Vem som helst |
- Om vi ska kunna hjälpa dig måste du berätta vad som hänt. Kvinnan bakom disken granskade på mig.
Jag klarade det inte, jag bröt ihop. Det hade gått två veckor sedan detta hände, och jag har inte varit glad en enda sekund av de två veckorna.
- Men lilla gumman.. Följ med mig in så kan vi prata.
Jag följde med kvinnan till ett litet ljus rum med två kritvita soffor. Ett svart litet Ikea bord stod mellan sofforna, och på bordet var det ett fat med äpplen. Hon satte sig i en av sofforna och jag föll ner i den andra. Jag var så utmattad, hade knappt sovit en blund. Kvinnan tittade på mig, undrade vad det var med mig, hon väntade på att jag skulle börja berätta. Och det var jag tvungen till nu, nu när jag hade tagit mig mod att komma hit.
För två veckor sedan.. och en dag faktiskt.. så var jag hos en kompis och skulle sedan ta mig hemmåt..
"Jag minns hur klackarna slog hårt i marken medans jag gick, det ekade. Jag var i en tunnel. När jag kom ut ur tunneln hörde jag något som prasslade, i buskarna. Jag gick lite fortare, kom förbi buskarna, Då hörde jag steg. Någon som sprang bakom mig. Jag vände mig om hastigt, såg en kille med svarta kläder. Jag blev rädd. Vände mig om för att springa. Men jag hann inte. Han var så pass nära. Han höll mig bakifrån. Jag skrek. Hjälp.
Han lyssnade förstårs inte. Drog mig bakåt tills vi kom till buskarna där han hade gömt sig. Han började.. ta på mig. Slet upp min jacka. Upp med min tröja.
Härifrån upplever jag det inte själv längre. Jag ser allt över mig. Det är bara min kropp som ligger där. Jag är här uppe.
Han rev sönder mitt linne, och drog undan BH:n. Bröstet lyste vitt. Jag skriker. Det slutar med att han slår mig i huvudet och viskar "tyst med dig din patetiska äckliga hora. Annars finns du inte mer" som en varning, om vad som kommer hända om jag inte är tyst. Han knäpper upp mina byxor och drar ner dom, jag kvider till. "Nejnejnejnejnej, sluta. Snälla sluta!". Jag sparkar med benen. Han trycker ner dom. Jag börjar slå på han med armarna. Det verkar som kroppen fattar vad som händer. Han ler, och river sönder mina trosor. Han backar en bit. Är det över nu?
Han drar ner sina svarta intersport träningsbyxor. Ner med björn borg kalsonger. Jag ser hans kuk. Den är hård. Han tänder på sånt här. Mer tänker jag inte, innan jag ser den värsta scenen händer med mig själv. Han tränger in i mig, och det gör ont. Så förbannat jävla ont. Jag skriker till och han slår mig. Det värker i hela kroppen. Varför gör han såhär? Det blir svart, jag svimmar för all smärta. Det sista jag kommer ihåg är att jag hör han stöna, och någon vätska rinner i mig.
Sen vaknar jag upp, det är ljust och jag är naken."
När jag är klar kollar jag för första gången på kvinnan. Riktigt granskar henne. Hennes blå skjorta har blivit lite utblekt och polisloggan likaså. Hon måste vara runt trettio. Jag möter hennes blick, ser förtvivlan, beslutsamhet och en moders blick, ja hon lider med mig. Jag ser på henne att hon själv har barn, och att det här är absolut det sista hon vill ska hända dem.
-Jag ska göra allt jag kan för att hjälpa dig. Det är jätte bra att du talat om för mig.. Kan du berätta lite mer exakt när detta hände?
-Den 3 juli, runt tolvtiden på natten. Rösten brast.
Jag hade gjort det.. jag hade tagit mig till polisen för att få detta på rättvisans sida.
|
| Kommentarer | | Micheliin - 30 dec 11 - 15:52 | | huh obehaglig... :/ |
|
|
|
