Nicholes Life HP-FF (Del 7) |
Yo, ska försöka skriva längre delar, ^^, Men vill lixom, ha typ en vecka i varje del, och inte lixom gå från t.ex höstlovet - jullovet på en del :) Då blir det en kort historia, men hoppas ni gillar denna :D ( En riktigt rolig grej, handlar om typ Harry Potter se länken - http://www.damnlol.com/do-you-even-go-here-1191.ht ml eller http://www.damnlol.com/i-agree-with-snape-64.html (lika roliga båda två ;) )
Egentligen älskar jag dig, men jag är förblindad av hat
"Det låter inte så mycket längre," säger Jessicka så plötsligt när det är som tystast, Sirius nickar instämmande, men hans blick hamnar på något som faller längre bort, Jessicka märker detta, förvandlar sig till sin animagus form och flyger med lätt tag mot den som faller. När hon förvandlar tillbaka och kroppen som faller hamnar i hennes famn, skriker hon av förfäran, Nichole. Sirius kommer springandes och ser med stora ögon på flickan som ligger i Jessickas famn.
NICHOLE
Jag stegade mot Slytherins sällskapsrum i hopp om att inte hitta Draco där, vilket jag gjorde ändå. "Hej," sa jag när jag satte mig ner och blickade mot hans ansikte. "Hej," var hans respons, han lät åtminstonde lite bättre nu, inte för att jag bryr mig, men ändå. "Varför läste du ens boken?" Frågade jag efter någon minut, "nyfiken," mumlade han fram, han vände sin blick mot mig och log så som jag skulle kalla ´charmigt`, jag hade aldrig lagt märke till det, men hans ögon var för blåa, det var som att drunkna i medelhavet. Jag log mot honom, sedan reste jag mig upp och gick iväg för att hämta de senaste läxorna i Försvar mot Svartkonster och Trolldryckskonst.
Jag vet inte vad som är svårast, att lära sig brygga en dryck som vi aldrig haft förut, eller att bemästra lamslå? Jag hade ibland känt ett stort behov av att bara få Draco att hålla käften eller bara vara någon annanstans än där just jag var, så varför inte? Jag gick ur mitt rum och in i ´vårat´ sällskapsrum och skulle precis fråga Draco om vi kunde öva det, när jag märkte, (för typ, första gången,) att han inte var där. Jag knackade försiktigt på hans dörr, när jag inte fick något svar vände jag mig om och skulle precis sätta mig ner när ´ytterdörren´ öppnades, och in kom Draco. "Hej", sa han snabbt och försvann in i sitt rum innan jag han säga något. "Hej...?", sa jag efter att han stängt dörren. Vad hade han så bråttom för? Efter fem minuter öppnades dörren igen och han kom ut, nu såg han inte så nervös ut längre.
Han hade suttit i fåtöljen framför mig ett tag medans jag höll på med mina läxor. "Du Malfoy, kan du hjälpa mig med Lamslå läxan?" Frågade jag honom när han såg ut att slumra till vilken minut som helst. "Visst... Om du går ut med mig." Var hans respons, jag höjde mitt huvud och fångade hans blick, "Nej, bara hjälp mig," sa jag spydigt. "OM du går ut med mig," sa han igen. "Du är den sista jag skulle gå ut med på hela Hogwarts," sa jag lika spydigt som förut, om inte mer spydigare. Han bara gapade. Jag reste mig upp, jag tänkte faktiskt lamslå honom, men gjorde det inte, i stället försvann jag in på mitt rum.
Jag vaknade, säkert tidigare än alla andra. Jo visst var det så, klockan var halv sex, den enda som möjligtvis var uppe nu skulle vara Hermione. Jag satte mig upp på sängkanten och gäspade, jag tog tag i min trollstav och pekade den mot mig själv. "Sutili," mumlade jag och mitt ansikte blev sminkat, och håret blev borstat. Jag reste mig upp lätt och gick fram till min koffert vid slutet av den gröna sängen med de silvriga draperierna. Jag tryckte lätt på öppningen av kofferten och plockade ut ett par mjuka jeans och en lila tröja. Jag trädde på mig kläderna och gick ut ur rummet, mycket riktigt hade ingen vaknat, åtminstonde in Draco.
