Nicholes Life HP-FF (Del 6) |
Jo, här är del 6.. då? Eh tappat räkningen, har just cyklat 2 mil så.. :) Men nöjj er!
"Finns det ens något hopp kvar längre Sirius?" Frågade Jessicka utan att vända blicken från den molniga natten, "Hoppas så går det." Sa han lugnt tillbaka, kvinnan lade sitt huvud mot mannes axel, han besvarade med att lägga sin arm runt henne. "Tror du Nichole försöker dra sig ifrån de andra där uppe?" Fortsatte Jessicka, "jag vet inte, men jag hoppas."
Nichole
Jag reste mig fort upp, jag kunde knappt tänka klart, det jag läst upptog hela min hjärna, om bara tre veckor var det höstlov, det kunde väll inte stämma ändå, gick det så snabbt? Just nu vet jag inte. Jag tog boken med ett fast grepp och stegade ut genom dörren, jag lämmnade den öppen. Draco såg ut att ha lugnat ner sig, så jag satte mig ner i fåtöljen igen. Jag lade boken på bordet framför mig och störde mig något oerhört på den. Draco satte sig i fåtöljen framför mig. Jag tittade upp och fick se hans något väldigt ´konstiga´ ansiktsutryck. "Vad har hänt Malfoy?" Frågade jag med en förvirrad blick. "Den där boken.. Den.. `pratar´..." Jag kollde stört på honom. "VA!? Vad menar du?" Jag lutade mig framåt tog tag i boken.. Någon sekund tänkte jag på att slänga in den i elden, men jag tvekade, jag var för nyfiken. "Läste du min bok Malfoy?" Tillade jag. "Jo.. Den låg liksom bara där..." Sa han lite skuldmedvetet. " I MIN säng." Lade jag till. "Du fattar inte hur störande det var.. Den skrek åt mig att dra åt helvete och gjorde något konstigt..." Han mötte min blick, han såg faktiskt helt förstörd ut. "Så.. tror du den är förhäxad?" Frågade jag kvickt efter att han sett in i mina ögon några minuter. "Ja."
Hur länge hade jag egentligen bara tänkt på den där boken? Hela helgen, ännu längre? Det var tisdag nu, jag visste att den enda som kunde hjälpa mig var Hermione, jag var tvungen att fråga henne.
Påväg ut från sista lektionen, Försvar mot Svartkonster med en ny lärare - Professor Oracleus - ser jag Hermione gå iväg med Harry och Ron, jag springer fort fram mot henne, "Hermione, kan jag få prata med dig någon minut?", skyndade jag att säga, hon vände blicken åt mitt håll. Hon såg ut att tänka efter några sekunder, men sedan nickar hon lätt. "Fortsätt gå," mumlar hon till Ron och Harry innan hon kommer med mig. "Vad vill du?" Säger hon spydigt. "Jag vill ha din hjälp." Hon fnyste lätt mot mig. "Snälla Hermione! Du är den enda som är smart nog att veta något om den här boken!" Jag visade henne boken, öppnade den lätt och visade skriften på insidan. Hon flämtande högljutt, jag tog tag i hennes arm och drog henne med mig till närmaste ´skåp` vi gick in och stängde.
"Lumos," viskade jag innan hon fick tillbaka talförmågan. "Använder du Svartkonster Nichole?" Jag skakade på huvudet. "Det är min mammas. Eh... Jag läste.. Dagbokssidorna i den. Draco.." Hon himlade fort. "Så du är med de ´bättre` sorterna nu?" Hon såg med avsmak på mig. "LÅT MIG TALA TILL PUNKT!" skrek jag till henne innan jag fortsatte, "Draco sa att boken skrek och gjorde `något´ konstigt mot honom när han läst den, jag tror att den är förhäxad." Jag avslutade meningen lugnt. "Jag vet inte, jag borde studera den en stund," mumlade hon fort och kollade försiktigt på den vita boken. "Hur lång tid tar det?" Frågade jag fort. "Tre-fyra veckor kanske, du kan få den efter höstlovet." Jag nickade. "Vänner?" Hon nickade fort innan hon gick, hon hade gjort mig mycket gladare!
Efter några timmar skuttade jag glatt tillbaka mot sällskapsrummet, mumlade lösenordet till drakstatyn fort och hoppade in genom gången. Väl inne satte jag mig, för första gången i soffan där ute. Ron och Hermione satt och pratade med låg profil vid ett av borden vid fönstren, min bok låg i hennes bruna väska som satt fäst runt hennes arm, jag bestämde mig för att gå över till dem.
"Hej!" Sa jag glatt när jag kom fram till dem. Ron nickade hälsande, och Hermione sa ett glatt men lätt "Hej!" När jag satte mig i den lediga stolen. "Vad pratar ni om?", frågade jag. "Boken," sa Ron och Hermione samtidigt, jag såg hur Hermione rodnade, jag visste mycket väl att hon gillade Ron, det märktes på henne. "Hittat något?" Hon skakade på huvudet och plockade upp boken. "Vill ni veta vad det stod?" Frågade jag efter några minuter, Ron nickade fort, Hermione såg lite misstänksam ut. Men efter ett tag nickade hon också.
Jag satte mig lite bekvämare efter att ha tänkt efter ett litet tag. Ron ryckte på axlarna. "Nå?" Sa Hermione. Jag berättade att det varit min morsas dagbok länge, att hon gjort två av svartkonsterna själv, att hon gått i Gryffindor, att hon gift sig med Sirius, att jag var Sirius och Jessickas dotter. De såg chockerade ut efter mitt `lilla´ tillkänna givande. "Du måste berätta för Harry!" Brast Nichole ut genast. Jag skakade på huvudet. "Han skulle antagligen förlora sitt tillit för Sirius då.
Slout på del 6 :D Hoppas ni gillade den :) <3 Älskar era kommentarer, och det här är la mitt 133 verk på dikta :D <3 (( Ska vi hitta klänningen?))
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | JennnyJ - 26 mar 11 - 15:11- Betyg:  | Åh, den var bra :) håller med burninhell, kort del ;) hade gärna läst en myyyycket längre, det tar ju slut så fort ^^ (iof ska väl inte jag säga något, ja skriver ju inte så jätte långa delar heller, men ändå) underbar historia och tusen och åter tusen tack för ditt mail! jag hoppas du skriver mera snart så att jag får fortsätta läsa om nicole (och jessica och sirius som jag är lite småförälskade i)
/JvJ |
|
|
|
