Vem försöker du lura? [18] |
Här flyter orden på och jag bjuder på ännu en del ganska tätt intill den innan, känner för att gottgöra den jättelånga pausen... Hursomhelst, hoppas ni gillar den här delen! :)
Jag drog förvånat efter andan men stängde efter viss tvekan dörren efter honom och såg till min lättnad att gardinerna fortfarande var fördragna. Inte bara lite nervöst iakttog jag hans ryggtavla, men det var jag inte tvungen att göra länge då han vände sig om och stirrade rakt in i mina ögon. På mindre än en sekund var han framme hos mig, och med ett fast tag om vardera av mina överarmar drog han mig upp på tå och våra läppar möttes.
Det var vad man skulle kunna kalla en brutal kyss, men det var nog det bästa jag varit med om och jag tappade fullkomligt andan. När han väl släppte mig drog jag hastigt efter så mycket luft jag kunde och försökte få det att sluta snurra i min skalle. Jag insåg att jag inte bara kunde stå där som vilken idiot som helst, och jag skakade förvirrat på huvudet. Carl hade fortfarande händerna på mina armar och jag försökte ignorera hans ljuva Hugo Boss doft och kroppsvärme så att jag skulle kunna få kontroll över mina tankar. Det gick lite halvbra (eller halvdåligt, hur man nu väljer att se på det).
”Vad… du… jag… vi… va?” fick jag andlöst fram i något slags osammanhängande försök till att skapa en mening.
”Du fick mig att tänka igår, Jenny” mumlade han och såg in i mina ögon.
Jag trodde att jag skulle dö, allvarligt talat. Jag skulle behöva vara stark, men efter den där kyssen var det inte lätt för någon del av mig att ta sig samman, för att vara helt ärlig.
”Men jag trodde att du…” försökte jag utan att lyckas avsluta vad jag påbörjat.
Carls förvånansvärt mjuka händer gick från mina armar till mina blossande kinder, och han såg fortfarande rakt in i mina ögon.
”Jag vet. Men igår visste jag inte. Jag trodde också” började han och suckade.
”Men jag hade fel. Jag vet att det är fel, jag vet att det är emot regler och etikett, men Jenny, det är något hos dig som gör att jag inte kan motstå dig” förklarade han, närmst intill uppgivet, men samtidigt ömt och försiktigt.
Jag spärrade chockat upp ögonen och min kropp började darra. Men inte av rädsla eller sorg den här gången, utan av ren och skär förvåning blandat med en glädje jag inte känt på hur länge som helst.
”Kan du inte?” viskade jag och orkade inte bry mig om att jag lät oerhört patetisk.
”Nej, det kan jag inte” mumlade han lågt med ett litet leende och strök mig sakta över håret.
Jag var tvungen att backa bakåt, kunde nämligen inte hålla balansen själv utan var tvungen att luta mig mot väggen, och stirrade fortfarande nästan oförstående på honom.
”Du skojar väl inte med mig?” frågade jag, inte helt tvivlande och han såg chockad ut.
”Självklart inte!” utbrast han och såg nästan förtvivlad ut för att jag ens tänkt tanken.
Jag nickade lite försiktigt och försökte tänka på att andas någorlunda normalt så att jag inte svimmade eller något, men det var svårt eftersom mitt hjärta hoppade och skuttade som om det brann någonstans.
Kyss mig igen. Snälla kyss mig igen.
Som om han hade hört mina tankar böjde han sig ner och kysste mig igen, först med en hand mot min kind, men sedan med båda händerna tryckta mot väggen bakom mig, och hans kropp var bara några få centimeter från min. Medan jag besvarade, den inte lika brutala, kyssen trevade mina händer till hans tröja, och jag gjorde en ansats till att dra honom mot mig. Han lydde, trots att jag tvivlade på att jag skulle kunnat rubba honom om han inte gått med på det, och jag drog efter andan när hans kropp stötte mot min. Trots allt tyg som skiljde våra kroppar åt, kunde jag känna de svaga konturerna av hans muskler och jag var tvungen att avbryta kyssen för att andas. Det var nästan som om jag sprungit ett maratonlopp, och mitt huvud var helt tomt på annat än att Carl stod tätt intill mig och kysste mig. Det var sjukt, egentligen. Han var min lärare, men det gjorde mig ingenting just då, för av någon underlig anledning hade han fångat mitt hjärta och min kropp. Han var den första killen jag kysst på riktigt, och han var inte ens en kille, han var en man. På riktigt. Jag såg in i hans gröna ögon och lät några lätt darrande fingrar följa hans ansiktsdrag. Han slöt ögonen och jag lät handen försvinna in i hans mjuka hår. Hur gammal var han egentligen? Plötsligt blev jag väldigt nyfiken, och jag lade huvudet på sned.
”Hur gammal är du?” frågade jag, men precis efter att jag uttalat orden rodnade jag eftersom det lät så fånigt.
Jag borde verkligen veta hur gammal mannen som jag kysste var, men hur många visste egentligen åldern på sin lärare?
”Vad spelar det för roll?” mumlade han och kysste mig igen.
En av hans händer hamnade på min midja och jag var tvungen att dra efter andan igen, men snart var hans läppar tillbaka och mitt huvud blev tomt på tankar igen. Allt jag kunde känna var ett starkt begär av att vilja ha honom, ett omättbart begär efter hans beröringar och kyssar. Den här gången var det han som avbröt kyssen för att andas, och jag passade på att göra detsamma. Jag förberedde mig för ännu en kyss, men den kom inte.
”Så… hur gammal är du?” frågade jag lite försiktigt igen, och för en sekund såg det ut som om han tänkte svara, men så böjde han ner sitt huvud och kysste mjukt min hals.
Jag kände hur det gick som en stöt genom kroppen och jag fick en känsla av att vilja sitta ner, och jag bet mig i underläppen för att inte ge ifrån mig en svag suck. Jag skakade mentalt på huvudet, satte händerna på Carls axlar och visade att jag ville att han skulle sluta, vilket han gjorde. Han såg frågande på mig och jag blinkade till. Vad jag än tänkte säga var det svårt när han såg på mig sådär, som om jag var värt något för honom, och det gick en obekant, ganska välbehaglig ilning längs min ryggrad.
”Eh…” började jag och knep ihop ögonen.
”Hur gammal är du?” frågade jag igen, lyckades till och med få fram lite bestämdhet i rösten, och öppnade ögonen igen.
Han såg lite fundersam ut och suckade efter några sekunder lite uppgivet.
”Om du så gärna vill veta så är jag tjugoåtta”
Drop a comment:)<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sztiz - 26 mar 11 - 01:14- Betyg:  | | :O den blir bättre och bättre :D <333 mejla?! | | Samme15 - 25 mar 11 - 22:47- Betyg: | hihihi han är lika gammal som min lärare :P riktigt bra asså
mejla nästa :D | | gillardig7 - 25 mar 11 - 21:20 | Det jag har märk är att alltid när läraren ser hon med den andra killen kommer han till henne.. D:
Du måste skriva snart igen, kan knappt vänta. JAG VILL SE VEM HON BLIR IHOP MED TILLSLUT!<3 | | Edwin82Therese98 - 25 mar 11 - 21:02- Betyg: | | Yay, hann läsa förra delen med :D OTroligt jävla bra.. SKRIV NU FÖR I HELVETE MÄNNISKA :D (Yay, han var inte för gammal ^^,) | | Sabbe_sabbe - 25 mar 11 - 20:45- Betyg: | | *Gilla*! MEJLA!:) |
|
|
|