Hermione satt vaken när jag kom in i det stora sällskapsrummet, hon såg väldigt trött ut, boken låg bredvid henne och hennes läxor lite var som helst på bordet vid fönstret. "Hej," sa jag piggt, "hej," sa hon trött. "Vill du följa med till frukosten?" Frågar jag efter att ha kollat ner på hennes arbete, hon hade arbetat hela natten! Hur orkar hon? "Visst." Sa hon lika trött som först.
Vi skildes åt vid ekdörren, jag gick och satte mig vid Slytherins bord, och hon vid Gryffindors, vi var två av de få elever som var vakna. Vilket för det mesta var ettor-treor. Jag satte mig ner och hällde upp lite pumpa juice i den silvriga bägaren, jag slängde bakåt mitt hår innan jag drack lite ur bägaren. Jag kollade ner på maten som låg runt om mig. Jag tog en rostad macka med ost och ett gyllene äpple. Rachel kom gåendes efter ungefär en halvtimma. "Hej," sa hon lite trött, jag nickade hälsande. Hon satte sig ner och halvsov. Hon såg inte vaken ut på något sett. Hennes utstyrsel var en svart klänning ner till knäna, och knästrumpor, vilket enligt mig, inte var en särskild vacker syn.
Vi satt och pratade en stund, fast nu sådär efter, kommer jag inte ens ihåg om vad. Jag skulle precis resa mig och gå när Draco kom in genom den stora ekdörren med Zabini och hon där Pansy, jag satte mig fort ner igen och tog inte min blick från dem, han gick sådär nonchalant och verkade inte försöka ägna en enda blick mot mig, vafan tänkte jag, ( hade jag känt mig uppskattad av Malfoy? ) Jag viftade bort tanken och reste mig upp för att gå, när jag kände en blick `snudda´ mig, jag vände mig om, självklart var det Draco. Jag gick med lätta steg ur salen och mot trollformelläran, då Hermione hann ikapp mig. "Ska vi gå tillsammans?", frågade hon kvickt, jag nickade lätt, och hon fortsatte gå vid min sida. "Så, vi ska försöka lära oss Portus idag?", frågade Hermione när vi nästan var framme vid Flitwicks klassrum. "Mhh, den där flyttnyckel grejen va?" Frågar jag tillbaks. Jag ser hur hon nickar lätt, "Ja, det är den."
Det var den värsta dagen på hela året, gud vad många läxor vi fick! Dessutom klarade jag inte av Portus, något som var ganska svårt, Hermione klarade av det nästan direkt, jag blev lite avundsjuk på henne för det, men hon är ju ändå värsta plugghästen. Vem vet? Hon kan ju mer än någon annan här, jävla plugghäst. Jag styrde mina steg mot prefektrummet och försökte att inte komma ihåg brevet jag just fått av mamma.
Sutili - Subtilio = Finare på Latin | Försökte göra den här lite längre, lyckades jag?
____________________________________________ ____________
Dumbledore säger det här i början av sjätte filmen,
jag älskar det som han säger, det är så, "fångande" liksom. Här är det (översatt, pheew):
Det var en gång en ung man,
som liksom ni satt i denna sal...
...vandrade i slottets gångar,
sov under dess tak.
Han tycktes vara en elev som alla andra.
Hans namn? Tom Dolder.
Idag är han givetvis känd under ett annat namn.
Och därför, när jag står och blickar ut över er ikväll,
påminns jag om en bister sanning.
Varje dag, varje timma,
kanske till och med denna minut,
försöker mörka makter att ta sig innanför slottets murar.
Men i slutändan är det ni som är deras främsta vapen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 29 mar 11 - 22:24- Betyg:  | ÅH. min jättelånga kommentar syntes int :¨( i alla fall, jag tyckte verkligen om den här delen. de enda jag hakade upp mig lite på var användandet av ordet spydig (men det gjorde int så mkt, den bra handlingen vägde upp det hela tusen gånger om) tycker om den här och du får ursäkta en konstig kommentar, jag är trött och lite småstressad, ska försöka läsa igenom nästa del (!!!!!!!!!) snart och lämna en kommentar :)
ha det bäst!
/JvJ | | Ferdos-Lina - 27 mar 11 - 14:38 | | Den här delen var hur bra som helst,mejla när nästa del kommer! |
|
|
|
