen inte. Jag hade bara försökt komma in i klassen utan att bry mig om annat än att vara schysst, att bete mig som jag önskar att jag alltid gjort. Hon råkade ha gått i den här klassen och jag ville tro att ödet fört oss samman på ICA. Jag kunde inte bestämma över hur jag kände för henne, men jag tvivlade å andra sidan på att hon tyckte om mig som mer än vän, om ens det. Det var svårt att lära känna någon på riktigt, det var svårt att ta sig inför en persons skal om denne inte var populärsjuk och ytlig.
Jenny måste vara den svåraste människan att lära känna.
Det hade gått några timmar nu, och jag kliade mig i ögonen. Jag var skittrött, men jag hade aldrig kunnat somna i rörande fordon, inte var det annorlunda nu heller. Både jag och Jenny satt med hörlurar över öronen och musik strömmande genom våra kroppar, vi hade inte snackat speciellt mycket men kollat om den andre var okej lite då och då. Nu kände jag plötsligt hur något tungt lutades mot min axel och samtidigt som jag förhindrade en impuls att rycka till såg jag ner på Jennys svarta hår. Lite osäker på om jag skulle lägga en arm runt henne eller inte, så lyckades jag bestämma mig för att inte göra det till en början. Jag lutade huvudet mot fönstret och såg ut på de förbipasserande landskapen.
Efter en halvtimme eller så började min arm att somna, och jag lade lätt en arm över hennes axlar. Det gjorde mig varm inombords att på något sätt sitta såhär med henne. Hon var uppkrupen mot mig och medan hon sov kunde jag erkänna för mig själv att hon nog inte varit vackrare. Så fri och så oskyldig. Jag kunde knappt förstå att jag förtjänat någon slags tur i närheten av den här.
Att ha träffat Jenny måste vara det bästa som hänt mig.
Drop a comment :)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Nea96 - 1 apr 11 - 20:48 | | guuuuuuu va bra!!!! tack för att du mejlade, gör det gärna nästa gång också! :D | gillardig7 - 1 apr 11 - 16:32- Betyg:  | Jag älskar Anton mest nu, det måste bli Jenny & Anton, tillslut. D;
Mejla nästa! | | sztiz - 29 mar 11 - 16:39- Betyg: | | Yeye Goo Anton!! Mejla?! | | blackgirl - 28 mar 11 - 21:12- Betyg: | hejar mer på att det blir Anton och Jenny och inte Jenny och Carl.
jag gillar inte carl bara vet inte varför men han ger mig en äckelkänsla ärligt talat
så go go anton ^^ | | SingingAries - 28 mar 11 - 19:48- Betyg: | Gärna mer ur Antons perspektiv, speciellt om han vet något om Jenny och Carl. Rätt så intressant att veta.
Mejla gärna nästa! | | Sabbe_sabbe - 28 mar 11 - 19:39- Betyg: | | gasj gillar anton 1000 ggr mer än carL! MEJLA! | | Edwin82Therese98 - 28 mar 11 - 18:18- Betyg: | Aww, ELAKA ANTON! Men tycker det känns bra att han fick skuldkänslor över det.
Men annars var den som vanligt bra!
Gullig i slutet :)
Mejla som vanligt nästa! | | Samme15 - 28 mar 11 - 18:03- Betyg: | riktigt bra, skriv gärna fler delar ur Antons perspektiv :)
mejla nästa |
|
|
|
